New York Philharmonic

Beethovens nionde och ett nytt hem, 1846

Orkestern var en stor framgång, men de behövde en ny konsertsal. De gav en konsert för att samla in pengar, där Beethovens Symfoni nr 9 ingick. Det var första gången som den någonsin hade spelats i Amerika. Konserten ägde rum i Castle Garden på Manhattans södra spets. Det fanns cirka 400 utövare i orkestern och kören. Orden som kören sjunger översattes till engelska. Det var första gången som detta verk sjungits på engelska någonstans i världen. Biljetterna kostade dock mycket pengar: 2,00 US-dollar styck, så det var inte så många som kom. Det dröjde ett tag innan orkestern fick sin konsertsal. Många tyckte att Beethovens nionde symfoni var ett märkligt musikstycke eftersom kören bara sjunger i den sista satsen som kallas "Ode till glädjen". År 1865 dirigerade Theodore Eisfeld orkesterns minneskonsert för den nyligen mördade Abraham Lincoln, men den sista satsen framfördes inte eftersom man ansåg att "Ode till glädjen" inte passade för det sorgliga tillfället.

Konkurrens från en annan orkester, 1878

Leopold Damrosch, som hade varit Franz Liszts konsertmästare i Weimar, var orkesterns dirigent under säsongen 1876-1877. Men publiken gillade honom inte, så han startade sin egen orkester: Symphony Society of New York. När han dog 1885 tog hans 23-årige son Walter Johannes Damrosch över och fortsatte konkurrensen med den gamla filharmonikerna. Det var Walter som skulle få den rike skotten Andrew Carnegie att inse att New York behövde ett riktigt bra konserthus och den 5 maj 1891 dirigerade både Walter och den ryske kompositören Tjajkovskij den första konserten i stadens nya Music Hall. Några år senare döptes denna nya hall om till Carnegie Hall efter mannen som gav pengarna till att den kunde byggas.

Theodore Thomas började dirigera filharmonikerna 1877 och gjorde dem till en mycket bra orkester. År 1891 lämnade Thomas New York för att grunda Chicagos symfoniorkester.

Anton Seidl ledde orkestern fram till 1898. Seidl hade arbetat som Wagners assistent och var känd för att dirigera Wagners musik. Han gav det första framförandet av Antonín Dvořáks nionde symfoni "Från den nya världen". Många blev ledsna när Seidl plötsligt dog 1898 av matförgiftning vid 47 års ålder. Tolv tusen personer ansökte om biljetter till hans begravning på Metropolitan Opera House vid 39th Street och Broadway och gatorna var överfulla av människor och trafik.

Ny förvaltning, 1909

År 1909 organiserades orkestern på ett annat sätt. Istället för ett kooperativ drevs orkestern av en liten grupp människor som kallades för garanter. De övertalade Gustav Mahler att bli huvuddirigent. Istället för 18 konserter per säsong gav de 54, vilket inkluderade en turné i New England. Mahler var van vid att dirigera opera, men nu kunde han dirigera symfonier, och han presenterade sina egna kompositioner för publiken. Under hans tid fick orkestern för första gången regelbundna löner.

Mellan 1911 och 1920 var filharmonikernas dirigent Josef Stransky, som ledde alla orkesterns konserter under denna period.

Sammanslagningar och utåtriktad verksamhet, 1921

När filharmonikerna slogs ihop med National Symphony 1921 hade de den nederländska dirigenten Willem Mengelberg. Han stannade där i nio år, även om andra dirigenter, däribland Bruno Walter, Wilhelm Furtwängler, Igor Stravinsky och Arturo Toscanini, ledde ungefär hälften av konserterna. De började ha en symfoniserie utomhus och spelade billiga sommarkonserter på Lewisohn Stadium på övre Manhattan. År 1920 anställde orkestern Henry Hadley som "associerad dirigent" för att genomföra konserter som innehöll verk av amerikanska kompositörer.

År 1924 startade Young People's Concerts, som snart växte till 15 konserter per säsong i slutet av 1920-talet. De började göra inspelningar. År 1928 gick de samman med en annan orkester, New York Symphony Society. Toscanini dirigerade den nyorganiserade orkestern och fortsatte fram till 1936.

Krigsåren, 1940

Den engelske dirigenten John Barbirolli och polacken Artur Rodzinski ersatte Toscanini 1936. Året därpå blev Barbirolli huvuddirigent, en post som han innehade fram till våren 1941. År 1943 blev Rodzinski dirigent. Han hade också dirigerat radiosändningen på söndagseftermiddagen när CBS-lyssnare runt om i landet hörde hur programledaren avbröt Arthur Rubinsteins framförande av Brahms andra pianokonsert för att berätta om attacken på Pearl Harbor.

Artur Rodzinski, Bruno Walter och Sir Thomas Beecham gjorde en rad inspelningar med filharmonikerna för Columbia Records under 1940-talet.

Telegenic Age, 1950

Leopold Stokowski och Dimitri Mitropoulos var orkesterns två dirigenter 1949, och Mitropoulos blev dirigent 1951. Mitropoulos dirigerade ofta ny musik och musik som inte var särskilt känd. År 1957 tjänstgjorde Mitropoulos och Leonard Bernstein tillsammans som chefsdirigenter tills Bernstein under säsongen blev dirigent och därmed den första amerikanskfödda och utbildade dirigenten för filharmonikerna.

Leonard Bernstein var musikdirektör i 11 säsonger. Många nya saker hände under denna tid. Två tv-serier startades på CBS: Young People's Concerts och Leonard Bernstein and the New York Philharmonic. Den första av dessa startade 1958. Det var en ny idé och den vann alla priser för utbildnings-tv. Bernstein fortsatte orkesterns inspelningar med Columbia Records tills han drog sig tillbaka som musikdirektör 1969. Han fick många kompositörer, särskilt amerikanska kompositörer som Aaron Copland, att skriva nya verk för orkestern.

År 1971 blev Pierre Boulez den första fransmannen som fick uppdraget som dirigent för filharmonikerna. Boulez hade nya idéer om musik som skulle framföras. Han var själv kompositör och framförde ofta modern musik.

Ambassadörer utomlands

Zubin Mehta blev dirigent 1978. Även han dirigerade mycket ny musik.

Kurt Masur, som ofta hade dirigerat filharmonikerna sedan 1981, blev dirigent 1991. Under sin tid inkluderade han en serie gratis Memorial Day Concerts i Cathedral of St. John the Divine och årliga konsertresor utomlands som inkluderade orkesterns första resa till det kinesiska fastlandet. Han stannade kvar till 2002 och fick då hederstiteln "Music Director Emeritus of the Philharmonic".

Den 26 februari 2008 gav filharmonikerna en konsert i Pyongyang i Nordkorea. Det var första gången sedan Koreakrigets slut 1953 som USA gjorde ett viktigt kulturellt besök i Nordkorea.

Ett tredje århundrade, 2000

I september 2002, 60 år efter att Lorin Maazel ledde orkestern som tolvåring på Lewisohn Stadium, blev Lorin Maazel dirigent för filharmonikerna. Under sin första abonnemangsvecka dirigerade han det första framförandet någonsin av John Adams On the Transmigration of Souls. Detta verk hade komponerats till minne av dem som förlorade sina liv den 11 september 2001. Han framförde såväl ny musik som musik av välkända kompositörer. Han stannade kvar i orkestern till slutet av säsongen 2008-2009.

Musikdirektörer (dirigenter)