Avhållsamhet är ett frivilligt avstående från att delta i eller tillfredsställa en önskan eller aptit på vissa kroppsliga eller beteendemässiga aktiviteter som ofta upplevs som lustfyllda. Begreppet används vanligen om avhållsamhet från sexuellt umgänge, från alkohol eller från vissa typer av mat, men kan även omfatta tobaksbruk, narkotika eller andra beteenden.
Medicinsk användning och abstinens
I medicinska sammanhang används ordet abstinens ofta för att beskriva de fysiska och psykiska symptom som kan följa när en person slutar med ett beroendeframkallande ämne eller läkemedel. Ett plötsligt upphörande kan i vissa fall ge ett abstinenssyndrom som kräver medicinsk övervakning; alkoholdemens och svåra bensodiazepin- eller opioidabstinenssymptom kan exempelvis vara allvarliga. Vid operation rekommenderas ofta avhållsamhet från rökning och ibland från alkohol för att minska komplikationsrisken.
Former och tidsaspekter
Avhållsamhet kan vara temporär eller långsiktig. Kortvariga former innefattar fasta eller målmedvetet avstående från ett visst beteende under en begränsad tid, medan långvarig eller livslång avhållsamhet kan kallas celibat eller äktenskapligt avhållande beroende på sammanhanget. Avhållsamhet kan vara ett medvetet, frivilligt val med syfte att förbättra hälsa, relationer eller andligt liv. Detta skiljer sig från psykologiska mekanismer såsom förträngning, där ett beteende eller en drift är omedvetet undanträngd.
Religiösa och kulturella skäl
Många religioner och kulturer innehåller föreskrifter eller normer som påverkar vilka former av avhållsamhet som praktiseras. I Indien avstår exempelvis många buddhister och jainister samt delar av andra traditioner från att äta kött av hänsyn till icke-våld och vördnad för liv. Inom Hinduismen betraktas kor som särskilt känsliga i flera traditioner, och många hinduer undviker därför nötkött; praxis varierar dock mellan regioner och samhällsgrupper.
Motiv, effekter och kritiska perspektiv
Motiv för avhållsamhet kan vara religiösa, moraliska, medicinska, praktiska eller personliga (till exempel hälsomotiv eller återhämtning från beroende). Effekterna kan vara både positiva och negativa beroende på sammanhang—till exempel kan avhållsamhet bidra till minskad risk för vissa sjukdomar eller sociala problem, men också ge upphov till social stress eller svårigheter i relationer om valet inte är frivilligt eller väl förankrat. Inom folkhälsa och utbildning har strategier som enbart bygger på avhållsamhet (till exempel avhållsamhetsbaserad sexualundervisning) fått varierande utfall i forskning; många experter framhåller att kombinationer av information, preventivmedel och stöd ofta är mer effektiva för att förebygga skador.
Sammanfattningsvis är avhållsamhet ett mångfacetterat fenomen med medicinska, kulturella, etiska och personliga dimensioner. Praktiker och konsekvenser varierar mycket mellan individer och samhällen, och val av strategi bör ofta anpassas efter kontext och behov.