Mikhail Bakunin

Historia

Michail föddes i det ryska imperiet i en familj av rysk adel. Som ung var han underofficer i den ryska armén, men han lämnade sin tjänst 1835. Han gick i skolan i Moskva för att studera filosofi och började delta i radikala grupper där han påverkades starkt av Alexander Herzen. Bakunin lämnade Ryssland 1842 för Dresden och så småningom Paris där han träffade George Sand, Pierre-Joseph Proudhon och Karl Marx.

Han deporterades så småningom från Frankrike för att han talade mot Rysslands förtryck av Polen. År 1849 arresterades han i Dresden för att ha varit inblandad i det tjeckiska upproret 1848. Han överlämnades till Ryssland där han fängslades i Peter-Paul-fästningen i Sankt Petersburg. Han stannade där till 1857, då han skickades till ett arbetsläger i Sibirien. Han flydde till Japan, USA och hamnade slutligen en kort tid i London, därefter i Schweiz och Italien.

År 1868 gick Bakunin med i den socialistiska International Working Men's Association, en grupp av fackföreningar och arbetarorganisationer. En oenighet med Marx, en viktig person i denna organisation, slutade med att Bakunin sparkades ut för att han hade en "hemlig organisation inom Internationalen".

Den större bakunistiska organisationen varade längre än den lilla marxistiska rivalen, som bara fanns i New York. Bakunin främjade syndikalismens och anarkismens grundläggande idéer. Mellan 1870 och 1876 skrev Bakunin några av sina längre skrifter, till exempel Statism and Anarchy och God and the State.

Pariskommunen innehöll många delar av Bakunins anarkistiska program - självförvaltning, delegater med mandat, ett milissystem med valda officerare och decentralisering. Trots att han var gammal och sjuk försökte Bakunin också ansluta sig till anarkisterna i Bologna i Italien, men tvingades återvända förklädd till Schweiz, där han bodde i Lugano. Han förblev aktiv i arbetar- och bonderörelserna i Europa och han påverkade även rörelser i Egypten och Latinamerika.

Relaterade sidor

• Nechaev