Mellanatlantiska ryggen: spridningsryggen som formar Atlanten

Upptäck Mellanatlantiska ryggen — spridningsryggen som formar Atlanten: havsbottenspridning, vulkanism och tektoniska plattgränser som skapar ny oceanbotten.

Författare: Leandro Alegsa

Mellanatlantiska ryggen är den långsträckta spridningszonen i mitten av Atlanten där havsbotten sprids. Den ingår i ett världsomspännande system av mellanoceana ryggar som tillsammans bildar jordens längsta bergskedja – till största delen dold under havsytan. På några platser, till exempel Island, tränger ryggen upp ovan vattenytan och bildar vulkaniska öar.

Hur ryggen bildas och fungerar

Ryggen markerar gränsen mellan oceaniska tektoniska plattor som rör sig isär. Då plattorna glider från varandra kommer magma upp från manteln och fyller mellanrummet. När magman når havsbotten nära åsens axel och kristalliseras bildas ny oceanbotten i form av basalt vid ytan och gabbro i djupare delar av skorpan. Den nybildade skorpan förskjuts sedan bort från ryggen och blir successivt äldre ju längre från åsen den ligger.

Spridningshastighet och ryggenes form

Mellanatlantiska ryggen är en relativt långsam spridningsrygg; plattorna rör sig i genomsnitt ungefär 2,5 cm per år, men hastigheten varierar längs ryggens sträckning. Långsam spridning ger ofta ett tydligt, djupare sprickdals- eller dalformat centrum (axialt rift), branta sidor och ett mer kuperat bottenlandskap. Där spridningen är snabbare blir ryggen rundare och utan en lika tydlig dal.

Struktur i skorpan och vulkanism

Under ryggen finns ofta ett komplext system av magma-kammare och intrusiva bergarter. Den magma som stiger upp bildar vid havsbotten först flytande lava, ofta i form av pillow-lavas (kuddformade basaltflöden), och djupare svalnar magman långsamt till gabbro i plutoner. På vissa platser förstärks vulkanisk aktivitet av varma områden i manteln (mantelplume), vilket förklarar varför Island och Azorerna sticker upp ovan havsytan längs ryggen.

Frakturer, transformfel och förändringar längs ryggen

Ryggen är inte en helt kontinuerlig, jämn linje: den är avbruten av transformfel och frakturzoner som förskjuter den längs med rörelserna. Dessa zoner skapar komplexa mönster av förkastningar och block som påverkar lokala vulkaniska och geologiska processer.

Hydrotermala system och liv

Ett viktigt kännetecken för spridningsryggar är förekomsten av hydrotermala källor där uppvärmt, mineralrikt vatten strömmar ut genom havsbotten. Dessa källor (så kallade "black smokers" och andra typer) stödjer unika ekosystem med organismer som utnyttjar kemisk energi i stället för solljus (kemosyntes). Upptäckten av sådana samhällen har haft stor betydelse för vår förståelse av livets möjligheter i extrema miljöer.

Bevis för plattektonik

Mellanatlantiska ryggen var central i bekräftelsen av teorin om plattektonik. På bottenlagren finns magnetiska band som speglar jordens omväxlande geomagnetiska fält; dessa symmetriska magnetiska mönster på båda sidor om ryggen visar att ny skorpa kontinuerligt bildas och förskjuts – ett nyckelbevis för kontinuerlig spridning av havsbotten.

Betydelse för jordklotet och forskning

Ryggen påverkar havsströmmar, sedimenttransport, vulkanism och jordskalv i Atlanten. Den studeras kontinuerligt med undervattensfarkoster, seismologi och geokemiska analyser för att bättre förstå mantelns dynamik, magmatiska processer och de unika biologiska samhällen som lever vid hydrotermala källor. Forskning längs Mellanatlantiska ryggen bidrar också till vår allmänna förståelse av hur kontinenter och oceanbottenskorpa utvecklas över geologisk tid.

Den mellanatlantiska ryggens lägeZoom
Den mellanatlantiska ryggens läge

Den mellanatlantiska ryggen på IslandZoom
Den mellanatlantiska ryggen på Island

En spricka som löper längs den mellanatlantiska ryggen på IslandZoom
En spricka som löper längs den mellanatlantiska ryggen på Island

Bergsutskjutning på Island, en synlig del av den mellanatlantiska ryggen, den nordamerikanska plattans östligaste kant. Det är ett populärt resmål för turister på Island.Zoom
Bergsutskjutning på Island, en synlig del av den mellanatlantiska ryggen, den nordamerikanska plattans östligaste kant. Det är ett populärt resmål för turister på Island.

Historia

Åsen upptäcktes under HMS Challengers expedition 1872. Ett team av forskare ombord upptäckte en stor höjning mitt i Atlanten. De planerade den framtida platsen för en transatlantisk telegrafkabel. Förekomsten av en sådan ås bekräftades med sonar 1925.

På 1950-talet visade kartläggningen av jordens havsbottnar att den mellanatlantiska ryggen hade dalar och åsar. Den centrala dalen är seismologiskt aktiv och är epicentrum för många jordbävningar. Ewing och Heezen upptäckte att åsen är en del av ett 40 000 km långt, i stort sett kontinuerligt system av mellanoceana åsar på bottnarna i alla jordens oceaner. Upptäckten av detta världsomspännande ryggsystem ledde till teorin om spridning av havsbotten och till ett allmänt accepterande av Wegeners teori om kontinentalavdrift och utvidgning som plattektonik.



Geologi

Åsen började bildas i slutet av triasperioden och var ansvarig för att Amerika skiljdes från Afrika och Europa i samband med att Pangaea bröts sönder.

Åsen ligger ovanpå en geologisk struktur som kallas Mid-Atlantic Rise och är en progressiv utbuktning som löper längs Atlanten, och åsen ligger på den högsta punkten av denna linjära utbuktning. Man tror att denna utbuktning orsakas av uppåtriktade konvektiva krafter i asthenosfären som pressar upp den oceaniska skorpan och litosfären.



Frågor och svar

F: Vad är den mittatlantiska ryggen?


A: Den mittatlantiska ryggen är den plats där havsbotten sprids i mitten av Atlanten.

F: Vad är den mittatlantiska ryggen en del av?


S: Den mittatlantiska ryggen är en del av ett världsomspännande system av mittoceaniska ryggar.

Fråga: Var ligger världens längsta bergskedja?


S: Den längsta bergskedjan i världen ligger under vatten, med undantag för korta sträckor som Island.

F: Vad skiljer oceanernas tektoniska plattor åt?


S: Den mittatlantiska ryggen skiljer de oceaniska tektoniska plattorna åt.

F: Hur mycket rör sig plattorna isär per år vid den mittatlantiska ryggen?


S: Plattorna rör sig isär med ca 2,5 cm per år vid den mittatlantiska ryggen.

F: Vad löper längs mitten av den mittatlantiska ryggen?


S: En djup sprickdal löper längs mitten av den mittatlantiska ryggen längs nästan hela dess längd.

F: Vad kommer upp på havsbotten nära ryggens axel?


S: Ny magma kommer upp på havsbotten nära ryggens axel på den Mittatlantiska ryggen.


Sök
AlegsaOnline.com - 2020 / 2025 - License CC3