Dromornis — utdöda australiska jättefåglar från Miocen–Pliocen

Dromornis — upptäck australiska utdöda jättefåglar från Miocen–Pliocen: fakta om deras enorma näbb, storlek, möjliga diet och evolution i isolerade Australasien.

Dromornis är ett släkte av fossila flyglösa fåglar. Den levde i Australien från slutet av Miocen till början av Pliocen. Detta innebär att de tidiga människorna aldrig träffade detta djur.

Dromornis hade en enorm näbb och en enorm käke som kunde utöva stor kraft. Den hade inte den typiska näbben och klorna för ett rovdjur, och dess livsstil är inte säker. Även om de såg ut som jätteemus är Dromornis närmare släkt med gäss.

Dromornis stirtoni var tre meter lång och vägde upp till ett halvt ton. Den levde i subtropiska öppna skogsmarker i Australien under slutet av miocen. Den kan ha varit delvis köttätande. Den var tyngre än Moa och högre än Aepyornis.

D. stirtoni hade en lång hals och stubbiga vingar, så den var flyglös. Den hade kraftiga ben, men den var ingen snabb löpare. Fågelns näbb var stor och oerhört kraftfull, vilket fick tidiga forskare att tro att den användes för att klippa igenom sega växtstänglar. Andra har dock hävdat att näbbens storlek tyder på att fågeln var köttätare. Det fanns skogar och en permanent vattenförsörjning där Dromornisfåglarna levde, även om klimatet var oförutsägbart.

Dromornis ingår i en familj av jättefåglar som kallas Dromornithidae och som levde från 15 miljoner år sedan till för mindre än 30 000 år sedan. Australasien hade börjat separeras från andra kontinenter när Gondwana började brytas upp under mesozoisk tid.

Australiens sista förbindelse med Antarktis bröts för cirka 40 miljoner år sedan. Sedan dess har djuren i Australasien (Australien och Nya Guinea) utvecklats långsamt i nästan fullständig isolering från djuren på andra kontinenter, med undantag för enstaka invandrade arter från Asien.

Utseende och kroppsstorlek

Dromornis kännetecknades av en mycket kraftig, stor näbb och en relativt tjock hals. Kroppsstorleken var imponerande — Dromornis stirtoni kunde nå omkring tre meters höjd och uppskattas ha vägt upp till ett halvt ton. Benen var kraftiga för att bära upp den stora kroppen, men byggnaden tyder inte på att fågeln var en snabb löpare jämfört med vissa andra stora, flygoförmögna fåglar.

Systematik och släktskap

Dromornis ingår i familjen Dromornithidae, ofta kallade "jättefåglar" i Australien. Trots att de superficielt liknade ratiter som emus, visar morfologiska studier att dromornithider snarare står nära anseriformerna (gäss, änder och släktingar). Familjen innehåller flera släkten och arter, där D. stirtoni är en av de mest kända och största.

Föda och ekologisk nisch

Det råder fortsatt debatt om hur Dromornis levde och vad den åt. Näbbens form och kraftiga käkmuskler tyder på att den kunde bearbeta mycket tålig växtlighet, men andra forskare menar att näbbens form också skulle kunna användas för att slita i kött eller äta större byten. Modern analys, inklusive studier av käkfunktion, slitage i näbben och stabila isotoper i fossila material, pekar ofta mot att många dromornithider var herbivorer eller omnivorer — alltså huvudsakligen växtätare men med möjlighet att ta animalisk föda när tillfälle gavs. För D. stirtoni är hypoteserna om dieten därför öppna: allt från specialiserad växtätare till opportunistisk omnivor diskuteras.

Fossilfynd och utbredning

Fossil av dromornithider, inklusive Dromornis, har påträffats på flera platser i Australien, bland annat i fossilrika områden som Riversleigh i Queensland samt andra lokaliteter i norra och östra delen av kontinenten. De flesta fynd härstammar från miocen och pliocen, vilket ger en bild av en fågelfauna anpassad till varma, subtropiska miljöer med öppna skogsmarker och permanenta vattenkällor.

Tidsram för existens och utdöende

Dromornis som släkte levde under sen miocen till tidig pliocen, vilket innebär att just dessa arter dog ut långt innan människor etablerade sig i Australien. Däremot levde andra medlemmar av Dromornithidae betydligt längre — några släkten överlevde in i pleistocen och familjen som helhet fanns kvar fram till under de senaste tiotusentals åren (fossil tyder på att vissa dromornithider levde fram till mindre än 30 000 år sedan). För dessa senare arter har forskare diskuterat orsaker till utdöendet, där klimatförändringar och förändringar i habitatet spelar stora roller; i vissa fall betraktas även humana faktorer som en möjlig bidragande orsak.

Betydelse för paleontologi och populärkultur

Studiet av Dromornis och andra dromornithider ger viktig kunskap om Australiens isolerade evolutionära historia, om hur stora fåglar anpassade sig till lokala miljöer och om hur kontinentens fauna förändrades inför och efter klimatförändringar i kvartär. Fossila lämningar av dessa jättefåglar väcker också stort intresse utanför forskarvärlden — de utgör i populära framställningar ofta ett exempel på Australiens forna, unika megafauna.

Sammanfattning

• Dromornis var ett släkte av stora, flygoförmögna fåglar som levde i Australien under sen miocen–tidig pliocen.
• Den mest kända arten, D. stirtoni, nådde cirka tre meters höjd och kunde väga upp till ett halvt ton.
• Trots likheten med emuer är dromornithider närmare släkt med gäss och ankor (anseriformer).
• Diet och livsstil är omdiskuterade — både starka växtätarhypoteser och möjligheten till opportunistisk köttätning har föreslagits.
• Dromornis-släktet dog ut innan människor kom till Australien, men andra dromornithider fanns kvar fram till mycket senare och kan ha överlappat med människor.

Frågor och svar

F: Vad är Dromornis?

F: Hur stor var Dromornis stirtoni?

Fråga: Hur såg den ut?

F: Vilken typ av miljö levde de i?

F: När existerade de?

F: Hur blev Australasien isolerat från andra kontinenter?

Fråga: Vilken typ av livsstil hade Dromornis?

Sök med bokstav