Emanuel Feuermann

Livet

Feuermanns föräldrar var amatörmusiker. Hans far började lära honom fiol, men den unge pojken ville hålla den mellan benen som en cello, så hans far köpte en liten cello till honom. År 1909 flyttade familjen till Wien så att han kunde lära sig cello av den berömde Friedrich Buxbaum, cellist i Rosékvartetten och förste cellist i Wiens filharmoniker. Därefter studerade han för Anton Walter vid musikakademin i Wien. I februari 1914, tolv år gammal, spelade han på sin första konsert och framförde Joseph Haydns cellokonsert i D med Wiens filharmoniker under ledning av Felix Weingartner.

1917 åkte Feuermann till Leipzig där han studerade för Julius Klengel. Klengel tyckte att hans unge elev var otroligt begåvad, men att han inte kände till så mycket stor cellomusik. Feuermann arbetade mycket hårt. Klengel var en bra lärare för honom

År 1919 dog Friedrich Grützmacher och Klengel rekommenderade Feuermann att ta hans jobb vid Gürzenich-konservatoriet i Köln. Trots att han var mycket ung fick han jobbet med en mycket bra lön, men han fick inte titeln "professor".

Under 1920-talet gav han många konserter över hela världen. År 1929 blev han professor vid Musikhochschule i Berlin och spelade med berömda personer som violinisterna Carl Flesch, Szymon Goldberg, Joseph Wolfsthal och Jascha Heifetz, kompositören och altviolinisten Paul Hindemith och pianisten Artur Rubinstein.

Den 3 april 1933, i samband med nazismens framväxt, förlorade han sitt arbete vid Berlins konservatorium på grund av att han var jude. Han flyttade till London. Han turnerade i Japan och USA där han spelade Haydnkonserten med New York Philharmonic under ledning av Bruno Walter. Vissa musikkritiker var inte särskilt imponerade av hans spel. Några dagar senare gav han dock ett recital. Nästan alla professionella cellister i New York var där eftersom de hade hört att Feuermann var en exceptionell spelare. Publiken var oerhört entusiastisk och till och med musikkritikerna ändrade uppfattning.

1935 gifte han sig med. Han flyttade till Zürich med sin fru, men råkade vara i Wien vid tiden för Anschluss medan hans fru och lilla dotter fortfarande var i Zürich. Bronislaw Huberman hjälpte Feuermann och hans familj att fly till Israel i september 1938. I slutet av året reste de till USA och ansökte om amerikanskt medborgarskap.

Han undervisade vid Curtis Institute of Music och gav konserter och gjorde inspelningar med andra stora musiker, bland annat Artur Schnabel, Bronislaw Huberman och framför allt med pianisten Franz Rupp.

Feuermann dog 1942 av en infektion efter en liten operation för hemorrojder.

Hans rykte

Feuermann var en av de största cellisterna som någonsin levt. Cellon hördes inte ofta som soloinstrument på den tiden, men Feuermann och Pablo Casals fick folk att ändra uppfattning. Feuermann övade egentligen inte särskilt mycket på egen hand, men när han musicerade med andra människor arbetade han mycket hårt med alla detaljer. Han älskade att undervisa. Han älskade också snabba bilar. Hans familj var verkligen mycket viktig för honom.

Många anser att Feuermanns tolkning av Antonín Dvořáks cellokonsert och hans framförande av Johannes Brahms dubbelkonsert med Jascha Heifetz är bland de bästa någonsin.