Tornfalk – fakta om arter, biologi, beteende och utbredning

Tornfalk – allt om arter, biologi, beteende och utbredning. Lär dig om flygteknik, jakt, häckning och arterens historia i Sverige och världen.

Namnet tornfalk används för flera olika medlemmar av falksläktet Falco. Tornfalken svävar omkring 10-20 meter över öppet land och störtar ner på byten, vanligen små däggdjur, ödlor eller stora insekter. Andra falkar är mer anpassade till aktiv jakt på vingarna. Dessutom har tornfalkar mycket brunt i fjäderdräkten.

Tornfalken kan flyga i stillastående luft, även inomhus i lador. När de svävar i luften vänder de sig mot varje liten motvind. Detta leder till att den vanliga tornfalken i vissa områden kallas för "windhover".

Ovanligt för falkar skiljer sig ofta fjäderdräkten mellan hane och hona, även om honan är något större än hanen, vilket är vanligt hos monogama rovfåglar. Detta gör det möjligt för ett par att äta lite olika bytesdjur i sitt hemområde. Tornfalkar är djärva och har anpassat sig väl till människan. De häckar i byggnader och jagar vid huvudvägar. Tornfalken bygger inte sina egna bon utan använder bon som byggts av andra fåglar.

De flesta tornfalkar bildar en distinkt klad bland falkarna, vilket framgår av en jämförelse av mtDNA cytokrom b-sekvensdata och morfologi. Denna klad divergerade från andra Falco runt miocen till pliocen för cirka 7-3,5 miljoner år sedan (mya). De mest basala "äkta" tornfalkarna är tre arter från Afrika och dess omgivningar.

Omkring 2,5-2 mya uppstod huvudlinjen av äkta tornfalkar. Även denna verkar ha utvecklats i Afrika och därefter spridit sig över den gamla världen tills de nådde Australien någon gång under den mellersta pleistocänen, för mindre än en miljon år sedan. Denna grupp innehåller flera taxa som finns på öar i Indiska oceanen. En grupp av tre huvudsakligen grå arter från Afrika och Madagaskar betraktas vanligen som tornfalkar på grund av sin allmänna form och sina vanor, men de skiljer sig troligen från de äkta tornfalkar som diskuteras ovan.

Det finns bara en tornfalk i Amerika, med ett brett utbud av livsmiljöer. Det är Falco sparverius. Hanen har en ljusare färg än vad som är vanligt för tornfalkar, med rödaktig rygg och svans.

Utseende och artvariation

Tornfalkar är i allmänhet små till medelstora falkar med långsmala vingar och relativt lång stjärt. Kroppslängden varierar mellan arter men ligger ofta omkring 25–40 cm och vingbredden mellan 60–80 cm för de vanligaste arterna. Falco tinnunculus (vanlig tornfalk) har till exempel en karaktäristisk rostbrun rygg och fläckig undersida hos honan, medan hanen ofta har en grå huvud- och vingspann.

Sexuell dimorfism är tydlig hos många arter: honorna är vanligtvis större och mer rostbruna, medan hanarna ofta är mindre och kan uppvisa tydligare blågrå eller rostfärgade partier. Denna skillnad i färgteckning och storlek gör att honan och hanen kan fokusera på något olika bytesstorlekar, vilket minskar konkurrensen inom paret.

Jakt, föda och beteende

Tornfalkars mest kända jaktmetod är deras förmåga att "sväva" (kiting) i uppvindar och motvindar, ofta på 10–30 meters höjd, för att lokalisera små marklevande byten. När ett byte upptäcks görs en brant störtattack från svävande läge eller från en utkiksplats. Vanlig föda är små däggdjur (fältmöss, sorkar), ödlor och större insekter, men kosten kan variera mellan arter och regioner.

Tornfalkar är ofta dagaktiva jägare. De kan också utnyttja vägar, vägkanter och öppna fält där byten är lätta att upptäcka. Vissa arter är duktiga på att jaga i tätbebyggda områden och kan till och med lära sig att dra nytta av människans miljö, exempelvis genom att jaga insekter vid gatlyktor eller använda byggnader som häckningsplatser.

Fortplantning och häckning

Tornfalkar bygger normalt inte egna bon utan använder övergivna bon från andra stora fåglar, klippskrevor, murhålor eller byggnadsnischer. De lägger i allmänhet 3–6 ägg per kull beroende på art och tillgång på föda. Äggen ruvas i omkring 28–35 dagar och ungarna blir flygga efter ungefär 3–5 veckor, men stannar ofta kvar i föräldraområdet ytterligare tid för att tränas i jakt.

Monogami är vanlig under häckningssäsongen, och många arter försvarar revir kraftigt mot inkräktare. Båda könen deltar ofta i utfodring av ungar, även om honan kan sitta mer vid ruvningen.

Utbredning och migration

Tornfalkar är spridda över stora delar av världen: Europa, Afrika, Asien och Australien hyser flera arter och lokalformer. En del populationer är stannfåglar, medan andra är partialt eller helt migrerande beroende på klimat och födotillgång. Populationsrörelser sker ofta från kallare vinterområden till mer tempererade regioner.

Som nämnts uppstod gruppen och spreds från Afrika under miocen och pliocen och nådde bland annat Australien under pleistocen. Islandspopulationer och taxa i Indiska oceanen visar ofta lokala anpassningar.

Systematik

De flesta tornfalkar bildar en distinkt klad inom Falco, en slutsats som stöds av mtDNA och morfologiska studier. Denna grupp skiljer sig från andra falkar både i utseende och i beteende. Vissa gråafrikanska arter och de som finns på Madagaskar kan verka avvikande, vilket tyder på komplex släktutveckling inom gruppen.

Arter och exempel

• Falco tinnunculus – vanlig tornfalk i Europa och stora delar av Asien.
• Falco sparverius – den amerikanska tornfalken (ofta kallad American kestrel), den enda tornfalken i Amerika; hanen har en rödaktig rygg och stjärt.
• Flera afrikanska och indiska ocean-öar taxa som visar stor lokal variation och anpassning.

Läte och igenkänning

Tornfalkars läten består ofta av skarpa, upprepade ljud som används vid revirhävdande och varning. Lätena varierar mellan arter men är normalt tydliga och lätta att urskilja i fält.

Hot och bevarande

Många tornfalkpopulationer är stabila och vissa arter klassas som Least Concern (minst bekymmer) enligt internationella rödlistor. Lokalt kan dock bestånd påverkas negativt av bekämpningsmedel (sekundärförgiftning från råttgift och insekticider), habitatförlust, förändrad jordbrukspraktik och trafik- eller byggnadsrelaterade dödsfall. Skydd av häckningsplatser, minskad användning av skadliga bekämpningsmedel och åtgärder för att göra kraftledningar säkrare bidrar till bevarandet.

Fakta i korthet

• Familj: Falconidae
• Släkte: Falco
• Huvudföda: små däggdjur, fåglar, ödlor och stora insekter
• Häckning: använder bon byggda av andra fåglar eller naturliga håligheter
• Förökning: 3–6 ägg/kull, ruvning ca 28–35 dagar

Tornfalken är en framgångsrik och i många fall flexibelt anpassad rovfågel som har god förmåga att utnyttja mänskliga miljöer. Samtidigt kräver långsiktigt bevarande förståelse för lokala hot och åtgärder för att minska kemiska och strukturella risker i landskapet.

Frågor och svar

F: Vad heter flera medlemmar av falkenfamiljen?

F: Hur jagar tornfalken sitt byte?

F: Vad är den typiska fjäderdräkten för en tornfalk?

F: Kan tornfalkar flyga stationärt i luften?

F: Finns det någon skillnad i fjäderdräkten hos hanar och honor?

F: Var brukar tornfalkar bo?

F: När uppstod de egentliga arterna av tornfalk?

Sök med bokstav