Ett botaniskt namn är ett formellt vetenskapligt namn som följer den internationella nomenklaturkoden för alger, svampar och växter (ICN). Om det rör sig om en växtkultigen måste den extra kultivarbeteckningen följa den internationella koden för nomenklatur för odlade växter.

Nomenklaturkoden omfattar "alla organismer som traditionellt behandlas som växter, oavsett om de är fossila eller icke-fossila, t.ex. blågrönalger (cyanobakterier), svampar, inklusive chytrider, oomyceter och slemmiga mögel, fotosyntetiska protister och taxonomiskt relaterade icke-fotosyntetiska grupper".

Syftet med ett formellt namn är att ha ett enda namn som är accepterat och används över hela världen för en viss växt eller växtgrupp. Det botaniska namnet Bellis perennis gavs till exempel till en växtart som är infödd i de flesta länder i Europa och Mellanöstern, där den har olika namn på många språk. Senare har den introducerats över hela världen, vilket har lett till att den kommit i kontakt med fler språk.

Några engelska namn för denna växtart är: daisy, English daisy, lawndaisy. På andra språk är några exempel: I andra språk kan man till exempel läsa följande: franska: pâquerette, spanska: vellorita, svenska: tusensköna, tyska: Gänseblümchen, Maßliebchen.

Sorten Bellis perennis 'Aucubifolia' är ett gyllenfärgat hortikulturellt urval av denna art.

Vad ett botaniskt namn innehåller

Ett vetenskapligt (botaniskt) namn är i regel latiniserat och följer vissa typiska regler för stavning och presentation:

  • Släktnamn: står först och skrivs med stor begynnelsebokstav (t.ex. Bellis). Släktnamnet är ofta en substantivform och kursiveras i tryckt text.
  • Artepitet (epitet): står efter släktnamnet och skrivs med liten bokstav (t.ex. perennis). Tillsammans bildar de binomen Bellis perennis.
  • Författarattribution: ofta anges den eller de som ursprungligen beskrev arten, t.ex. Bellis perennis L. (L. = Carl Linnaeus). Detta anges inte alltid i vardagligt bruk men är viktigt i vetenskapliga sammanhang.
  • Infraspecifika nivåer: namn under artnivå anges med en rankbeteckning som subsp., var. eller f. exempelvis: Släkt art subsp. namn.
  • Kultivarer: för odlade varianter används icke-latiniserade kultivarnamn inom enkla citattecken och inte kursiverade, t.ex. Bellis perennis 'Aucubifolia'. Dessa regler styrs av en separat kod (ICNCP) för odlade växter.

Viktiga regler och principer

De centrala principerna i den internationella nomenklaturen är utformade för att göra namn stabila och entydiga:

  • Principen om prioritet: det äldsta giltigt publicerade namnet som följer kodens regler har i allmänhet företräde framför yngre namn.
  • Valid publicering: ett namn måste publiceras på ett sätt som gör det tillgängligt för andra (eg. i tryckt eller elektroniskt publicerat arbete enligt kodens krav) och normalt åtföljas av en beskrivning eller diagnos.
  • Typangivelse (typifikation): varje namngiven taxon ska ha en typ (ofta ett herbariematerial, holotyp) som fungerar som ett fast referensmaterial för namnet.
  • Legitimitet och synonymi: samma taxon kan ha flera namn (synonymer); koden anger vilka som är giltiga och vilka som är illegitima eller måste överges. Homonymer (samma namn för olika taxon) undviks genom prioritet.
  • Språkkrav: beskrivning eller diagnos måste uppfylla kodens krav på språk och innehåll för att namnet ska vara giltigt (numera tillåts vanligen engelska eller latin för beskrivningar enligt nyare ändringar i koden).

Varför vetenskapliga namn är viktiga

Botaniska namn gör det möjligt för forskare, odlare och naturvårdare i hela världen att referera till samma objekt utan förväxling som uppstår genom lokala trivialnamn. Exemplet Bellis perennis visar hur en enda art kan ha många vanliga namn på olika språk (franska: pâquerette, spanska: vellorita, svenska: tusensköna, tyska: Gänseblümchen) men ändå alltid refereras till entydigt med samma botaniska namn.

Skillnad mellan botaniska taxonnamn och kultivarnamn

Kultivarer och andra odlade grupper omfattas inte av samma kod som vilda taxon. För odlade växter gäller särskilda regler (ICNCP) som styr hur kultivarnamn bildas och skrivs. Några praktiska punkter:

  • Kultivarnamn skrivs inom enkla citattecken och inte kursiveras: Bellis perennis 'Aucubifolia'.
  • Kultivarer får ofta handelsnamn eller marknadsföringsnamn som inte är formella botaniska namn.
  • Kultivarregler tar hänsyn till odlarens rätt att namnge och registrera sorter, vilket är separat från formell vetenskaplig namngivning.

Vem beslutar och vem ändrar koden?

Den internationella nomenklaturkoden (ICN) revideras regelbundet vid de internationella botaniska kongresserna (International Botanical Congress). För cultivar‑reglerna (ICNCP) ansvarar internationella hortikulturella organisationer som sammanställer rekommendationer och register.

Praktiska råd vid användning

  • Använd alltid det vetenskapliga namnet när precision krävs, och komplettera eventuellt med vanliga namn för allmänheten.
  • Skriv släkt- och artnamn i kursiv stil i texter där typografiska möjligheter finns, och följ kodens regler vid publicering.
  • Vid osäkerhet om giltighet eller korrekt form av ett namn, konsultera aktuella databaser eller facklitteratur (taxonomiska monografier, floror, namnregister).