Nicaraguas demografi: befolkning, etniciteter, språk och religion

Utforska Nicaraguas demografi: befolkningens etniciteter, språk, religion och regionala skillnader — historiska influenser, afro- och ursprungsgrupper och språkbruk.

Etnicitet och ursprung

Cirka 86 procent av nicaraguanerna är antingen av europeiskt ursprung eller har blandad europeisk och inhemsk bakgrund. De flesta har spanska förfäder, men under 1800-talet kom flera större invandringsvågor från andra europeiska länder (främst från Tyskland, men även från Italien, Frankrike och andra). Den mestiska och europeiskt härledda befolkningen dominerar framför allt i de västra och centrala delarna av landet, i synnerhet i städerna Managua, León och Granada.

Cirka 9 procent av befolkningen är svart eller afro-nicaragüense, koncentrerade till landets östkust. Dessa grupper kom i stor utsträckning från Jamaica och Haiti under den period då området var under brittiskt inflytande. På östkusten finns också Garifuna‑folk med blandad afrikansk och inhemsk karibisk härkomst (inklusive element från arawak och afrikanska grupper).

Endast omkring 5 procent av befolkningen identifieras som av rent inhemskt ursprung. Före kolonisationen bestod Nicaraguas inhemska befolkning av flera grupper: i väst det nahuatltalande Nicarao-folket, och i den karibiska regionen flera folkgrupper som miskito, rama och sumo (även kallade mayagna). Dessa karibiska folkgrupper har i större utsträckning bevarat sina språk och sedvänjor än många västliga grupper.

Det finns också mindre invandrargrupper från Mellanöstern (till exempel syrier, armenier, palestinier och libaneser) — uppskattningsvis kring 30 000 personer — samt en östasiatisk gemenskap med japaner, taiwaneser och kineser (nästan 8 000 personer). Dessa grupper talar i regel spanska offentligt men bevarar ofta delar av sina förfäders språk och kultur.

Autonomi och regionala skillnader

I mitten av 1980‑talet inleddes reformer för att ge de karibiska områdena större självstyre. Den tidigare provinsen Zelaya delades upp och två autonoma regioner inrättades, vilket gav afro‑ och ursprungsbefolkningar i regionen utökat beslutsutrymme över lokala frågor, markrättigheter och kulturfrågor. Dessa regionala skillnader återspeglas även i språkbruk, ekonomi och sociala strukturer mellan landets stillahavssida och östkust.

Språk

Spanska talas av cirka 90 procent av nicaraguanerna och är det dominerande språket i administration, utbildning och medier. Den nicaraguanska dialekten kännetecknas bland annat av användningen av voseo — det vill säga att man ofta säger "vos" i stället för "tú" tillsammans med de typiska böjningsformerna. Dialekten har lokala särdrag som utvecklats genom spanska influenser från olika regioner och genom inhemska och karibiska kontaktytor.

På östkusten är engelska och engelskbundna kreolspråk vanliga, särskilt bland den svarta kreolska befolkningen. Flera ursprungsfolk i östra Nicaragua talar fortfarande sina traditionella språk, exempelvis miskito, mayagna (sumo), rama och garifuna — språk som är viktiga för identitet och kultur men som i många fall är hotade och har relativt få talare kvar.

Religion

Romersk katolicism är fortfarande den största religionen, men andelen katoliker har minskat under de senaste decennierna. Samtidigt har evangeliska protestantiska rörelser vuxit kraftigt och blivit en betydande del av det religiösa landskapet. På den karibiska kusten finns även starka anglikanska och moraviska församlingar. Förutom dessa huvudinriktningar finns mindre grupper av andra religioner och livsåskådningar; till exempel är buddhismen mycket liten (0,1 % enligt vissa uppskattningar) men har sett en gradvis ökning, och det finns även muslimska och judiska minoriteter samt kvarlevande inhemska religiösa praktiker och trosföreställningar.

Boendemönster och urbanisering

Ungefär nio av tio nicaraguaner bor i de västra och centrala låglandsområdena vid Stillahavskusten och i inre höglandet. Befolkningen är i hög grad koncentrerad till kustområden och större städer; Managua är landets största stad och politiska centrum. Totalt anges att omkring 54 procent av befolkningen bor i städer, vilket medför utmaningar och möjligheter kopplade till urban tillväxt, infrastruktur och social service.

Sociokulturella aspekter och utmaningar

Den nicaraguanska befolkningen präglas av stor kulturell mångfald och historiska skiften: kolonisation, afro‑karibisk migration, europeisk invandring och bevarade inhemska traditioner. Samtidigt finns utmaningar i form av ojämlikhet, språklig marginalisering för vissa ursprungsgrupper, hot mot traditionella språk och kulturer, samt frågor kring markrättigheter och lokal autonomi på karibkusten. Många projekt — både statliga och i civilsamhället — arbetar för att stärka utbildning på modersmål, kulturbevarande och ekonomisk utveckling i marginaliserade områden.

Frågor och svar

F: Hur stor andel av nicaraguanerna är européer?

Fråga: Var bor de flesta mestiser och européer i Nicaragua?

F: Hur många procent av Nicaraguas befolkning är svarta eller afro-nicaragüense?

Fråga: Vilket språk talar de flesta nicaraguaner?

F: Vilken är den viktigaste religionen bland nicaraguanerna?

Fråga: Var bor de flesta nicaraguaner?

Sök med bokstav