Michail Alexandrovitj Bakunin (/bəˈkuːnɪn/; 30 maj [O.S. 18 maj] 1814 - 1 juli 1876) var en rysk anarkist. Han var en av anarkismens tidiga grundare.

Biografi i korthet

Bakunin föddes i en adlig familj på godset Pryamukhino i Tverguvernementet i det ryska kejsardömet. Som ung kom han i kontakt med radikala idéer och lämnade så småningom livet som godsägare för att ägna sig åt politisk verksamhet. Under 1840- och 1850-talen reste han mycket i Europa och deltog aktivt i revolutionära strömningar, framför allt under de revolutionsvågorna 1848–1849. Hans engagemang ledde till upprepade fängslanden och landsförvisningar; han satt häktad vid olika tillfällen och skickades bland annat till Sibirien av ryska myndigheter, men lyckades så småningom ta sig tillbaka till Västeuropa där han fortsatte sin politiska verksamhet fram till sin död i Bern 1876.

Filosofi och politiskt tänkande

Bakunin utvecklade en form av kollektivistisk anarkism som betonade:

  • Avskaffandet av staten som institutionell form för maktutövning och tvång.
  • Kollektivt ägande av jord och produktionsmedel, organiserat genom federativa och självstyrande församlingar eller kooperativ.
  • Direkt aktion och spontana folkliga uppror snarare än parlamentarisk eller byråkratisk kamp.
  • En stark kritik av religionens och kapitalismens auktoritet över individ och samhälle.

Han förespråkade lokalt självstyre, federativa strukturer och arbetarnas och böndernas direkta kontroll över produktionen. Samtidigt var Bakunin övertygad om nödvändigheten av revolutionärt motstånd och social omvandling för att uppnå frihet och jämlikhet.

Roll i arbetarrörelsen och konflikt med Marx

Under 1860- och 1870-talen var Bakunin en ledande figur i den internationella arbetarrörelsen. Han gick med i Första internationalen (International Workingmen's Association) och ledde den så kallade antiauktoritära falangen, som motsatte sig centralistiska och partidominerade lösningar. Hans konflikter med Karl Marx och den marxiska falangen blev så intensiva att de båda grupperna till slut splittrade internationalen. Vid Haagkongressen 1872 förlorade Bakunin och hans anhängare maktpositioner och Bakunin själv förvisades ur organisationen.

Viktiga verk

  • Stat och anarki (Statism and Anarchy) — ett av hans mer inflytelserika verk som kritiserar statlig makt och framhåller nödvändigheten av decentralisering och fri förening.
  • Gud och staten (God and the State) — ett ofullbordat manuskript som publicerades postumt och som innehåller en stark kritik av religion och teistisk auktoritet.

Personlighet och arv

Bakunin är känd som en karismatisk, orädd och ofta kontroversiell agitator, som inspirerade många genom sin retorik och sitt personliga exempel. Han lämnade ett starkt spår i anarkistisk teori och praktik: hans idéer påverkar fortfarande olika former av anarkism, från kollektivistisk och kommunalistisk anarkism till syndikalism. I praktisk politisk historia syns hans inflytande i rörelser som de spanska anarkisterna under tidigt 1900-tal och i internationella antistatliga strömningar.

Trots kritik — bland annat för sina inslag av militant retorik och för de interna motsättningarna inom den internationella rörelsen — räknas Bakunin som en av anarkismens pionjärer. Hans skrifter och debatter med samtidens marxister formade en stor del av den idépolitiska grunden för den antiauktoritära vänstern.