Symbios | Det beskriver nära och långsiktiga relationer mellan olika arter

Definition

Definitionen av symbios har varit kontroversiell. Vissa anser att symbios endast bör avse bestående ömsesidiga relationer, medan andra anser att det bör gälla alla typer av långsiktiga biologiska interaktioner.

Efter 130 års debatt använder dagens läroböcker i biologi och ekologi numera den senare "de Bary-definitionen" eller en ännu bredare definition (där symbios innebär alla interaktioner mellan arter). Den restriktiva definitionen (där symbios endast innebär ömsesidighet) används inte längre.

Den bredaste definitionen omfattar parasitism (där en organism får hjälp och den andra skadas), mutualism (där båda organismerna får hjälp), kommensalism (där en organism får hjälp och den andra inte påverkas) och konkurrens (där båda organismerna skadas).

 
Nymfer av bladhoppare skyddade av en armé av köttmyror. Myrorna livnär sig på sekret från nymferna.  

Typer av symbios

De olika formerna av symbios är bland annat:

Typ 1: Partnerna håller sina kroppar åtskilda

Symbiosen gynnar inte alltid båda parter. Detta är vad som kan hända:

• Parasitism, där sammanslutningen har nackdelar för en av de två. Den ena kan till och med förstöra eller döda den andra. (+ -)
• Mutualism, där sammanslutningen har fördelar för båda parter (+ +).
• kommensalism, där en medlem av sammanslutningen gynnas medan den andra inte påverkas (+ 0).
• konkurrens, där båda medlemmarna i föreningen slåss om mat eller andra behov. (- -)

Typ 2: Partnerna lever som en enda organism

Denna typ av symbios kallas endosymbios. Exempel på detta är:

• Rhizobia: kvävefixerande bakterier som lever i rotknölar på ärtväxter.
• Encelliga foramer som innehåller en encellig alg inuti cellen. Detta är "fakultativt", vilket innebär att de kan eller inte kan göra det. En mer långtgående version är idioplastisk endosymbios. Här förbrukar foramen algen, men håller dess kloroplaster i skick.
• Grönalger i marina polychaete-maskar.
• Encelliga alger inuti koraller som bygger rev.
• Bakterier i tarmarna på insekter och ryggradsdjur som smälter växtcellulosa. Dessa är "obligatoriska" symbionter, vilket innebär att värden måste ha dem.
• Lavar: svamp + alger eller bakterier.
• Mykorrhiza: svamphyfer och trädrötter.

Det är nästan säkert att detta hände för att bilda eukaryotcellen. Det är den typ av cell som alla djur och växter består av. Organellerna inne i cellen, till exempel mitokondrier och kloroplaster, innehåller en del DNA. Detta DNA är en rest av en en gång separat bakterie. Teorin är att den eukaryota cellen utvecklades genom sammansmältning av flera bakterie- eller arkéorganismer.

 
Dardanus pedunculatus Eremitkräfta med symbiotiska anemoner Calliactis sp. på skalet. Anemonerna ger skydd med sina stickande celler och får rörlighet från krabban.  


Monotropa uniflora, en blommande växt som parasiterar på vissa svampar.  


Rhizobia-bakterier i knölarna fixerar kväve.  


Clownfisk i sin havsanemon  


Tre typer av symbiotiska relationer: kommensalist (I), parasit (II) och mutualist (III).  

Exempel på symbios

• Ett exempel på ömsesidig symbios är förhållandet mellan clownfiskar som lever bland tentaklerna på tropiska havsanemoner. Clownfisken skyddar anemonen från andra fiskar. Klonfiskens avfall som utsöndras ger viktiga näringsämnen, och de kan också öka sina värdars syreförråd på natten. Anemonens stickande tentakler skyddar anemonfisken från rovdjur. Ett speciellt slem på clownfisken skyddar den från de stickande tentaklerna.

• Ett annat exempel är gobyfisken, som ibland lever tillsammans med en räka. Räkan gräver och städar upp en grop i sanden där både räkan och grundelfisen bor. Räkan är nästan blind och är sårbar för rovdjur när den befinner sig ovan jord. När ett rovdjur närmar sig rör gobyn vid räkan med sin svans som en signal. När det händer drar sig både räkan och gobyn snabbt tillbaka in i hålan.

• En lav är en intim kombination av en svamp och en alg. Algen lever inuti svampen, som måste ha algen för att överleva. Algen kan däremot överleva på egen hand. Resultatet av föreningen är en platt, färgad lav som växer på stenar och andra ytor utomhus.

• Växtätare har tarmbakterier som hjälper dem att smälta växtmaterial. Växternas cellväggar består av cellulosa och nästan inget djur har utvecklat ett enzym för att smälta detta material. Därför är bakterierna nödvändiga, åtminstone för växtätare som äter blad.

• Vissa myrarter "odlar" bladlöss, skyddar dem från rovdjur och förflyttar dem från en födosökslokal till en annan. Myrorna äter den söta, klibbiga vätska som bladlöss utsöndrar efter att ha sugit växtsaft.