Orlande de Lassus: Franco‑flamländsk mästare i senrenässansens polyfoni

Han föddes i Mons i provinsen Hainaut i de låga länderna, som idag huvudsakligen utgörs av södra delen av Nederländerna och Belgien. Vi vet mycket lite om hans barndom. Det finns en berättelse om att han, när han var körpojke, blev bortförd tre gånger av en annan kyrka som ville att han skulle sjunga i deras kör eftersom han hade en vacker röst. Det finns inga bevis för att denna historia är sann. Vid tolv års ålder lämnade han sitt land och åkte till Mantua på Sicilien och senare till Milano i Italien och sedan till Neapel där han arbetade fram till början av 1550-talet. Därefter flyttade han till Rom, där han arbetade för storhertigen av Toscana, som hade ett stort hushåll där. År 1553 blev han maestro di cappella vid Basilica di San Giovanni in Laterano i Rom. Detta var ett utmärkt arbete för en man som bara var 21 år gammal. Han stannade dock bara där ett år. Senare, 1555, tog Palestrina över det jobbet. Lassus lämnade Rom för att åka hem till de låga länderna för att hälsa på sina sjuka föräldrar, men när han kom hem var de båda döda.

Vi är inte säkra på vad han gjorde mellan den tiden och 1554. Han kan ha rest till Frankrike och England. År 1555 återvände han till Nederländerna och lät publicera några av sina första verk i Antwerpen. År 1556 anslöt han sig till hovet hos hertig Albert V av Bayern som var mycket intresserad av musik och försökte göra musiken i sitt land lika bra som musiken i Italien. Lassus var en av flera nederländare som arbetade där, och den överlägset mest kända. Han verkar ha trivts bra i München och han stannade där. År 1558 gifte han sig med dottern till en av hertiginnans hedersjungfrur; de fick två söner som båda blev kompositörer. År 1563 hade Lassus blivit maestro di cappella. Han stannade där resten av sitt liv, även om flera andra kungar och aristokrater erbjöd honom jobb på andra ställen. Han fick många utmärkelser, bland annat blev han adlad av påven.

År 1590 började hans hälsa att försämras. År 1594 beslutade hans arbetsgivare att det kostade honom för mycket att anställa Lassus, så han skrev ett brev till honom och meddelade att han var avskedad (att han inte längre hade något jobb). Lassus fick aldrig se brevet, eftersom han dog samma dag.

Lassus komponerade mycket kyrkomusik. Han var tvungen att komponera mässor för morgon- och kvällsgudstjänsterna. Många av dessa är parodimässor, vilket innebär att de baserades på melodier från andra kompositioner. Andra påverkades av kompositörer från Venedig.

Han skrev många motetter som troligen också sjöngs vid gudstjänster. I några av dessa motetter visar han sin humor. En av hans motetter driver till exempel med dåliga sångare: musiken stannar upp och börjar och stammar. Det var ett slags musikaliskt skämt. Ibland var han tvungen att skriva musik för speciella tillfällen. Han hade besökt Italien flera gånger och lärt sig det italienska sättet att skriva polyfonisk musik.

Lassus skrev också många sånger på franska (chansons) och tyska (Lieder). Han skrev också madrigaler. Han skrev till och med dryckessånger.

Han skrev aldrig något som var ren instrumentalmusik.