Stele

En stele är en sten- eller träplatta, oftast högre än bred, som byggs för att människor ska komma ihåg något när de tittar på den. Oftast är den dekorerad med namn och titlar på den person som ska påminna om. Detta är inskrivet, hugget i relief eller målat på plattan.

Stela N, föreställande kung K'ac Yipyaj Chan K'awiil ("Smoke Shell"), ritad av Frederick Catherwood 1839.

Historia och funktion

Stelae användes också som territoriella markörer, som Akhenatens gränsstelae i Amarna, eller för att fira militära segrar. De användes i stor utsträckning i Mesopotamien, Grekland, Egypten, Etiopien och, helt oberoende, i Kina och vissa buddhistiska kulturer, och, mer säkert oberoende, av de mesoamerikanska civilisationerna, särskilt Olmec och Maya. Det enorma antal stelae som finns bevarade från det gamla Egypten och i Centralamerika är en av de största och mest betydelsefulla informationskällorna om dessa civilisationer.

Oavslutade stående stenar utan inskriptioner från Libyen i Nordafrika till Skottland var monument över förlitterära megalitiska kulturer under den sena stenåldern.

En obelisk är en specialiserad typ av stele. De keltiska högkorsen på Irland, i Skottland och Wales är specialiserade stelae. På samma sätt är totempålen i Nord- och Sydamerika en typ av stela. Gravstenar är också typer av stelaer.

År 2004 skapade arkitekten Peter Eisenman ett fält med cirka 2 700 tomma stelae, Memorial to the Murdered Jews of Europe i Berlin, till minne av Förintelsen.