George F. Smoot
George Fitzgerald Smoot III (född 20 februari 1945) är en amerikansk professor i astrofysik och kosmologi. År 2006 fick han Nobelpriset i fysik för sitt arbete med COBE tillsammans med John C. Mather. Detta arbete gjorde det möjligt att mäta svarta hål och kosmisk strålning mycket mer exakt än vad som tidigare varit möjligt.
Detta arbete gav nya bevis för big-bang-tanken att universum en gång var en stor explosion. Arbetet utfördes med hjälp av satelliten Cosmic Background Explorer Satellite (COBE). Nobelpriskommittén sade: "COBE-projektet kan också betraktas som startpunkten för kosmologin som en precisionsvetenskap."
Professor Smoot arbetar vid University of California, Berkeley Department of Physics. År 2003 tilldelades han Einsteinmedaljen.
Tidigt liv
Utbildning
Professor Smoot föddes i Yukon, Florida. Han gick på Upper Arlington High School i Upper Arlington, Ohio fram till 1962. Han studerade matematik under en tid innan han gick till Massachusetts Institute of Technology där han fick två kandidatexamina i matematik och fysik 1966 och en doktorsexamen i partikelfysik 1970.
Smoots kusin Oliver R. Smoot studerade också vid MIT (Massachusetts Institute of Technology) och blev känd för Smoots mätning av Harvardbron mellan Cambridge och Boston. "Smoot"-längden markerades i färg över 360 gånger på bron och målas om där varje år. Oliver arbetade senare som ordförande för American National Standards Institute.
Tidig forskning
Professor Smoot började studera kosmologi och gick till Lawrence Berkeley National Laboratory där han arbetade med Luis Walter Alvarez på experimentet HAPPE, en väderballong för att upptäcka antimateria i den övre atmosfären.
Han började sedan intressera sig för mikrovågorna i den kosmiska strålningen som upptäcktes av Arno Allan Penzias och Robert Woodrow Wilson 1964. Detta arbete gav nya bevis på vad universum består av. Vissa forskare trodde att universum roterade, vilket skulle innebära att temperaturen på mikrovågorna skulle verka olika när de mäts från olika vinklar. Med hjälp av Alvarez och Richard A. Muller utvecklade professor Smoot en radiometer för att mäta skillnaden i temperatur från två vinklar som ligger 60 grader från varandra. Radiometern placerades ovanpå ett Lockheed U-2 plan, men mätningarna tycktes visa att universum inte roterar. Den upptäckte dock en annan skillnad i mikrovågstemperaturen på ena sidan av himlen. De kallade detta för ett dipolmönster och en dopplereffekt av jordens rörelse. En dopplereffekt uppstår eftersom solen och Vintergatan rör sig med nästan 600 km/s. De tror att detta orsakas av gravitationen från den stora attraktionsfaktorn.
COBE
Mätningarna från radiometern visade att den ena sidan av himlen var annorlunda än den andra, men detta var överraskande eftersom man förväntade sig att det skulle finnas många skillnader över hela himlen. Smoot arbetade med att hitta dessa mindre skillnader i slutet av 1970-talet när han gav NASA en idé om att göra en satellit med en detektor som liknade den som var monterad på Lockheed-flygplanet. Denna detektor skulle vara mycket kraftfullare och den skulle inte påverkas av atmosfären. NASA spenderade 160 miljoner dollar på satelliten och gav den namnet COBE. COBE-satelliten försenades efter att rymdfärjan Challenger förstördes, men sköts upp framgångsrikt den 18 november, 1989. Efter mer än två år, den 21 april 1992, hävdade COBE-forskningsgruppen att satelliten hade upptäckt de små skillnader som de letade efter. Detta var mycket viktigt för studiet av det tidiga universum. Studien var "bevis för universums födelse". Professor Smoot sade: "Om man är religiös är det som att se Gud."
Mer än 1 000 forskare, ingenjörer och andra arbetare har hjälpt till att bygga COBE. John Mather hade kontroll över hela projektet och experimenten som gjorde COBE möjlig. George Smoot kontrollerade mätningen av de små temperaturskillnaderna i strålningen.
Smoot samarbetade med San Francisco Chronicles-journalisten Keay Davidson för att skriva en bok om teamets arbete, Wrinkles in Time. I boken The Very First Light skriver John Mather och John Boslough mer om COBE-historien. I Mathers bok står det att professor Smoot gav nyheterna om COBE till pressen innan NASA gjorde det. Detta skapade problem mellan Smoot och Mather i det förflutna.
Nya arbeten
Efter COBE hjälpte Smoot till med ett annat experiment med en stratosfärisk ballong, MAXIMA-experimentet. Denna ballong gjorde bättre mätningar än COBE. Smoot har fortsatt att studera kosmisk strålning och arbetar nu med tredje generationens COBE-satellit Planck. Han arbetar också med utformningen av Supernova/Acceleration Probe (SNAP), en satellit som ska mäta mörk energi. Han har också hjälpt till med att analysera data från rymdteleskopet Spitzer i samband med mätning av fjärran infraröd bakgrundsstrålning.
Karta över CMB-fluktuationerna som upptäcktes av COBE.
Frågor och svar
F: Vem är George Fitzgerald Smoot III?
S: George Fitzgerald Smoot III är en amerikansk professor i astrofysik och kosmologi.
F: Vad fick George Smoot Nobelpriset i fysik för?
S: George Smoot fick Nobelpriset i fysik 2006 för sitt arbete med den kosmiska bakgrundsstrålningen och COBE tillsammans med John C. Mather.
F: Vad möjliggjorde George Smoots arbete med den kosmiska bakgrundsstrålningen och COBE?
S: George Smoots arbete med den kosmiska bakgrundsstrålningen och COBE gjorde det möjligt att mäta svarta hål och kosmisk strålning mycket mer exakt än vad som tidigare varit möjligt.
F: Vilka nya bevis gav George Smoots arbete för big bang-idén?
S: George Smoots arbete gav nya bevis för big bang-idén om att universum en gång var en stor explosion.
F: Vilken satellit använde George Smoot för att utföra sitt arbete?
S: George Smoot använde satelliten Cosmic Background Explorer Satellite (COBE) för att utföra sitt arbete.
F: Vad sa Nobelpriskommittén om George Smoots arbete med COBE?
S: Nobelpriskommittén sade att "COBE-projektet kan också betraktas som startpunkten för kosmologi som en precisionsvetenskap."
F: Vilka andra utmärkelser har professor Smoot fått?
S: År 2003 tilldelades professor Smoot Einsteinmedaljen.
