Laptevhavet – Randhav i Norra Ishavet: geografi, klimat och historia

Upptäck Laptevhavet — ett randhav i Norra Ishavet: geografi, strängt arktiskt klimat, historiska expeditioner, floder, öar och bevarade mammutfynd.

Laptevhavet är ett randhav i Norra ishavet. Det ligger mellan Sibiriens norra kust, Taimyrhalvön, Severnaya Zemlya och de nysibiriska öarna. Dess norra gräns går från Arktiska udden och slutar vid Anisiy udden. Karasjön ligger i väster och Östsibiriska havet i öster.

Havet är uppkallat efter de ryska upptäcktsresandena Dmitry Laptev och Khariton Laptev. Havet har ett strängt klimat med temperaturer under 0 °C under mer än nio månader per år. Det finns en låg salthalt i vattnet. Det finns få växter, djur och människor. Större delen av havet är mindre än 50 meter djupt. Det är fruset större delen av tiden, även om det i allmänhet är klart i augusti och september.

I tusentals år bodde Yukaghirs stammar och sedan Evens och Evenks på havsstränderna. Därefter bosatte sig yakuter och senare ryssar. De ryska utforskningarna av området började på 1600-talet. De kom söderifrån genom flera stora floder som mynnar ut i havet. Dessa floder är bland annat Lena-floden, Khatanga, Anabar, Olenyok, Omoloy och Yana. I havet finns flera dussin öar, varav många har välbevarade mammutrester.

Den största staden och hamnen är Tiksi.

Geografi

Laptevhavet ligger på den östra delen av den eurasiska kontinentens norra kust och bildar ett viktigt skede mellan Karahavet och Östsibiriska havet. Landskapet längs kusten domineras av vidsträckta delta (framför allt Lena-floden-deltat), låga tundrakuster och skärgårdar med många små öar. Havsbottnen består till största delen av kontinentalsockelns grunda delar, vilket bidrar till att stora ytor är relativt grunda.

Klimat och isförhållanden

Laptevhavet har ett arktiskt klimat med långa, kalla vintrar och korta, svala somrar. Havet täcks av is stora delar av året. Typiska isformer är fastis (som bundit till kusten), packis och dynamiska isfält med öppna partier (leads och polynjor). Öppna vattenytor är vanligast under augusti–september, då en del av isen smälter tillfälligt.

Havet påverkas starkt av sötvattenutflöden från stora floder, särskilt Lena, vilket sänker salthalten nära kusten och bidrar till issammansättningen och skikten i vattenmassan.

Floder och Lena-deltat

Flera stora sibiriska floder mynnar i Laptevhavet. Den största är Lena-floden, som bildar ett av världens största floddeltan. Deltaområdena är ekologiskt viktiga som häcknings- och födosöksområden för många fågelarter och fungerar som koldioxid- och näringslager.

Flora och fauna

Klimatet och den låga salthalten gör att den marina och kustnära biologiska mångfalden är mindre än i mer tempererade hav, men området har ändå ett rikt arktiskt djurliv anpassat till kalla förhållanden. Exempel:

• Marina däggdjur: ringsäl, storsäl (bearded seal), ibland valross och isbjörn i kustnära områden.
• Fiskarter: arktisk torsk, polar cod och andra arter anpassade till kallt vatten.
• Fågelliv: många sjöfåglar häckar i kust- och deltaområdena under sommaren.
• Kustvegetation: tundra med lavar, mossa och låga buskar; begränsad växtlighet på grund av permafrost och kort växtsäsong.

Människor och historia

Området har varit hem för olika arktiska folk i tusentals år, bland andra Yukaghirer, Evens, Evenker och senare jakuter (sachor). Ryska utforskare nådde området på 1600-talet och området namngavs efter bröderna Dmitry och Khariton Laptev som deltog i 1700-talets ryska arktiska expeditioner.

Sovjettiden innebar ökad aktivitet i form av bosättningar, meteorologiska stationer och användning av kusten för trafik längs Norra sjövägen (Northern Sea Route). Den största bebyggelsen och hamnen vid Laptevhavet är Tiksi, som fungerar som regional knutpunkt för transporter och forskning.

Forskning, paleontologi och kulturminnen

Permafrosten längs kuster och på öar har bevarat fossila lämningar, bland annat många välbevarade mammutrester som hittats på de nysibiriska öarna. Området är föremål för arkeologiska och paleontologiska studier som ger viktiga data om pleistocen och tidigare klimatskeden.

Nutida betydelse och miljöhot

Laptevhavet är viktigt för klimatforskning, bland annat för studier av havsisens minskning, permafrostens påverkan och biogeokemiska processer som styr koldioxid- och metanutsläpp. På senare år har uppvärmning och förändrade isförhållanden lett till:

• ökad kusterosion när permafrosten tinar, vilket hotar bosättningar och infrastruktur,
• störningar i marina ekosystem när arter flyttar nordligare,
• ökad risk för utsläpp av lagrat kol och metan från tinande bottnar och permafrost.

Areas av vetenskaplig övervakning och naturskydd, t.ex. Lena-deltats naturreservat, försöker begränsa påverkan och följderna av klimatförändringarna.

Navigering och ekonomi

Navigering i Laptevhavet är possible men kräver ofta isbrytare och planering. Norra sjövägen använder havsbandet längs Sibiriens kust för transporter mellan väst och öst under de isfattigare sommarmånaderna. Fisket är begränsat på grund av klimatet, men lokal fiske- och jaktverksamhet är viktigt för kustsamhällena. Det finns också intresse för naturresurser i regionen, vilket kräver noggrann bedömning av miljörisker.

Sammanfattning

Laptevhavet är ett karakteristiskt arktiskt randhav med hårda klimatförhållanden, stora flodutlopp och viktiga ekologiska och forskningsmässiga värden. Trots sin karga karaktär har området en rik arktisk fauna och en lång mänsklig historia. Klimatförändringar och permafrostens förändringar ställer både lokala samhällen och forskare inför nya utmaningar.

Flora och fauna

Både flora och fauna är sällsynta på grund av det hårda klimatet. Vegetationen i havet består främst av kiselalger, med över 100 arter. Antalet arter av grönalger, blågrönalger och flagellater är cirka 10 vardera. Fytoplanktonet är karakteristiskt för bräckt vatten. Det finns cirka 30 arter av zooplankton. Kustfloran består huvudsakligen av mossor och lavar och ett fåtal blommande växter, bland annat arktisk vallmo, Saxifraga, Draba och små populationer av polarpil (Salix polaris) och krypande pil (Salicaceae). Bland de sällsynta kärlväxterna finns arter av Cerastium och Saxifraga. Bland de icke-kärlväxter som inte är kärlväxter finns mosssläktena Detrichum, Dicranum, Pogonatum, Sanionia, Bryum, Orthothecium och Tortura, samt lavsläktena Cetraria, Thamnolia, Cornicularia, Lecidea, Ochrolechia och Parmelia.

Bland de permanenta däggdjursarterna finns ringros, skäggsäl, knölsäl, valross, lemmar, polarräv, ren, varg, hermelin, harar och isbjörn. Belugavalen besöker regionen säsongvis. Det finns flera dussin arter av fåglar. Vissa hör till de permanenta (tundra) arterna, t.ex. snösparv, purpurgräsandpipare, snöluggla och sädgäss. Andra bildar stora kolonier på öarna och havsstränderna. Till dessa hör bland annat småkrypare, svartbenad trut, svartlom, elfenbensmås, uria, charadriiformes och glasmås. Andra fågelarter är skua, sterna, nordlig Fulmar, elfenbensmåne, vitryggig mås, Ross-måne, långstjärtad anka, ejder, loon och pilgrimsfågel. Det finns 39 fiskarter, de flesta typiska för den braskiska miljön. De viktigaste är harr och Coregonus (vitfisk), t.ex. muksun, bred vitfisk och omul. Vanligt förekommande är också sardin, arktisk cisco, beringscisco, polarsmält, saffranstorsk, polartorsk, skrubbskädda samt arktiska rödingar och inconnu.

År 1985 bildades naturreservatet Ust-Lena i Lena-flodens delta. Det har en yta på 14 300 km². År 1986 inkluderades Nya Sibiriska öarna i reservatet. I reservatet finns många växter (402 arter), fiskar (32 arter), fåglar (109 arter) och däggdjur (33 arter).

·        

Laptevhavet. Solnedgång.

·        

Laptevhavet. Ishögar.

·        

Hivus-10 svävare på Lapplands hav

Snöigeluggla


Snöbjörnsfågel

Frågor och svar

F: Vad är Laptevhavet?

F: Vilka är gränserna för Laptevhavet?

F: Hur fick Laptevhavet sitt namn?

F: Hur är klimatet i Laptevhavet?

F: Är Laptevhavet tätt befolkat?

F: Vilka floder mynnar ut i Laptevhavet?

F: Vilken är den största staden och hamnen i Laptevhavet?

Sök med bokstav