Rucklarens väg

Musikalisk stil

The Rake's Progress är den enda opera som Stravinskij skrev i sin helhet. Den är ovanlig eftersom den inte är skriven på det moderna sätt som den mesta musiken på 1950-talet är skriven på. Eftersom berättelsen i operan utspelar sig på 1700-talet är musikstilen medvetet lik musik från den perioden. Den är uppdelad i arior och recitativ (stora sånger som kopplas samman med enklare musik som berättar historien).

Stravinskijs musik i denna opera är i neoklassisk stil. Han använder sig mycket av kontrapunkt i denna opera. Detta hjälpte honom senare att skriva seriell musik: musik där alla 12 toner i en oktav är lika viktiga. Tom sjunger några ord i andra akten av The Rake's Progress som tyder på att Stravinskij kommer att bredda sin kompositionsstil på detta sätt: "Variera sången, O London, förändra!/Fördela dina toner och låt dem sträcka sig".

Historien om operan

Första akten

Tom Rakewell vill gifta sig med Anne Trulove. Hennes far litar inte på Tom eftersom han inte har något fast jobb. Tom skulle vilja ha mycket pengar. Han träffar Nick Shadow som berättar för honom att en okänd farbror har dött och lämnat honom massor av pengar. Han säger till Tom att han kan bli hans tjänare och följa med honom till London för att reda ut arvet.

Nick tar med Tom till platser där det förekommer mycket dåligt och omoraliskt beteende. Tom går med på att tillbringa natten med Mother Goose i hennes bordell. Under tiden undrar Anne, som bor på landet, varför hon inte har hört av Tom. Hon tror att något kan ha hänt honom, så hon åker till London för att leta efter honom.

Andra akten

Tom är uttråkad av sitt omoraliska liv. Han säger till Nick att han vill bli lycklig, så Nick säger att han borde gifta sig med Baba turken, en berömd skäggig kvinna. Strax därefter hittar Anne Toms hus i London. Hon kommer precis i tid för att se Tom kliva ur en bärstol med Baba, som han just har gift sig med. Tom ber Anne att gå, men han är verkligen ledsen för det som hänt.

I nästa scen hatar Tom sitt äktenskap med Baba, som är en konstig kvinna. Hon är en pratkvarn med ett brinnande temperament. Han får henne tyst genom att kasta sin peruk över hennes ansikte, sedan somnar han. Nick kommer in med en "fantastisk barockmaskin" som verkar förvandla stenar till bröd. Tom skriker i sömnen att han önskar att det vore sant, och när han vaknar finner han maskinen han drömt om. Nick säger till Tom att han skulle kunna tjäna mycket pengar om han startade ett företag som tillverkar dessa maskiner. Nick lurar honom: maskinen fungerar inte.

Tredje akten

Tom har förlorat en massa pengar och saker i hans hus auktioneras ut av auktionsförrättaren Sellem. Bland de föremål som säljs finns Baba, som inte har rört sig sedan han tystades av peruken. När hon packas upp vaknar hon till liv igen och börjar skrika ilsket. Hon är arg över auktionen som äger rum, men lugnar ner sig när Anne kommer in. Baba säger åt henne att hitta Tom och "ställa honom till rätta" och varnar henne för Nick Shaddow. Hon säger att hon vill fortsätta med sin skådespelarkarriär.

På en kyrkogård visar Nick vem han verkligen är och berättar för Tom att han måste betala med sin själ. Nick säger att han har arbetat för honom i ett år och en dag, men när midnatt slår till erbjuder Nick honom en flyktväg i form av ett kortspel, som Tom vinner, men bara för att han tänkte på Anne. Nick har förlorat och sjunker ner i marken och säger till Tom att han håller på att bli galen. Tom sätts in på ett dårhus som kallas Bedlam. Han tror att han är Adonis och att Anne är Venus, den romerska kärleksgudinnan. Anne besöker honom, sjunger honom till sömns och lämnar honom sedan i tysthet. När han inser att hon är borta dör han.

I en epilog påpekar huvudpersonerna den enkla moralen: att Djävulen hittar arbete åt sysslolösa händer (människor som är lata).

Prestandahistorik

Den uruppfördes i Venedig den 11 september 1951 med Elisabeth Schwarzkopf i rollen som Anne Trulove. År 1957 var den en del av Santa Fe Operas första säsong. Tonsättaren själv kom till repetitionerna. Det fanns en utmärkt produktion 1975 på Glyndebourne Festival Opera som var formgiven av David Hockney. Denna produktion har återupptagits på Royal Opera House, Covent Garden i juli 2008.