AlegsaOnline.com

Quatuor pour la fin du temps – Messiaens banbrytande kammarmusik från 1941

Upptäck Messiaens banbrytande kammarmusik: Quatuor pour la fin du temps (1941) — en mäktig kvartett för klarinett, violin, cello och piano som formade 1900-talets klassiska musik.

Författare: Leandro Alegsa

11-12-2025

Quatuor pour la fin du temps är ett kammarmusikstycke av den franske kompositören Olivier Messiaen. I engelsktalande länder kallas det ofta för den engelska titeln Quartet for the End of Time. Stycket är skrivet för en ovanlig kombination av fyra instrument: klarinett (i B-dur), violin, cello och piano. Den består av åtta satser. Det tar ungefär 50 minuter att framföra. Verket framfördes första gången under ovanliga omständigheter 1941. Det är ett mycket viktigt verk i den klassiska 1900-talsmusikens historia.

Bakgrund och komposition

Quatuor pour la fin du temps skrevs av Messiaen medan han satt som krigsfånge i ett tyskt fångläger under andra världskriget. Instrumentationen är i hög grad ett resultat av vilka musiker och instrument som fanns tillgängliga i lägret – det gav verket dess karaktäristiska, ovanliga besättning. Tematiskt hämtar Messiaen inspiration från sin katolska tro och från Uppenbarelseboken (Apokalypsen), vilket återspeglas i verkets titel och många av dess satser.

Premiär och medverkande

Premiären ägde rum i lägret i januari 1941 i närvaro av andra fångar och vakter. Messiaen själv medverkade vid pianot. De övriga solisterna var klarinettisten Henri Akoka, violinisten Jean le Boulaire och cellisten Étienne Pasquier. Att verket hade sin första framförande under dessa extraordinära omständigheter bidrar till dess mytiska ställning i musikhistorien.

Satsindelning och musikaliska drag

Quatuor består av åtta satser med varierande karaktär och instrumentala konstellationer. Några kända kännetecken i Messiaens idiom som förekommer i verket är:

Modes of limited transposition (särskilda skalor med begränsad transponerbarhet) som bidrar till verketens harmoniska färg.
Non-retrogradable rhythms (riktningar som är samma fram- och baklänges) och komplexa rytmiska figurer som ger en känsla av tidlöshet eller fryst tid.
Användning av solistiska partier och olika kombinationer av instrument för att skapa kontrasterande klangvärldar; till exempel är klarinetten framträdande i ett av satserna, medan en långsam, hymnliknande sats betonar cello och piano.

Satsnamnen (på franska) är följande:

Liturgie de cristal
Vocalise, pour l'Ange qui annonce la fin du Temps
Abîme des oiseaux
Intermède
Louange à l'Éternité de Jésus
Danse de la fureur, pour les sept trompettes
Fouillis d'arcs-en-ciel, pour l'Ange qui annonce la fin du Temps
Louange à l'Immortalité de Jésus

Betydelse och eftermäle

Quatuor pour la fin du temps räknas som ett av Messiaens viktigaste tidiga verk och som ett av 1900-talets mest betydande kammarmusikstycken. Verket förenar djup religiös meditation med nyskapande rytmiska och harmoniska idéer och har påverkat många senare tonsättare. Det framförs och spelas in frekvent och betraktas både som ett historiskt dokument från krigstid och som ett fritt konstnärligt uttryck med universell kraft.

Trots sin upphovliga situation – komponerat i fångläger och ursprungligen framfört inför en begränsad publik – har verket nått en stadig plats i repertoaren tack vare sin intensitet, tekniska originalitet och andliga tyngd.

Komposition och urpremiär

Det fanns en särskild anledning till att Messiaen skrev detta verk för en ovanlig kombination av instrument. År 1940, när andra världskriget pågick, invaderade Tyskland Frankrike. Messiaen tillfångatogs av den tyska armén och han hölls som krigsfånge. När Messiaen fördes till krigsfångelägret pratade han med en annan fånge, Henri Akoka, som var klarinettist. Messiaen visade honom skisserna till ett klarinettstycke som han höll på att skriva och som hette Abîme des oiseaux. Två andra professionella musiker fanns också bland fångarna: Jean le Boulaire, violinist och Étienne Pasquier, cellist. Messiaen komponerade Quatuor för dessa tre musiker med sig själv vid pianot. Kombinationen av dessa fyra instrument är ovanlig, även om Paul Hindemith hade skrivit ett verk för samma kombination 1938.

Kvartetten hade sitt första framträdande i Görlitz i Tyskland (numera Zgorzelec i Polen) den 15 januari 1941. Publiken bestod av cirka fyrahundra krigsfångar. Det satt tyska fångvaktare längst fram. Musiken måste ha verkat främmande för publiken, men alla lyssnade artigt. Kort därefter släpptes Messiaen från fängelset och återvände till Frankrike.

Inspiration

Messiaen inspirerades av orden i Bibeln där ängeln säger "Det ska inte finnas någon tid längre". Dessa ord har en annan innebörd i förhållande till musiken, eftersom Messiaen inte skriver musik med ett regelbundet antal slag i en takt. Precis som i The Rite of Spring ändras längden på takterna hela tiden. Messiaen hade under kriget hört nog av soldater som marscherade till ett regelbundet ett-två-tre-fyra-ett-två-tre-fyra-ett-två-tre-fyra-tal. Hans rytmer i den här musiken utvecklas från små, små rytmiska mönster.

Struktur

Verket består av åtta satser.

Den första satsen heter "Liturgie de cristal" ("Chyrstal liturgi") och beskriver hur fåglarna vaknar. Alla fyra instrumenten spelar denna sats.

Den andra satsen är "Vocalise, pour l'Ange qui annonce la fin du Temps" "Sång för ängeln som förkunnar tidens slut". Den spelas av hela kvartetten, även om klarinetten inte spelar i det centrala avsnittet.

Den tredje satsen heter "Abîme des oiseaux" ("Fåglarnas avgrund") och spelas bara av klarinetten. Den är extremt långsam och klarinettisten behöver mycket andningskontroll.

Den fjärde satsen heter "Intermède" och spelas av violin, cello och klarinett.). Den är snabb och livlig.

Den femte satsen är "Louange à l'Éternité de Jésus ("Lovord till Jesu evighet"). Den spelas av cello tillsammans med piano som bara spelar ackord. Den är återigen extremt långsam och cellisten behöver ha en god stråkkontroll.

Den sjätte satsen heter "Danse de la fureur, pour les sept trompettes" ("Vredesdans, för de sju trumpeterna") och spelas av alla fyra instrumenten. De spelar unisont (samma toner) nästan hela tiden.

Den sjunde satsen heter "Fouillis d'arcs-en-ciel, pour l'Ange qui annonce la fin du Temps" (ett virrvarr av regnbågar, för ängeln som tillkännager tidens slut) och spelas av hela kvartetten. En del av musiken från den andra satsen upprepas. Vi hör hur ängeln täcks av regnbågen.

Den åttonde satsen är "Louange à l'Immortalité de Jésus" ("Lovprisning av Jesu odödlighet") för violin och piano. Vi hör människans uppstigning till sin gud. Violinen avslutar på en mycket hög harmonisk ton.

I det långa förordet längst fram i partituret skriver Messiaen en kort introduktion till den musikteoretiska teorin för hans musik. Han beskriver de rytmer han använder och hur de förhåller sig till varandra. I slutet säger han dock att det inte är nödvändigt att läsa allt om hans teori för att kunna framföra verket.