Det mänskliga skelettet är kroppens inre ramverk. Vid födseln består det av cirka 300 ben. När vissa ben slås ihop finns det 206 ben i vuxen ålder. Benen är som starkast vid 20 års ålder. Det mänskliga skelettet kan delas in i det axiella skelettet och det appendikulära skelettet. Det axiella skelettet utgörs av kotpelaren, bröstkorgen, skallen och andra tillhörande ben. Det appendikulära skelettet, som är knutet till det axiella skelettet, består av axel- och bäckenbältet samt benen i de övre och nedre extremiteterna.
Det mänskliga skelettet har sex viktiga funktioner. Dessa är: stöd, rörelse, skydd, produktion av blodkroppar, lagring av mineraler och endokrin reglering.
Skeletten hos hanar och honor skiljer sig inte så mycket från dem hos många andra primater. Det finns subtila skillnader mellan könen när det gäller kraniets, tändernas, de långa benens och bäckenets morfologi. I allmänhet tenderar kvinnliga skelettdelar att vara mindre och mindre robusta än motsvarande manliga delar.
Kvinnans bäcken är annorlunda än männens för att underlätta förlossningen. Kvinnors höfter är proportionellt sett bredare än männens, och därför är kulorna på benens överdel mer åtskilda än hos män. Detta, och bäckenformen, ger en förlossningskanal som gör att det nyfödda fostret kan passera igenom. Den avgörande faktorn är babyns huvud, som är mycket större än hos andra primater.
Till skillnad från de flesta primater har människans män inga penisben. Detta är en anpassning till människans upprättstående ställning.
