Wilhelm Furtwängler – Tysk dirigent: liv, verk och arv
Wilhelm Furtwängler – djup biografi om den tyske dirigenten: liv, verk, berömda tolkningar av Beethoven, Brahms, Wagner och hans bestående musikaliska arv.
Wilhelm Furtwängler (född i Berlin den 25 januari 1886, död i Baden-Baden den 30 november 1954) var en tysk dirigent. Han anses vara en av historiens största dirigenter. Många säger att han är den bästa någonsin. Den berömda italienska dirigenten Arturo Toscanini sa att han var världens bästa dirigent förutom han själv.
Liv och karriär
Furtwängler växte upp i en konstnärlig familj och utbildade sig tidigt i musik. Han väckte uppmärksamhet som dirigent redan i unga år och blev 1922 chefdirigent för Berlinfilharmonikerna, en post han hade under en stor del av sin karriär fram till 1945. Under dessa år byggde han upp ett starkt internationellt rykte och blev en centralgestalt i tysk musikliv.
Repertoar och dirigentstil
Furtwängler var särskilt känd för att dirigera musik av kända tyska kompositörer. Hans framföranden av Beethoven, Brahms, Bruckner och Wagner är mycket kända och älskade av många människor. Han tolkades ofta som en av de främsta framför allt vad gäller det tyska romantiska arvet och det stora symfoniska uttrycket.
Som dirigent kännetecknades Furtwängler av en mycket personlig tolkning: han arbetade med stora, organiska fraser, flexibel tempoanvändning och en stark inre dramaturgi. Många har beskrivit hans stil som "filosofisk" och levande, där varje framförande kunde uppfattas som unikt och spontant.
Kontroverser under nazitiden
Furtwänglers karriär präglades också av den politiska situationen i Tyskland under 1930- och 1940-talen. Han valde att stanna i Tyskland under nazistregimen, något som ledde till stora debatter och kritik både under och efter kriget. Samtidigt finns dokumentation som visar att han försökte skydda judiska musiker och att han i flera fall motarbetade nazistiska ingripanden i musiklivet. Efter andra världskriget genomgick han en avnazifieringsprocess och kunde så småningom återuppta sin internationella verksamhet, även om omdömena om hans agerande under kriget fortfarande är föremål för historisk diskussion.
Inspelningar och arv
Furtwängler lämnade efter sig ett stort antal in- och liveinspelningar som fortfarande uppskattas av musiker och lyssnare. Hans tolkningar av bland annat Beethoven- och Brucknersymfonierna rankas ofta högt bland kritiker och entusiaster. Inspelningarna ger en bild av hans intensiva och dramatiska ansats och används än i dag som referenser för tolkning av det tyska romantiska repertoaren.
Hans inflytande kan märkas i senare generationers dirigenter och i hur man tolkar stora, romantiska orkesterverk. Trots kontroverserna kring hans tid i Nazityskland råder det ingen tvekan om att Wilhelm Furtwängler är en av 1900-talets mest betydelsefulla och omdiskuterade dirigenter — en konstnär med stor musikaliskt djup och en komplex historisk roll.
Porträtt av Wilhelm Furtwängler av Emil Orlik
Tidigt liv
Furtwängler föddes den 25 januari 1886 i Berlin, Tyskland. Han växte upp i München, där hans far var arkeolog och professor. Han började lära sig om musik när han var mycket ung. Han lärde sig att spela piano och var mycket begåvad. Han började också skriva musik. Han skrev flera stycken innan han var 20 år gammal. Han fortsatte att skriva musik resten av sitt liv, men hans stycken blev aldrig särskilt kända.
Karriär som dirigent
Furtwängler började dirigera som ung man. Han ville dirigera för att kunna framföra sin egen musik. Han blev dock snabbt berömd för att dirigera andras musik. Det allra första verket han dirigerade offentligt var Bruckners nionde symfoni. Han dirigerade många orkestrar innan han slutligen blev ledare för den världsberömda filharmoniska orkestern i Berlin 1922. Senare hade han också många andra viktiga dirigentjobb. Det viktigaste var som chef för Bayreuthfestivalen, en mycket berömd tysk musikfestival.
Nazisterna och andra världskriget
När nazisterna tog över Tyskland på 1930-talet befann sig Furtwängler i en besvärlig situation. Han ville dirigera vissa typer av musik som nazisterna inte gillade. Han lämnade några av sina dirigentjobb i protest när de inte lät honom uppträda. År 1936 lämnade han nästan Tyskland för att bo i USA, där New York Philharmonic Orchestra ville att han skulle dirigera. Nazisterna tyckte dock fortfarande att han var en bra dirigent och behöll honom i Tyskland. Han ville också stanna för att skydda den tyska musiken från nazisterna. Folk i USA gillade inte att han stannade kvar, trots att han egentligen inte gillade nazisterna.
Under andra världskriget fortsatte Furtwängler att dirigera Berlins filharmoniker. Han gav många mycket berömda konserter under denna tid. Men mot slutet av kriget blev nazisterna missnöjda med honom. Han flydde från Tyskland 1945 och bodde i Schweiz i flera år. Han dirigerade inte igen på två år.
Efter kriget
Efter kriget befann sig Furtwängler fortfarande i en svår situation. De allierade trodde att han hade varit nazistanhängare eftersom han hade stannat i Tyskland. De ställde honom inför rätta, men beslutade till slut att han var oskyldig. Han tilläts återvända till dirigentverksamheten 1947. Trots att han var oskyldig gillade folk i USA honom fortfarande inte. Han skulle dirigera Chicagos symfoniorkester, men han fick inte göra det eftersom folk blev arga över det.
Furtwängler gav många framgångsrika konserter efter kriget. Han dirigerade fortfarande Berlins filharmoniker och andra kända orkestrar i Europa. Furtwängler gav sin karriärs mest berömda konsert 1951. Det året dirigerade han Beethovens nionde symfoni vid Bayreuthfestivalen. Det var första gången festivalen ägde rum sedan krigsslutet, sex år tidigare. Många säger att denna konsert var den största musikaliska konserten i historien. Furtwängler dog slutligen 1954, då han var 68 år gammal.
Musikalisk stil
Furtwängler hade ett mycket ovanligt sätt att dirigera. Hans rörelser med stafettpinnen var mycket otympliga och ryckiga. Vissa människor sade att han såg ut "som en marionett på ett snöre" när han dirigerade. Han tyckte om att sakta ner och snabba upp musiken väldigt ofta. Furtwängler trodde att det fanns mer i musiken än bara noterna i partituret. Han ansåg att det var artistens uppgift att göra varje framförande till något speciellt. Detta innebar att han ofta spelade samma stycke på mycket olika sätt vid olika konserter. Även när han ändrade sitt sätt att spela ett stycke ansågs dock musiken vara mycket vacker. Han gillade inte dirigenter som bara spelade noterna på sidan utan att göra något speciellt med musiken.
Som ung dirigent spelade Furtwängler musik av många olika kompositörer. När han blev äldre spelade han dock oftast bara musik av de stora tyska kompositörerna. Några av hans favoriter var Beethoven, Brahms, Bruckner och Wagner.
Inspelningar
Furtwängler gjorde inte många inspelningar i studior. Inspelningstekniken var fortfarande mycket ny på den tiden och fungerade till en början inte särskilt bra för att spela in långa klassiska verk. Många av Furtwänglers konserter spelades dock in, särskilt under och efter andra världskriget. Idag anser människor att dessa är några av de bästa inspelningarna genom tiderna. Hans berömda konsert i Bayreuth 1951 är en av dessa konsertinspelningar.
Sök