Amazonas regnskog

Biologisk mångfald

Vått tropiska skogar är den mest artrika biomet. Tropiska skogar i Amerika har fler arter än afrikanska och asiatiska våtskogar.

Mer än en tredjedel av alla arter i världen lever i Amazonas regnskog. Det är världens rikaste tropiska skog när det gäller biologisk mångfald.

Regionen är hemvist för ca 2,5 miljoner insektsarter, tiotusentals växtarter, ca 2 000 fågel- och däggdjursarter och lika många fiskarter. Mångfalden av växtarter är den högsta på jorden och vissa experter uppskattar att en kvadratkilometer kan innehålla över 75 000 trädslag och 150 000 arter av högre växter. En kvadratkilometer Amazonas regnskog kan innehålla cirka 90 000 ton levande växter. Detta är den största samlingen av levande växter och djurarter i världen. En av fem av alla fåglar i världen lever här. Hittills har uppskattningsvis 438 000 växtarter av ekonomiskt och socialt intresse registrerats i regionen och många fler återstår att upptäcka eller katalogisera.

Luftrötter av röd mangrove i en flod i Amazonas

Amazonas skogar som koldioxidhållare

Mer än en femtedel av Amazonas regnskog har redan förstörts. Den skog som återstår är hotad. Människor som bryr sig om miljön varnar för förlusten av biologisk mångfald. De påpekar också att om man släpper ut det kol som finns lagrat i träden kommer den globala uppvärmningen att öka.

En flod i Amazonas regnskog

Bevarande

Miljövänner är oroliga för att den biologiska mångfalden ska minska på grund av att skogen förstörs och för att kolet i vegetationen ska frigöras, vilket skulle påskynda den globala uppvärmningen. De vintergröna skogarna i Amazonas står för ungefär 10 % av världens produktivitet på land och 10 % av kolförrådet i ekosystemen - i storleksordningen 1,1 × ¹⁰¹¹ ton kol. Amazonas skogar beräknas ha ackumulerat 0,62 ± 0,37 ton kol per hektar och år mellan 1975 och 1996.

Vissa har räknat ut att det till och med kan löna sig att rädda skogen. De säger att en hektar Amazonasskog i Peru är värd cirka 6280 US-dollar om den används för att skörda frukt, latex och timmer (trä). Om all skog avverkas för timmer har den ett värde på cirka 1 000 US-dollar. Detta kan naturligtvis bara göras en gång och är inte hållbart. När skogen har röjts kan hektarmarken användas som betesmark och är värd ungefär 148 US-dollar. Det är inte alla som håller med om studien; vissa har ifrågasatt de antaganden som ligger till grund för den.

Det brasilianska flygvapnet har använt övervakningsflygplan för att övervaka skogen. Vid en konferens 2004 varnade forskare för att regnskogen inte längre kommer att kunna absorbera miljontals ton växthusgaser årligen, som den brukar göra, på grund av den ökade hastigheten i förstörelsen av regnskogen.

Enbart under 2003 avverkades 9 169 kvadratkilometer regnskog. Enbart i Brasilien har europeiska kolonister förintat mer än 90 ursprungsstammar sedan 1900-talet. ^[] Med dem har århundraden av kunskap om regnskogens arters medicinska värde försvunnit. I takt med att deras hemländer fortsätter att förstöras av avskogningen försvinner också regnskogsfolken.

Gummibom

När vulkaniseringsprocessen uppfanns började företagen tillverka många nya typer av gummiprodukter, t.ex. stövlar och tätningar för maskiner. Amerikanska och europeiska företag började köpa stora mängder latex från Brasilien. Denna boom för brasilianskt gummi började omkring 1870, men behovet av bildäck gav de nya gummiproducenterna den största rikedomen.

Andra regnskogar hade gummiträd, men Amazonas hade överlägset de bästa. Träden kunde dock inte odlas på plantager eftersom insekterna skulle äta upp dem om de stod bredvid varandra. Därför var människor tvungna att hitta träden i regnskogen, skära slitsar i dem, lämna koppar för att samla in latexet och komma tillbaka senare för att hämta det. Tusentals människor flyttade till regnskogen för att arbeta med att samla in gummi. De flesta av dessa människor anställdes av rika gummihandlare. Gummihandlarna lånade ut pengar till dem för att de skulle kunna komma nerför floden och köpa verktyg. Varje köpmans insamlare var tvungna att sälja gummit endast till sin gummihandlare till låga priser och köpa förnödenheter endast från dem till höga priser. Det innebar att insamlarna alltid stod i skuld till sin köpman och inte kunde åka iväg för att göra något annat. Gummihandlarna blev snabbt mycket rika.

Centrum för gummihandeln var Manaus vid Rio Negro. Det blev först en blomstrande stad och sedan en vacker och rik stad. Den hade elektricitet innan de flesta städer i USA hade det. De nyrika köpmännen byggde enorma dyra hus och tog in bilar för att kunna färdas på stadens få vägar. De byggde ett magnifikt operahus med kristallkronor och dekorerade kakelplattor som de tagit med sig hela vägen från Europa.

Gummiboomen varade dock bara i ungefär 40 år och upphörde 1913. Några män hade tagit frön från Amazonas gummiträd och börjat odla dem i de asiatiska regnskogarna. Träden växte bra där, och de kunde odlas på plantager. De insekter som kunde förstöra dem fanns i Sydamerika. Så priset på gummi började sjunka och gummiboomen upphörde.

Relaterade sidor

• Ekologi
• Skogsbruk
• 2019 Brasiliens skogsbränder