Kammarmusik

Ord för gruppernas storlek

Dessa ord används för att visa hur många som spelar. De kan också användas för grupper av sångare (sångsolo, duett osv.):

• Ett solo är bara en spelare (eller sångare). Detta brukar inte kallas kammarmusik.

• en duett eller duo är ett stycke för två instrument. Ordet "duo" betyder vanligen ett stycke där de två delarna är lika viktiga. Violinsonater, flöjtsonater etc. har vanligtvis pianoackompanjemang men kallas normalt inte "duetter". Pianoduetter är för två spelare vid ett piano.

• en trio är ett stycke för tre instrument. Pianotrion är ett stycke för piano, violin och cello. Ibland kan trion kallas efter ett av instrumenten, till exempel: Brahms "Horntrio" är för valthorn, violin och piano, inte för tre horn!

• en kvartett är ett stycke för fyra instrument. Stråkkvartetter är den mest populära formen av kammarmusik. De är för två violiner, viola och cello. En pianokvartett är för piano, violin, viola och cello.

• en kvintett är ett stycke för fem instrument. En stråkkvintett kan vara för två violiner, två violer och cello (t.ex. Mozarts stråkkvintetter) eller för två violiner, viola och två cellos (t.ex. Schuberts stråkkvintett). En pianokvintett är för piano och stråkkvartett (även om Schuberts Forellkvintett är ovanlig: den är för piano, violin, viola, cello och kontrabas).

• en sextett är ett stycke för sex instrument. Stråksextetter är normalt för två violiner, två violer och två cellos. Poulencs sextett är för piano och fem blåsinstrument.

• en septett är ganska ovanlig och skulle kunna vara för vilken kombination av instrument som helst. Beethoven, Saint-Saëns och Ravel skrev alla septetter, men för olika kombinationer.

• en oktett är för åtta instrument. Schuberts oktett är för klarinett, horn, fagott, stråkkvartett och kontrabas. Mendelssohns oktett är för två stråkkvartetter.

• en nonet är ganska sällsynt. Louis Spohr skrev en nonett för violin, viola, cello, kontrabas, flöjt, oboe, klarinett, fagott och valthorn.

Historia

Kammarmusik för instrument blev populär som något annat än stora orkestrar. Orkestern utvecklades under 1600-talet och kammarmusiken likaså. Kompositörer skrev triosonater som var för två höga instrument (t.ex. två violiner) och ett continuoackompanjemang (vanligtvis cembalo och cello). Arcangelo Corelli och Johann Sebastian Bach skrev många triosonater.

Joseph Haydn skrev många stråkkvartetter. Han gjorde den här kombinationen populär. Mozart och Beethoven skrev också några mycket bra stråkkvartetter. De sista som Beethoven skrev var mycket svåra att spela och förstå, men 1800-talets kompositörer som Schubert, Schumann, Mendelssohn och Brahms inspirerades av dem. På 1900-talet skrevs några av de bästa stråkkvartetterna av Bartók och Sjostakovitj.

Spela kammarmusik

Det är väldigt roligt att spela kammarmusik eftersom varje spelare är en individ. Det är som att föra ett samtal i musik. Det finns ingen dirigent, så varje musiker måste lyssna noga på de andra och lära sig att spela tillsammans som ett litet team. Musikerna kan också höra sitt eget spel bättre än i en orkester. Vissa levande kompositörer har skrivit mycket musik för unga spelare som inte är särskilt avancerade. Några av Mozarts tidigare stråkkvartetter är inte alltför svåra och utgör en utmärkt introduktion till kammarmusikspel.