Jämställdhetslagen 2010 är en lag i Förenade kungarikets parlament.

Före 2010 fanns det många olika lagar och förordningar i Storbritannien som skyddade mot olika typer av diskriminering. Jämställdhetslagens mål var att samla alla dessa lagar och skydd i en enda lag och göra den lättare att förstå. Lagen kallas på engelska "Equality Act 2010" och trädde i kraft för att förenkla regelverket och stärka skyddet mot diskriminering i hela Storbritannien (i praktiken Great Britain: England, Wales och Skottland; Nordirland har egna bestämmelser).

Vad lagen omfattar

Lagen täcker flera områden där diskriminering kan ske, bland annat:

  • anställning och arbetsvillkor,
  • utbildning,
  • tillgång till varor, tjänster och bostäder,
  • offentlig verksamhet och myndighetsutövning.

Skyddade egenskaper

Jämställdhetslagen definierar ett antal så kallade skyddade egenskaper som inte får användas som grund för diskriminering. Dessa omfattar bland annat:

  • ålder,
  • funktionsnedsättning,
  • könsöverskridande identitet (gender reassignment),
  • civilstånd (äktenskap och registrerat partnerskap),
  • graviditet och moderskap,
  • ras/etnicitet,
  • religion eller annan trosuppfattning,
  • kön (sex),
  • sexuell läggning.

Typer av diskriminering

Lagen täcker flera olika former av diskriminering, bland annat:

  • Direkt diskriminering – behandling sämre än någon annan på grund av en skyddad egenskap.
  • Indirekt diskriminering – en till synes neutral regel eller praxis som missgynnar personer med en viss skyddad egenskap.
  • Diskriminering relaterad till funktionsnedsättning – inklusive diskriminering som uppstår på grund av konsekvenser av en funktionsnedsättning.
  • Underlåtenhet att göra rimliga anpassningar – arbetsgivare och tjänsteleverantörer måste göra rimliga justeringar för personer med funktionsnedsättning.
  • Mobbning och trakasserier – oönskat beteende kopplat till en skyddad egenskap som har syfte eller effekt att kränka en person.
  • Repressalier (victimisation) – ogynnsam behandling för att ha gjort en diskrimineringsanmälan eller stött någon annan som gjort det.

Offentliga myndigheters skyldigheter

En viktig del av lagen är den så kallade offentliga likabehandlingsplikten (public sector equality duty). Den kräver att myndigheter och andra offentliga organ i sina beslut och i sin verksamhet ska beakta att de:

  • eliminera olaglig diskriminering,
  • främja jämlikhet av möjligheter,
  • främja goda relationer mellan olika grupper.

Undantag och möjligheter till positiv särbehandling

Lagen innehåller också undantag och tillåter i vissa fall särskilda regler, exempelvis:

  • yrkeskrav där kön eller annan egenskap är ett legitimt yrkeskrav (occupational requirement),
  • separata lösningar för kvinnor eller män i vissa tjänster eller boenden,
  • positiv särbehandling (positive action) i syfte att motverka eller rätta till obalans och diskriminering.

Hur man klagar och vilka påföljder som finns

Om någon anser sig ha blivit diskriminerad kan ärendet prövas i arbetsdomstol (employment tribunal) eller i allmän domstol beroende på situationen. Möjliga rättsmedel är skadestånd, förordnanden om ändrad praxis och domstolens utslag om att viss behandling varit olaglig. Det finns också organisationer som Equality and Human Rights Commission (EHRC) som ger vägledning och i vissa fall kan föra talan.

Observera att det finns tidsfrister och särskilda procedurer för att lämna in ett krav, så det är viktigt att skaffa rådgivning snabbt om du överväger att anmäla diskriminering.

Praktisk betydelse och råd

Equality Act 2010 gjorde det enklare att förstå vilka rättigheter som gäller och hjälpte till att harmonisera olika regelverk. För arbetsgivare och tjänsteleverantörer innebär lagen att de behöver:

  • ha tydliga policys mot diskriminering och trakasserier,
  • utbilda personal i jämlikhetsfrågor,
  • göra rimliga anpassningar för personer med funktionsnedsättning,
  • dokumentera beslut som rör jämställdhets- och mångfaldsfrågor.

Om du behöver vägledning om hur lagen tillämpas i ett konkret fall rekommenderas att du kontaktar en jurist, fackförening eller en rådgivande organisation såsom EHRC.