Mason–Dixon-linjen: historia, uppmätning och kulturell betydelse

Englands statssekreterare under Jakob I av England var George Calvert. När han 1625 beslutade att offentligt tillkännage att han var katolik krävde engelsk lag att han skulle avgå från sin post. Kungen gjorde honom till irländsk baronet med titeln "Lord Baltimore". Calvert var en av investerarna i Virginia Company men fick inte åka till Virginia-kolonin på grund av sin religion. Nu pensionerad och med tid över vände Calvert sin uppmärksamhet mot utomeuropeiska plantager. Calvert var en rik man och startade sin egen koloni "Avalon" på Newfoundland. Men 1629 tappade Calvert intresset. Han övertalade då Karl I av England, Jakobs efterträdare, att ge honom en markanslag för att starta kolonin Maryland. Kungen gav Calvert och hans son allt norr om Potomacfloden till den 40:e breddgraden och allt från Atlanten till Potomacs källa. Den förste lord Calvert dog 1632. Hans söner fortsatte att grunda kolonin Maryland. Den 27 maj 1634 anlände Leonard Calvert med omkring 300 nybyggare till St Mary's City, Maryland vid Chesapeake Bay.

William Penn, en ledande medlem av Religious Society of Friends eller kväkare, var en av dem som fick koloniprovinsen West New Jersey år 1677. Medan kolonisterna bosatte sig där stannade Penn kvar i England. Karl II av England var skyldig Penns far ett stort lån som kungen vid den äldre Penns död reglerade genom att bevilja Penn ett stort landområde "Sylvania" (latin för skog) väster och söder om New Jersey. Karl döpte om det till Pennsylvania för att hedra Penns far. Kanske var Karl II glad över att ha en plats att skicka politiska outsiders som Penn till långt från England. Pennsylvanias gränser utfärdades den 4 mars 1681 och var följande:

...hela det område eller den del av landet i Amerika, med de öar som ingår däri, som i öster avgränsas av Delaware River, från tolv miles avstånd norrut från New Castle Town, till den tre och fyrtionde graden av nordlig latitud, om floden sträcker sig så långt norrut; Men om floden inte sträcker sig så långt norrut, då av floden så långt den sträcker sig, och från flodens huvud ska de östra gränserna bestämmas av en meridianlinje som ska dras från flodens huvud till den fyrtiotredje graden. Landet ska sträcka sig västerut fem grader i längd, vilket ska beräknas från de östra gränserna, och landområdena ska avgränsas i norr av början av den tre och fyrtionde graden av nordlig latitud, och i söder av en cirkel som dras på tolv mils avstånd från New Castle, norrut och västerut till början av den fyrtionde graden av nordlig latitud, och sedan av en rak linje västerut till de gränser för längd som nämns ovan.

År 1682 placerade ett fel i kartläggningen Philadelphia inom de områden som tilldelats Maryland. De två stadgarna hade överlappat varandra. Familjen Calvert i Maryland krävde att Philadelphia skulle bli en del av Maryland. Familjen Penn försvarade felet och 1729 inrättade de Lancaster County i Pennsylvania delvis för att försvara felet.

Maryland anlitade en skurk vid namn Thomas Cresap för att tvinga fram frågan. Han och hans beväpnade anhängare flyttade upp längs Susquehannafloden från Havre de Grace i Maryland till den 40:e breddgraden och bosatte sig på flodens västra strand. Därifrån började de trakassera sina grannar i Pennsylvania. De dödade boskap och rev ner staket. År 1732 lugnade fientligheterna ner sig när de två kolonierna nådde en överenskommelse. Men Lord Baltimore bröt avtalet två år senare. Cresap och hans män återupptog plundringen av gårdar och sade till Pennsylvanias kväkare att om de ville att det skulle upphöra skulle de betala de skatter de var skyldiga Maryland.

Den 23 november 1736 var det närmaste tvisten någonsin kom ett "krig". En grupp skotsk-irländska män ledda av sheriffen av Lancaster attackerade Cresaps män. Marylands rövare besegrades och en av dem dödades. Cresap arresterades och fördes till Philadelphia. Han stannade i fängelse fram till augusti 1737 då kungen beordrade hans frigivning. Han beordrade också de två kolonierna att lösa sin tvist i domstolarna och inte genom strid. En engelsk högsta domstol dömde 1750 till Pennsylvanias fördel. Domstolen konstaterade att Maryland hade förverkat sina rättigheter enligt stadgarna när det gick med på kompromissen 1732. Den nya gränsen låg nu på 39 grader, 43 minuter, 26,3 sekunder, nordlig latitud enligt Mason och Dixons mätning.

År 1781 avskaffade Pennsylvania slaveriet. Den ursprungliga linjen blev den grova skiljelinjen mellan slavstaterna i söder och de fria staterna i norr. Undantaget var Deleware som förblev en slavstat fram till det amerikanska inbördeskriget. Femtio år senare fastställdes i Missouri-kompromissen från 1820 en linje som förlängde Mason-Dixon-linjen västerut till Ohiofloden. Därefter följde man Ohios gräns till flodens mynning vid Mississippifloden och följde sedan västerut längs 36 grader 30 minuter nord. Linjen började som ett sätt att avsluta en gränstvist och blev mest känd som den linje som skiljde slav- och frihetsstaterna åt.