Peter Waldo | tros av många att ha startat Waldensians

Liv och arbete

Det finns inte många detaljer om Waldos liv. Vissa källor säger att han var en rik man som sålde kläder och att han var en köpman från Lyon. Källor säger också att han hade en viss utbildning. Någon gång inte långt före år 1160 inspirerades han av vissa händelser. Ett av dessa var att han hörde en predikan om den helige Alexius liv. Ett annat var när det att säga att man inte trodde på transsubstantiationen (vilket är tron att brödet och vinet under nattvarden förvandlas till Jesu Kristi kropp och blod) blev ett brott för vilket man kunde straffas med döden. En tredje händelse var en väns plötsliga död under en kvällsmåltid. Efter detta började han leva ett radikalt kristet liv. Han gav sin egendom till sin hustru. Resten av sina saker gav han till de fattiga.

Ungefär vid den här tiden började Waldo predika och undervisa offentligt om sina idéer om att leva ett enkelt liv och om fattigdom. Han lärde ut att "ingen människa kan tjäna två herrar, Gud och pengar" (se Matteusevangeliet 6:24) och kritiserade starkt vad påven gjorde och vad den romersk-katolska kyrkan lärde ut. Några av de saker som den katolska kyrkan lärde ut och som han kritiserade var skärselden och transsubstantiation. Han sade att den romersk-katolska kyrkan var den prostituerade kvinnan från Uppenbarelseboken. År 1170 var det många som följde honom. Dessa människor kallades de fattiga från Lyon, de fattiga från Lombardiet eller Guds fattiga som spred sin lära utomlands medan de var utklädda till försäljare. De kallades ofta valdenserna (eller valdenserna) och skilde sig från albigensarna eller katolikerna.

Den valdensiska rörelsen hade lekmannapredikningar (människor som inte var präster eller präster för sitt uppehälle predikade), människor som var fattiga av egen vilja och som strikt följde Bibeln. Mellan 1175-1185 lät Waldo antingen en präst från Lyon översätta Bibelns Nya testamente till det språk som de flesta talade, det arpitiska (fransk-provençaliska) språket, eller så översatte han det själv.

År 1179 reste Waldo och en av hans anhängare till Rom, där de välkomnades av påven Alexander III och den romerska kurian. De var tvungna att förklara vad de trodde inför en panel av tre präster, inklusive frågor som då debatterades inom kyrkan. Bland dessa fanns idén att alla människor var präster, att lära ut evangeliet på det språk som de flesta människor talade och att människor levde fattiga och enkla liv med avsikt. Resultatet av mötet var inte entydigt, och Waldos idéer, men inte själva rörelsen, fördömdes vid det tredje Laterankonciliet samma år, även om rörelsens ledare ännu inte hade exkommunicerats (sparkats ut ur kyrkan).

Waldo och hans anhängare skickades bort från Lyon och flyttade till de höga dalarna i Piemonte och till Luberon i Frankrike. Till slut exkommunicerades Waldo av påven Lucius III under synoden i Verona 1184, och läran om de fattiga från Lyon fördömdes på nytt av det fjärde laterankonciliet 1215, där de för första gången nämns vid namn och kallas kätteri. Den romersk-katolska kyrkan började förfölja valdenserna, och många av dem ställdes inför rätta och dömdes till döden i olika europeiska länder under 1100-, 1200- och 1300-talen. Valdenserna överlevde genom att flytta till Alperna och gömma sig där. Århundraden efter hans död anslöt sig valdenserna till den geneverna eller reformerta grenen av den protestantiska reformationen.

Mer läsning

• Audisio, Gabriel, Den valdensianska dissidenten: Persecution and Survival, c.1170 - c.1570, Cambridge Medieval Textbooks. (1999) Cambridge: ISBN 0521559847