En älg (Alces alces; kallas älg i Europa) är ett stort rådjur. Vissa auktoriteter placerar den amerikanska älgen i en annan art, Alces americanus.

En älghane kallas tjur, en älghona kallas ko och en älgunge kallas kalv. En grupp älgar kallas en flock. Pluralformen av älg är "älg". Vissa människor använder på skämt ordet "meese" baserat på "goose" och "geese".

Älgar lever i norra Europa, Asien och Nordamerika. Älgar lever vanligtvis i områden med sjöar, myrar och träsk. De lever också i bergskedjor.

Utseende och storlek

Älgen är det största vilda hovdjuret i de områden där den förekommer. Kroppslängden ligger vanligtvis mellan 2 och 3,5 meter, med en mankhöjd på ungefär 1,3–2,1 meter. Vikten varierar mycket beroende på region och kön: kor (honor) väger ofta 200–400 kg, medan tjurar (hanar) normalt väger 300–700 kg i de mest välmående populationerna.

Älgen har en karakteristisk lång mule, hängande överläpp och en pukliknande (bucal) päls. Pälsfärgen varierar från mörkbrun till nästan svart hos vissa individer, och ljusare hos unga djur.

Horn (kägghorn)

Endast hannarna bär de stora palmeliknande hornen, som är uppbyggda av ben och fälls varje vinter. Hornens utseende varierar mellan populationer: i Norden är hornen ofta breda och platta, medan vissa nordamerikanska populationer kan ha annan form. Hornspännvidden kan nå uppemot 1,5–1,8 meter hos stora individer i bästa kondition. Hornens storlek beror på ålder, näringstilgång och genetik.

Utbredning i Norden

I Norden finns älg i Sverige, Norge och Finland. Populationerna är tätast i mellersta och norra Sverige samt i stora delar av Finland och inlandet i Norge. I södra Sverige och sydöstra Norge är tätheten lägre, men älg kan lokalt finnas även i mer södra områden. I Danmark finns ingen naturligt etablerad älgpopulation på fastlandet, förutom vissa introduktioner och förekomster på öar.

Älgen är knuten till boreala och tempererade skogsområden, särskilt där det finns mosaik av öppna våtmarker och ungskog som ger skydd och föda.

Utbredning i Nordamerika

I Nordamerika förekommer älg (eller moose, ibland klassad som Alces americanus) i stora delar av Kanada, Alaska och de norra amerikanska delstaterna. I kontinentens inland och i de boreala skogarna finns täta bestånd, medan utbredningen begränsas längre söderut till bergskedjor som Klippiga bergen och de nordöstra delstaterna (exempelvis Maine och delar av New England).

Habitat

Älgen föredrar habitat med sjöar, myrar och träsk eftersom dessa områden ofta erbjuder riklig födotillgång och skydd. De utnyttjar även lövskog, blandskog och ungskog där lövträd som sälg, björk och asp finns – viktiga födokällor under vinterhalvåret.

Föda och näringsbehov

Älgen är en främst bladätande browser. Den äter löv, kvistar och bark från träd och buskar samt vattenväxter under sommaren (till exempel näckrosor och andra vattenväxter). Vanliga träd och buskar i födovalet är sälg, vide, björk, asp och olika lövträd. På vintern kan bark och kvistar bli viktiga när annan föda är begränsad.

Fortplantning och livscykel

Randen (brunstperioden) infaller vanligen under sensommaren och tidig höst (september–oktober). Efter parning följer en dräktighet på ungefär 230–240 dagar (ca 8 månader), och kalvarna föds vanligtvis på våren (maj–juni). En ko föder vanligen en kalv, men tvillingfödslar förekommer, särskilt i goda födoförhållanden.

Kalvarna stannar hos modern under ungefär ett år och släpps ofta från modern när nästa kalv är född. Ungdjur blir könsmogna efter 1,5–2,5 år beroende på kön och näringstillgång.

Predatorer och hot

Naturens rovdjur som varg, brunbjörn och järv kan fälla unga eller svaga älgar. Människan är dock den största dödsorsaken genom jakt och trafikolyckor. Andra hot inkluderar parasiter och sjukdomar (t.ex. vinterlössen/ticks och hjärnmask hos älg överförd från rådjur), habitatfragmentering och klimatförändringar som kan påverka födotillgång och parasittryck.

Förhållande till människor och förvaltning

Älgen har stor ekonomisk och kulturell betydelse i Norden och Nordamerika. I Sverige och Finland är älgjakt en viktig tradition och ett verktyg för att reglera populationer för att minska skador på skogsbruk och trafikolyckor. Kollisioner mellan älg och fordon är en allvarlig trafikfara i områden med hög älgtäthet.

Globalt bedöms älgen som minst hotad (IUCN: Least Concern), men lokala bestånd kan påverkas negativt av jakt, sjukdomar, förändrad skogsbrukspraxis och minskade våtmarker.

Subspecies och taxonomi

Det finns flera beskrivna underarter/subpopulationer av älg i Eurasien och Nordamerika. Vissa forskare skiljer den nordamerikanska älgen som Alces americanus, medan andra anser att alla tillhör samma art Alces alces. Skillnader i storlek, hornform och genetiskt material förekommer mellan populationer.

Sammanfattning

Älgen är ett högst anpassningsbart, stort skogsdjur som spelar en viktig roll i nordliga ekosystem. Den är välanpassad till både våtmarker och skogslandskap, lever av blad och vattenväxter och är starkt påverkad av mänsklig förvaltning genom jakt och trafikhantering. För att bevara friska populationer krävs balanserad viltförvaltning, förebyggande åtgärder mot trafikolyckor och övervakning av sjukdomar och parasiter.