Montevideokonventionen
Montevideokonventionen om staternas rättigheter och skyldigheter är ett fördrag. I dag är den en del av den internationella sedvanerätten. Fördraget undertecknades i Montevideo, Uruguay, den 26 december 1933 vid den sjunde internationella konferensen för amerikanska stater. Vid denna konferens förklarade USA:s president Franklin D. Roosevelt och utrikesminister Cordell Hull den så kallade Good Neighbor Policy som motsatte sig USA:s väpnade ingripande i interamerikanska angelägenheter. Franklin D. Roosevelt försökte med detta fördrag vända uppfattningen om "yankee-imperialism". Uppfattningen om yankee-imperialism hade uppstått på grund av den politik som (till stor del) infördes av hans föregångare, president Herbert Hoover. Konventionen undertecknades av 19 stater, varav tre med reservationer (Brasilien, Peru och Förenta staterna).
Konventionen handlar om vad en stat är och vilka rättigheter och skyldigheter en stat har. Den mest välkända är artikel 1, där de fyra kriterierna för att vara en stat fastställs och som ibland har erkänts som en exakt redogörelse för internationell sedvanerätt:
Staten som folkrättslig person bör ha följande kvalifikationer: a) en permanent befolkning, b) ett avgränsat territorium, c) en regering och d) förmåga att inleda förbindelser med andra stater.
I den första meningen i artikel 3 står det dessutom uttryckligen att "statens politiska existens är oberoende av de andra staternas erkännande". Detta är känt som den deklarativa teorin om statsbildning.
Vissa har ifrågasatt om dessa kriterier är tillräckliga, eftersom de gör det möjligt för mindre erkända enheter som Republiken Kina (Taiwan) eller under- eller icke-representerade enheter som Furstendömet Själland, Somaliland eller Liberland att göra anspråk på full status som stater. Enligt den alternativa konstitutiva teorin om statsbildning existerar en stat endast i den mån den erkänns av andra stater. Den bör inte förväxlas med Estrada-doktrinen.
Vissa har försökt göra definitionen av statsbildning bredare, men de har mindre stöd. Grundare av icke-territoriella mikronationer säger ofta att Montevideokonventionens krav på ett definierat territorium är orättvist. Vissa icke-territoriella enheter, särskilt Sovereign Military Order of Malta, betraktas som folkrättsliga subjekt, men de strävar inte efter att bli stater.
Undertecknare
Följande stater har undertecknat avtalet: Honduras, Förenta staterna, El Salvador, Dominikanska republiken, Haiti, Argentina, Venezuela, Uruguay, Paraguay, Mexiko, Panama, Guatemala, Brasilien, Ecuador, Nicaragua, Colombia, Chile, Peru och Kuba. Montevideokonventionen kodifierade endast befintliga normer, det finns inget nytt i konventionen. Därför gäller den inte bara för dem som undertecknat den, utan för alla ämnen inom internationell rätt i sin helhet.
Europeiska unionen följer i Badinterkommitténs huvudutlåtande Montevideokonventionen i sin definition av en stat: en stat som har ett territorium, en befolkning och en politisk myndighet. Kommittén konstaterade också att staters existens är en sakfråga, medan andra staters erkännande är rent deklaratoriskt och inte en avgörande faktor för statlighet.
Schweiz, som visserligen inte är medlem i Europeiska unionen, följer samma princip och hävdar att "varken en politisk enhet behöver erkännas för att bli en stat eller att en stat är skyldig att erkänna en annan stat". Samtidigt räcker varken ett erkännande för att skapa en stat eller avskaffar avsaknaden av ett erkännande en stat".
Relaterade sidor
- Suveränitet
- Dollardiplomati
Frågor och svar
F: Vad är Montevideokonventionen?
Svar: Montevideokonventionen om staternas rättigheter och skyldigheter är ett fördrag som nu ingår i internationell sedvanerätt. Det undertecknades i Montevideo i Uruguay den 26 december 1933.
F: Vem förklarade politiken för goda grannar?
Svar: Politiken för goda grannar proklamerades av USA:s president Franklin D. Roosevelt och utrikesminister Cordell Hull vid den sjunde internationella konferensen för amerikanska stater.
F: Vilka är de fyra kriterierna i artikel 1 för att en stat ska vara en stat?
Svar: I artikel 1 fastställs fyra kriterier för en stat, vilket ibland anses vara en exakt formulering av internationell sedvanerätt: en permanent befolkning, ett avgränsat territorium, en regering och förmågan att inleda förbindelser med andra stater.
F: Vad säger artikel 3 om erkännande av andra stater?
Svar: I den första meningen i artikel 3 står det uttryckligen att "en stats politiska existens är oberoende av andra staters erkännande". Detta kallas den deklarativa teorin om statsbildning.
F: Har det gjorts några försök att utvidga definitionen av statsbildning?
Svar: Vissa har försökt göra definitionen av statsbildning bredare, även om deras stöd har minskat.
Fråga: Hur ser icke-territoriella mikrostater på detta krav när det gäller rättvisa?
Svar: Icke-territoriella mikrostater säger ofta att Montevideokonventionens krav på ett definierat territorium är orättvist.
