Tjugotredje tillägget till Förenta staternas konstitution
Det tjugotredje tillägget (tillägg XXIII) till Förenta staternas konstitution utökar rätten att rösta i presidentvalet till medborgare som bor i District of Columbia genom att ge distriktet elektorer i elektorskollegiet, som om det vore en delstat. Ändringen föreslogs av den 86:e kongressen den 16 juni 1960 och ratificerades av delstaterna den 29 mars 1961.
Enligt ändringen tilldelas distriktet lika många elektorer som det skulle ha om det var en delstat, men inte fler elektorer än den minst folkrika delstaten (för närvarande Wyoming, som har tre elektorer), vilket innebär att distriktet inte kan ha fler än tre elektorer. Även om distriktet vore en delstat skulle dess befolkning ge det rätt till endast tre elektorer. Sedan ändringen antogs har distriktets elektorsröster i varje val gått till Demokratiska partiets president- och vicepresidentkandidater.
Text
Avsnitt 1.
Det distrikt som utgör säte för Förenta staternas regering ska utse på det sätt som kongressen föreskriver:Ett antal elektorer för president och vicepresident som är lika stort som det totala antalet senatorer och representanter i kongressen som distriktet skulle ha rätt till om det var en delstat, men under inga omständigheter mer än den minst folkrika delstaten; de ska vara utöver dem som utses av delstaterna, men de ska, när det gäller valet av president och vicepresident, betraktas som elektorer som utsetts av en delstat; och de ska sammanträda i distriktet och utföra sådana uppgifter som föreskrivs i den tolfte artikeln i tillägget.
Avsnitt 2.
Kongressen skall ha befogenhet att genomföra denna artikel genom lämplig lagstiftning.
Bakgrund
När konstitutionen ratificerades var landets huvudstad New York City. I artikel 1avsnitt 8, klausul 17 i konstitutionen står dock följande: {{quote:Kongressen skall ha befogenhet att... utöva exklusiv lagstiftning i alla fall, över ett sådant distrikt (inte överstigande tio mil i kvadrat) som kan bli säte för Förenta staternas regering genom enskilda staters avträdelse och kongressens godkännande...}}
Valet av plats för den nya huvudstaden var en politisk kompromiss. Alexander Hamilton, den förste finansministern, och bankirer, främst från nordöstra USA, fick USA:s centralbank placerad i Philadelphia. I utbyte skulle ett särskilt distrikt Columbia placeras vid Potomacfloden, närmare sydstaterna och kontrollerat av kongressen.
Washington DC grundades den 16 juli 1790 på en plats som valts ut av George Washington. Han utsåg tre kommissionärer som skulle förbereda staden för den nya regeringen, som skulle bildas år 1800. Under tiden som detta skedde, från 1790 till 1800, var huvudstaden Philadelphia.
Som planerat blev District of Columbia landets huvudstad år 1800. Vid den tiden hade distriktet endast 5 000 invånare. Som distrikt och federalt territorium hade befolkningen ingen lokal eller delstatlig regering. De kunde inte heller rösta i federala val.
Ändringsförslag XXIII, som antogs av kongressen den 17 juni 1960 och ratificerades av delstaterna den 29 mars 1961, behandlar District of Columbia på samma sätt som om det vore en delstat när det gäller valkollegiet. Detta ger medborgarna i distriktet rätt att rösta i presidentvalen. Tillägget gör inte distriktet till en stat, utan ger invånarna samma antal elektorer som om det vore en stat. Men enligt ändringen inte mer än den minsta staten. Ändringen ger inte distriktets invånare någon representation i kongressen. Kongressen fortsätter att styra distriktet.
Politiska konsekvenser
District of Columbia anses vara politiskt neutralt vid tidpunkten för antagandet 1961, men sedan dess har distriktet svängt dramatiskt mot det demokratiska partiet. Afroamerikaner har röstat i större utsträckning än vad de gjorde på 1940- och 1950-talen. Enligt folkräkningen 1970 var 71 % av det federala distriktet svart, vilket är en dramatisk ökning. Som ett resultat av detta har distriktet skickat sina 3 elektorsröster till den demokratiska kandidaten i varje enskilt presidentval sedan 1964. Distriktets elektorsröster har dock ännu inte visat sig vara avgörande i ett presidentval. Den minsta majoriteten i elektorskollegiet som en demokratisk president har vunnit sedan det tjugotredje tillägget ratificerades var den majoritet på 56 röster som Jimmy Carter uppnådde 1976.
Frågor och svar
F: Vad är det tjugotredje tillägget till USA:s konstitution?
S: Det tjugotredje tillägget utvidgar rätten att rösta i presidentvalet till medborgare som bor i District of Columbia genom att ge distriktet elektorer i elektorskollegiet, som om det vore en delstat.
F: När föreslogs det tjugotredje tillägget?
S: Det tjugotredje tillägget föreslogs av den 86:e kongressen den 16 juni 1960.
F: När ratificerades det tjugotredje tillägget av delstaterna?
S: Det tjugotredje tillägget ratificerades av delstaterna den 29 mars 1961.
F: Hur många elektorer tilldelas District of Columbia enligt villkoren i tillägget?
S: Enligt villkoren i tillägget tilldelas distriktet lika många elektorer som det skulle ha om det var en delstat, men inte fler elektorer än den minst folkrika delstaten (för närvarande Wyoming, som har tre elektorer).
F: Kan District of Columbia få fler än tre elektorer även om det vore en delstat?
S: Nej, även om det vore en delstat skulle distriktets folkmängd endast ge det rätt till tre elektorer.
F: Vilket politiskt partis president- och vicepresidentkandidat har distriktets elektorsröster avgetts för i varje val sedan det tjugotredje tillägget antogs?
S: Sedan detta tillägg antogs har distriktets elektorsröster lagts på Demokratiska partiets president- och vicepresidentkandidater i varje val.
F: Vad är syftet med det tjugotredje tillägget?
S: Syftet med det tjugotredje tillägget är att utvidga rätten att rösta i presidentvalet till medborgare bosatta i District of Columbia genom att ge distriktet elektorer i elektorskollegiet, som om det vore en delstat.
