Janet Baker
Dame Janet Baker, CH, DBE, FRSA (född 21 augusti 1933) är en engelsk mezzosopran. Från 1950-talet till 1980-talet var hon en av de mest kända sångerskorna inom klassisk musik i opera, konsert och lieder. Hon sjöng mycket barockmusik inklusive tidig italiensk opera samt verk av moderna kompositörer, särskilt av Benjamin Britten.
Hennes liv
Janet Baker föddes i Hatfield, South Yorkshire i norra England. Hennes far var ingenjör och sjöng i en manskör. Hon gick på York College for Girls och sedan Wintringham Girls' Grammar School i Grimsby. Under sina tidiga år arbetade hon på en bank. Hon åkte till London 1953 där hon fick sånglektioner av Meriel St Clair och Helene Isepp, vars son Martin blev hennes regelbundna ackompanjatör. Hon blev påkörd av en buss 1956 och fick hjärnskakning och en ryggskada som ofta gav henne smärta. Samma år kom hon tvåa i Kathleen Ferrier Memorial Competition i Wigmore Hall, vilket började göra henne känd.
Debut
1956 sjöng Baker för första gången opera med Oxford University Opera Club som Miss Róza i Smetanas The Secret. Samma år sjöng hon också på Glyndebourne. År 1959 sjöng hon Eduige i Händel Opera Societys Rodelinda; andra Händelroller var Ariodante (1964), som hon senare gjorde en utmärkt inspelning av tillsammans med Raymond Leppard, och Orlando (1966), som hon sjöng vid Barber Institute i Birmingham.
Opera
Med English Opera Group i Aldeburgh sjöng Baker Purcells Dido and Aeneas 1962, Polly (Benjamin Brittens version av The Beggar's Opera) och Lucretia (i Brittens The Rape of Lucretia). På Glyndebourne uppträdde hon återigen som Dido (1966) och som Diana/Jupiter i Francesco Cavallis La Calisto samt Penelope i Monteverdis Il ritorno d'Ulisse in Patria. För Scottish Opera sjöng hon Dorabella i Mozarts Così fan tutte, Dido, Octavian i Richard Strauss Der Rosenkavalier, kompositören i Ariadne auf Naxos och rollen som Orfeo i Glucks Orfeo ed Euridice. Hon sjöng den rollen överallt och hon förknippas ofta med den.
1966 gjorde Baker sitt första framträdande som Hermia på Royal Opera House, Covent Garden, och fortsatte att sjunga Berlioz Dido, Kate i Brittens Owen Wingrave, Mozarts Vitellia och Idamantes, Cressida i William Waltons Troilus and Cressida och titelrollen i Glucks Alceste (1981) där. För English National Opera sjöng hon titelrollen i Monteverdis L'incoronazione di Poppea (1971), Charlotte i Massenets Werther samt titelrollerna i Donizettis Maria Stuarda och Händels Giulio Cesare.
Oratorium och sång
Förutom opera sjöng Janet Baker ofta oratorieroller och gav solokonserter. Bland hennes bästa inspelningar kan nämnas hennes sång av ängeln i Elgars The Dream of Gerontius, som gjordes tillsammans med Sir John Barbirolli i december 1964 och Sir Simon Rattle mer än tjugo år senare, hennes framträdanden 1965 av Elgars Sea Pictures och Mahlers Rückert-Lieder, också inspelade med Barbirolli, och, också från 1965, den första kommersiella inspelningen av Ralph Vaughan Williams juloratorium Hodie under ledning av Sir David Willcocks. År 1976 uruppförde hon Brittens solokantat Phaedra som hade skrivits för henne.
Pensionering
Dame Janet Bakers sista operaföreställning var som Orfeo i Glucks Orfeo ed Euridice den 17 juli 1982 på Glyndebourne. Hon publicerade sina memoarer, Full Circle, 1982. År 1991 valdes Baker till kansler för University of York, en position som hon behöll fram till 2004.
Hedersbetygelser och utmärkelser
Baker fick många utmärkelser, bland annat utnämndes han till Dame Commander of the Order of the British Empire (DBE) 1976 och till medlem av Order of the Companions of Honour (CH) 1993.
Hon gifte sig 1957.