En salient är en del av slagfältet som sticker ut i fiendens territorium. Salienten är omgiven av fienden på tre sidor, vilket gör att de trupper som ockuperar salienten blir särskilt sårbara för angrepp från flera håll. Fiendens linje som vetter mot en salient kallas för en re-entrant (en vinkel som pekar inåt) eller på svenska ofta en inbuktning. En djup salient riskerar att bli "utpressad" bakifrån mot sin baslinje; om basen skärs av kan försvararna bli omslutna och instängda i en så kallad ficka (omringningsficka).
En sådan omringning kan leda till att förband tappas avseende samband, ammunition och förnödenheter, och slutligen till kapitulation eller förintelse. Detta är vad som hände i slaget om Ardennerna under andra världskriget, där stora rörliga formationer skapade djupa salients som motståndaren försökte utnyttja eller slå tillbaka.
I befästningar är en salient en del av försvarsstrukturen som sticker utåt. I klassiska bastionförsvar ger salienten möjlighet till korseld och bättre bevakning av angränsande terräng, men samtidigt blir själva utskjutande delen mer utsatt för koncentrerade attacker och kan bli svår att understödja.
- Taktiska konsekvenser: Salients tvingar försvararen att hålla linjer på en längre front, ökar sårbarheten för flankangrepp och försvårar logistiken. För angriparen erbjuder en salient möjlighet att genomföra koncentrerade stötar mot smalare områden, kapa kommunikationer och skapa fickor.
- Hur fickor bildas: En ficka uppstår när angripande styrkor skär igenom baslinjen till en salient och förenar sig bakom den inneslutna styrkan. Resultatet kan bli ett "kessel" (tyska för kittel), där de inneslutna antingen tvingas bryta ut, omgruppera eller kapitulera.
- Moderna aspekter: I mekaniserad och mobil krigföring utnyttjas salients ofta med pansarskvadroner och flygunderstöd för att snabbt slå sig in bakom fiendens linjer. Elektronisk krigföring och logistikansvar gör att även mellanstora salients kan exploateras snabbt.
Motåtgärder och försvarstekniker: För att hantera eller undvika farliga salients använder militära befäl flera metoder:
- Förkorta fronten genom organiserad reträtt och omgruppering för att undvika översträckning.
- Använda rörliga reserver för att täcka flanker och slå tillbaka genomträngningar.
- Skapa försvar i flera djup (defence in depth) med hinder, artilleri och flygstöd för att fördröja angriparens framryckning.
- Förstärka samband och försörjningslinjer så att en eventuell isolering inte omedelbart leder till kollaps.
Historiska exempel: Förutom slaget om Ardennerna finns flera tydliga exempel på hur salients och fickor påverkat utgången av strider. Ett klassiskt exempel på effektiv omringning under andra världskriget är den tyska kapitulationen i Stalingrad, där omringande styrkor skapade en dödlig ficka. Andra omringningar på östfronten, som exempelvis Korsun–Shevchenkovskyfickan (1944), visar hur snabbt och avgörande en sådan manöver kan vara.
Sammanfattningsvis är salient, re-entrant och fickor centrala begrepp i militär taktik: de beskriver geometrin i frontlinjerna och de risker och möjligheter som uppstår när en linje sticker ut eller böjer sig inåt. Förståelse för dessa former är viktig både i klassiska befästningar och i modern rörlig krigföring för att kunna planera försvar, manöver och motangrepp.