Praktejder (Somateria spectabilis) – en arktisk havsanka

Utbredning

Praktejdern häckar längs de arktiska kusterna på norra halvklotet, i delar av Europa, Nordamerika och Asien. Under häckningssäsongen återvänder den till den öppna, arktiska tundran för att lägga sina ägg.

Vinter- och migrationsområden

• Övervintring sker i arktiska och subarktiska havsområden, till exempel i Berings hav och utmed Grönlands västkust.
• Större vintersamlingsområden förekommer utanför östra Kanada och norra Norge.
• Arten ses också regelbundet utanför nordöstra USA, i Skottland och vid Kamtjatka.
• Häckningsområden inkluderar bland annat Alaskas nordkust (Alaska).

Föda och näringsbeteende

Praktejdern dyker efter bottenlevande organismer och utnyttjar skalbottnar och grunda kustvatten. Huvudsaklig föda består av bentiska ryggradslösa djur, med exempel såsom:

• kräftdjur
• polychaetmaskar
• blötdjur, där musslor är en vanlig del av kosten

Utseende och åldersvariation

Praktejdern är generellt mindre än den vanliga eidern. Hanen i full dräkt är lätt att känna igen genom sin mörka kroppskontur, ett vitt bröst och ett flerfärgat huvud som ofta beskrivs som karaktäristiskt.

Honan är en mer enfärgat brun fågel och saknar hanens kontrastrika tecken. Trots detta kan den fortfarande särskiljas från andra ankarter tack vare kroppsstorlek, huvudform och näbbens avrundade fjädring. En ung hane är ofta mörkare än honan och kan ha ett vitt bröst samt en gul näbbfläck.

Häckning och reproduktion

• Häckningen sker i juni–juli på tundran nära kusten.
• Boet är en enkel skrapa i marken, oftast fodrad med växtmaterial och dun.
• Honan lägger vanligen fyra till sju ägg.

Flockar och beteende utanför häckningstid

Under vintern kan praktejdrar samlas i mycket stora flockar på lämpliga kustvatten. Vissa av dessa flockar kan bli mycket stora – över 100 000 individer har rapporterats i koncentrationer där förutsättningarna för födosök är goda.

Hot och bevarande

Arten påverkas av samma stora, regionala påfrestningar som många kustfåglar: förändringar i havstemperatur och isförhållanden, oljeutsläpp, samt lokal störning av häck- och födovattnen. Populationstrender varierar geografiskt och övervakning behövs för att upptäcka beståndsförändringar.

Liknande arter

Vid fältbestämning är det viktigt att jämföra praktejdern med andra ejdrar och kustankor. Storlek, huvudprofil, näbbform och dräktskiften är viktiga kännetecken som hjälper skilja arten från närstående ejdrar och andra sjöfåglar.