Katastrofism
Katastrofism är idén att jorden tidigare har påverkats av plötsliga, kortvariga och våldsamma händelser. Katastroferna, som kan ha varit världsomspännande, har inträffat mellan långa perioder av lugn och stillhet. Detta kallades "katastrofism" av William Whewell 1837.
Man trodde att katastrofer var huvudorsaken till de förändringar som syns i stenar och fossiler. Dessa uppgifter tycktes visa att jorden hade drabbats av enstaka gigantiska omvälvningar på en i övrigt lugn planet.
Den främsta komparativa anatomin och paleontologen från början av 1800-talet stödde denna åsikt. Han var Georges Cuvier, direktör för Muséum national d'histoire naturelle i Paris. Cuvier hade visat att utrotning av arter definitivt hade ägt rum. Hans katastrofism var en förklaring till de regelbundna artförändringar som man kunde se i bergsskikten. Han hade ingen egentlig förklaring till varför senare arter skilde sig från tidigare arter. Han förkastade idén om evolution, men föreslog ingen religiös lösning.
Oppositionen
James Huttons Theory of the Earth (2 vol., 1795), följt av Charles Lyells Principles of Geology (3 vol., 1830-33), gav en helt annan bild.
Detta var uniformitarianism, ett ord som också myntades av Whewell. Huttons grundtanke var att "dagens processer fungerade även i det förflutna". Jordens egenskaper hade formats av samma geologiska processer som kunde observeras i nutid, och de verkade gradvis under en enorm tidsperiod.
Lyell utvecklade dessa idéer och presenterade ett stort antal observationer som endast kunde förklaras av en gradvis utveckling. Hans bok påverkade starkt den unge Charles Darwin, som tog med sig den första volymen på HMSBeagle och lät skicka den andra volymen i förväg till Rio de Janeiro.
Jordens ålder är en faktor i debatten. På 1800-talet trodde man att jorden var kanske 100 miljoner år gammal. Nu vet vi att den är ungefär 4 560 miljoner år gammal. Det är definitivt tillräckligt lång tid för att långsamma processer ska kunna verka.
Som ett resultat av detta var praktiskt taget alla geologer under en lång period från 1840 till 1980 uniformister och trodde att "nuet är nyckeln till det förflutna".
Syntes
Slutligen blev det tydligt att både långsamma processer och snabba katastrofer har spelat en roll i jordens historia.
En viktig orsak till detta är insikten om att asteroidnedslag, och vissa andra händelser, har påverkat jordens historia.
Dinosauriernas slut
Walter och Luis Alvarez föreslog 1980 att en 10 kilometer lång asteroid slog ner på jorden för 65 miljoner år sedan i slutet av kritaperioden.
Kollisionen utplånade omkring 70 procent av alla arter, inklusive dinosaurierna, och lämnade spår av K/T-utdöendet. År 1990 identifierades en 180 kilometer lång kandidatkrater som markerar nedslaget vid Chicxulub på Yucatánhalvön i Mexiko.
Den enda diskussionen som nu pågår är om den huvudsakliga utdöendemekanismen var asteroidnedslaget eller den utbredda vulkanismen från Deccanfallen (som inträffade vid ungefär samma tidpunkt). Båda de föreslagna mekanismerna är katastrofala till sin natur, även om endast asteroidnedslaget var plötsligt.
Observationen av Shoemaker-Levy 9-kometens kollision med Jupiter visade att katastrofala händelser förekommer som naturliga händelser.
Månens ursprung
Hypotesen om en jättekollision innebär att månen skapades av spillrorna från en kollision mellan den unga jorden och en protoplanet av Mars-storlek. Detta är den mest populära vetenskapliga hypotesen för månens bildning.
Frågor och svar
F: Vad är katastrofism?
S: Katastrofism är teorin att plötsliga, våldsamma och kortvariga händelser har påverkat jordens historia och orsakat världsomspännande katastrofer mellan långa perioder av inaktivitet.
F: Vem myntade begreppet "katastrofism" och när?
Svar: William Whewell myntade termen "katastrofarbeteende" 1837.
F: Vad bidrog Georges Cuvier med till teorin om katastrofism?
S: Georges Cuvier, direktör för Muséum national d'histoire naturelle i Paris, stödde katastrofteorin genom att visa bevis för utrotning av arter i bergsskikt.
F: Vilket är förhållandet mellan katastrofer och de förändringar som syns i stenar och fossiler?
S: Katastrofer var den huvudsakliga orsaken till de förändringar som ses i stenar och fossiler, enligt katastrofteorin.
F: Föreslog Georges Cuvier en förklaring till varför senare arter skiljer sig från tidigare arter?
S: Nej, Georges Cuvier föreslog ingen förklaring till varför senare arter skilde sig från tidigare arter.
F: Trodde Georges Cuvier på evolutionen?
S: Nej, Georges Cuvier förkastade idén om evolution som förklaring till artförändringar.
F: Erbjöd Georges Cuvier en religiös lösning som ett alternativ till evolutionen?
Svar: Nej, Georges Cuvier erbjöd ingen religiös lösning som ett alternativ till evolutionen.
