Václav Havel – dramatiker, dissident och Tjeckiens första president
Václav Havel — dramatiker, dissident och Tjeckiens första president; ledde sammetsrevolutionen, Charta 77 och landets demokratiska omvandling mot EU-medlemskap.
Václav Havel (tjeckiskt uttal: [ˈvaːtslaf ˈɦavɛl] ( 
lyssna)), 5 oktober 1936–18 december 2011, var en tjeckisk dramatiker, essäist, dissident och politiker. Han var Tjeckoslovakiens tionde och sista president (1989–92). Han blev sedan Tjeckiens första president (1993–2003). Han skrev mer än tjugo pjäser och många facklitterära verk. Många av dem översattes till flera språk.
Tidigt liv och karriär
Václav Havel föddes i Prag i en familj med kulturnära bakgrund och kom tidigt i kontakt med litteratur och teater. Innan han blev heltidsförfattare arbetade han i olika yrken och engagerade sig i den pragiska teaterscenen. Under 1960-talet blev hans dramatik uppmärksammad för sin satiriska, ofta absurda stil som kritiserade byråkrati och totalitärt tänkande.
Författarskap och betydande verk
Havel skrev teaterpjäser, kortprosa och essäer. Hans pjäser kännetecknas av svart humor, experimentella dialoger och en tydlig politisk laddning. Några av hans mest kända pjäser är Zahradní slavnost (”Trädgårdsfesten”), Audience och Vyrozumění (”The Memorandum”), och flera av dessa har satts upp internationellt. Bland hans viktigare essäer finns det inflytelserika stycket ”The Power of the Powerless” (Moc bezmocných), där han analyserade mekanismerna i ett totalitärt samhälle och individens ansvar.
Dissident och Charta 77
Efter Pragvåren tog Havel tydligt ställning mot den kommunistiska regimen. 1977 bidrog han till manifestet Charta 77, som krävde respekt för mänskliga rättigheter i Tjeckoslovakien. Han blev en central figur i oppositionen och fängslades flera gånger under 1970‑ och 1980‑talen på grund av sina politiska aktiviteter. Hans arbete som dissident gjorde honom internationellt känd och skapade bredt stöd bland intellektuella och människorättsförespråkare.
Sammetsrevolutionen och presidentskapet
Under den fredliga sammetsrevolutionen i slutet av 1989 blev Havel en ledande figur i den kulminerade oppositionen och valdes till Tjeckoslovakiens president. Han spelade en nyckelroll i övergången från ett enpartisystem till en pluralistisk demokrati och i reformeringen av statliga institutioner. Efter delningen av Tjeckoslovakien 1993, som Havel offentligt motsatte sig, blev han den första presidenten i det nybildade Tjeckien och tjänstgjorde fram till 2003. Under hans tid som president arbetade han för mänskliga rättigheter, europeisk integration och en orientering mot väst; landet inledde förhandlingar om medlemskap i Europeiska unionen och gick med i Nato.
Politik, värderingar och arv
Havel betonade vikten av moral, ansvar och civilsamhällets roll i politiken. Han var engagerad i frågor om rättsstatsprincipen, yttrandefrihet och miljö. Efter sin tid som president fortsatte han att delta i debatten om europeisk politik och mänskliga rättigheter och var bland de första att underteckna Pragdeklarationen om det europeiska samvetet och kommunismen. Hans liv och gärning har påverkat demokratiska rörelser i Centraleuropa och världen.
Senare år och död
Efter att ha lämnat presidentposten 2003 fortsatte Havel att skriva, föreläsa och vara aktiv i civila initiativ. Han avled den 18 december 2011 efter en tids sjukdom. Han lämnar efter sig ett viktigt internationellt arv som dramatiker, intellektuell och förkämpe för frihet och mänskliga rättigheter.
Notera: Tjeckien separerade från Slovakien 1993, trots att Havel var emot separationen. Under hans presidentskap skedde betydande politiska och ekonomiska förändringar som formade den moderna tjeckiska staten.
Tidigt liv
Václav Havel föddes i Prag i Tjeckoslovakien den 5 oktober 1936. Han växte upp i en välkänd och välbärgad entreprenörs- och intellektuell familj. Hans familj var aktiv inom kultur och politik i Tjeckoslovakien från 1920-talet till 1940-talet. Hans far ägde en del av förorten Barrandov. Detta är den högst belägna delen av Prag. Havels mor kom från en välkänd familj. Hennes far var ambassadör och journalist. Havel avslutade sin obligatoriska utbildning 1951. Den kommunistiska regeringen tillät honom dock inte att fortsätta studera formellt på grund av hans borgerliga familjebakgrund.
I början av 1950-talet påbörjade den unge Havel en fyraårig lärlingsutbildning som kemisk laboratorieassistent. Samtidigt tog han kvällskurser och avslutade sin gymnasieutbildning 1954. Ingen av högskolorna eller universiteten med humanistiska program ville av politiska skäl ta emot Havel. Därför valde han att studera vid den ekonomiska fakulteten vid Tjeckiens tekniska universitet i Prag. Han hoppade av efter två år. År 1964 gifte sig Havel med Olga Šplíchalová. Hans mor var emot äktenskapet.
Ordförandeskap
Havel var redan ledare för medborgarforumet och den 29 december 1989 blev han president. Han lämnade sitt ämbete efter att hans andra mandatperiod som tjeckisk president tog slut den 2 februari 2003. Alla ledamöter i den federala församlingen röstade för att han skulle bli president. Detta var en överraskande förändring eftersom Havel alltid hade sagt att han inte var intresserad av politik. Han och andra dissidenter hade sagt att förändringar borde komma direkt från grupper av människor, inte från regeringen.
Tjeckoslovakien hade fria val 1990. Havel vann och fortsatte att vara president. Havel ville hålla ihop federationen av tjeckerna och slovakerna under Tjeckoslovakiens upplösning. Han stödde att hålla ihop landet även om det var svårt och det fanns mycket påtryckningar. Den 3 juli 1992 valde det federala parlamentet inte Havel - den enda kandidaten - eftersom de slovakiska parlamentsledamöterna inte stödde honom. Havel avgick som president den 20 juli efter att slovakerna hade utfärdat sin självständighetsförklaring. Han ställde upp i valet som president i det nya Tjeckien 1993. Han vann och blev president i detta nya, separata land.
Havel var mycket populär under hela sin karriär. Vissa av hans handlingar orsakade dock kontroverser och kritik. En av hans första handlingar som president var att benåda många människor. Han ville minska antalet människor i överfulla fängelser och släppa personer som hade suttit i fängelse under kommunisttiden trots att de var oskyldiga. Han litade inte på besluten från en korrupt domstol från den tidigare regeringen. Han tyckte att domstolarna hade varit orättvisa mot de flesta som satt i fängelse. Kritiker menade att amnestin orsakade mer brottslighet. I sina memoarer, Till slottet och tillbaka, skrev Havel att de flesta av de personer som han släppte hade mindre än ett år kvar att sitta i fängelse. Statistiken om detta är oklar. []
Havel sade att det viktigaste han gjorde som president var att bryta upp Warszawapakten. Att avsluta denna grupp av länder var mycket komplicerat eftersom sammanslutningen var en djupgående del av hur länderna fungerade. Det tog två år innan de sovjetiska trupperna slutligen lämnade Tjeckoslovakien helt och hållet.
Havel var mycket viktig för att förändra Nato. Han bidrog till att förändra det från en allians mot Warszawapakten till en grupp som omfattar tidigare medlemmar av Warszawapakten. Havel talade mycket starkt för en utvidgning av militäralliansen till Östeuropa, inklusive Tjeckien.
Till minne av Václav Havel - Prag 19 december 2011
Václav Havel (2010)
Tjeckiska republikens presidentens flagga
Václav Havel och Karol Sidon (till vänster), hans vän och senare tjeckiske överrabbin.
Utmärkelser
Han har fått många utmärkelser, bland annat:
- Philadelphias frihetsmedalj
- Frihetsmedaljen för utmärkelsen för de fyra friheterna
- Utmärkelsen Samvetsambassadör
Statliga utmärkelser
| Land | Utmärkelser | Datum | Plats |
| San Martin-kragen från Liberatorn San Martin-ordern | 09/1996 | Buenos Aires | |
| Dekoration för vetenskap och konst | 11/2005 | Wien | |
| Stor krage av sydkorsetOrdern | 10/199009/1996 | PragBrasília | |
| Hederskompanjon i Kanadas orden | 03/2004 | Prag | |
| Order of the White Lion 1st Class (Civil Division) med halsbandskedjaOrder | 10/2003 | Prag | |
|
| Terra Marianas korsorden Korsets halsband | 04/1996 | Tallinn |
| Hederslegion, grand kors | 03/199002/2001 | Paris | |
| Förbundsrepubliken Tysklandsförtjänstordonnans särskilda klass av storkorset | 05/2000 | Berlin | |
| Ungerns förtjänstorden Storkorset med kedja | 09/2001 | Prag | |
| Gandhis fredspris | 08/2003 | Delhi | |
| Italienska republikens förtjänstorden Storkorset med Cordon | 04/2002 | Rom | |
|
| Halsband av Hussein ibn' Ali-orden | 09/1997 | Amman |
| Tre stjärnor-orden - Storkorset med halsband | 08/1999 | Prag | |
| Vytautas stora storkorset av Vytautas orden | 09/1999 | Prag | |
| Den vita örnens orden | 10/1993 | Warszawa | |
| Frihetsorderns stora krage | 12/1990 | Lissabon | |
| Order of Brilliant Star med särskild Grand Cordon-orden | 11/2004 | Taipei | |
| Det vita dubbelkorsets orden | 01/2003 | Bratislava | |
| Den gyllene hedersmedaljen Frihetsmedaljen | 11/1993 | Ljubljana | |
| Isabella den katolska stor korset med halsband | 07/1995 | Prag | |
| Nationell dekoration för Republiken Turkiet | 10/2000 | Ankara | |
| Yaroslav den vises orden | 10/2006 | Prag | |
| Bathorden Riddaren i stormkorset (civil division) | 03/1996 | Prag | |
| Presidentens frihetsmedalj | 07/2003 | Washington D.C. | |
| Republikens medalj | 09/1996 | Montevideo |
.svg.png){kind=small}
Arbetar
Diktsamlingar
- Čtyři rané básně
- Záchvěvy I & II, 1954
- První úpisy, 1955
- Prostory a časy (poesie), 1956
- Na okraji jara (cyklus básní), 1956
- Anticodes, (Antikódy)
Spelar
- Motormorphosis 1960
- En kväll med familjen, 1960, (Rodinný večer)
- Trädgårdsfesten (Zahradní slavnost), 1963
- Memorandumet, 1965, (Vyrozumění)
- Koncentrationens ökade svårighet, 1968, (Ztížená možnost soustředění)
- Fjäril på antennen, 1968, (Motýl na anténě)
- Skyddsängel, 1968, (Strážný anděl)
- Konspiratörerna, 1971, (Spiklenci)
- Tiggarnas opera, 1975, (Žebrácká opera)
- Avtäckning, 1975, (Vernisáž)
- Audience, 1975, (Audience) - en pjäs av Vanӗk
- Mountain Hotel 1976, (hotell i Horský)
- Protest, 1978, (Protest) - en pjäs av Vanӗk
- Mistake, 1983, (Chyba) - en pjäs av Vanӗk
- Largo desolato 1984, (Largo desolato)
- Temptation, 1985, (Pokoušení)
- Ombyggnad, 1987, (Asanace)
- I morgon, 1988, (Zítra to spustíme)
- Att lämna (Odcházení), 2007
Icke skönlitterära böcker
- The Power of the Powerless (1985) [Inkluderar en essä från 1978.]
- Att leva i sanning (1986)
- Brev till Olga (Dopisy Olze) (1988)
- Störning av freden (1991)
- Öppna brev (1991)
- Sommarmeditationer (1992/93)
- Mot ett civilt samhälle (Letní přemítání) (1994)
- Konsten att göra det omöjliga (1998)
- Till slottet och tillbaka (2007)
Havel med den amerikanska poeten Hedwig Gorski
Frågor och svar
Fråga: Vem var Václav Havel?
S: Václav Havel var en tjeckisk dramatiker, essäist, dissident och politiker. Han var Tjeckoslovakiens tionde och sista president 1989-1992 och blev sedan Tjeckiens första president 1993-2003.
Fråga: Vad skrev han?
S: Havel skrev mer än tjugo pjäser och många facklitterära verk, varav många översattes till flera språk. Från och med 1960-talet fokuserade de flesta av hans skrifter på politiken i Tjeckoslovakien.
F: Hur blev han känd internationellt?
S: År 1977 blev Havel internationellt känd för sitt arbete med manifestet om mänskliga rättigheter Charta 77. Han blev också känd som ledare för oppositionen i Tjeckoslovakien och sattes i fängelse för denna verksamhet.
F: Vad hände under "sammetsrevolutionen"?
S: Under sammetsrevolutionen 1989 blev Havel president och ledde Tjeckoslovakien (och senare Tjeckien) till en öppen demokrati med flera politiska partier.
Fråga: Vilka förändringar skedde under hans presidentskap?
S: Under hans tretton år som president separerade Tjeckien från Slovakien (trots att Havel var emot separationen), anslöt sig till Nato, började förhandla om medlemskap i Europeiska unionen (vilket landet slutligen uppnådde 2004) och undertecknade Pragdeklarationen om europeiskt samvete och kommunism.
F: Vad är Pragdeklarationen om europeiskt samvete och kommunism?
Svar: Pragdeklarationen om det europeiska samvetet och kommunismen är ett dokument där man uppmanar till erkännande av de kommunistiska brott som begicks i hela Europa mellan 1945 och 1989 av regeringar som hade tillsatts av sovjetiska ockupationsstyrkor eller deras ombud. Den uppmanar också till utbildning om dessa brott så att de inte glöms bort eller upprepas igen i kommande generationer.
Sök