Biom
Inom ekologin är ett biom en större regional grupp av distinkta växt- och djursamhällen som är bäst anpassade till regionens fysiska naturmiljö, latitud, höjd och terräng.
Ett biom består av ekoregioner eller samhällen i stabilt stabilt tillstånd och all tillhörande övergångsvegetation, störd eller nedbruten vegetation, fauna och jordmån, men kan ofta identifieras med hjälp av den högsta vegetationstypen.
Den biologiska mångfalden som kännetecknar varje biom, särskilt mångfalden av fauna och subdominanta växtformer, är en funktion av abiotiska faktorer och den dominerande vegetationens biomassaproduktivitet. Terrestra biomes med högre nettoprimärproduktivitet, fukttillgång och temperatur.
En grundläggande klassificering av biom är i:
- Terrestriska (land) biomes och
- Vattenbiomiljöer (vattenbiomiljöer).
Biomer har ofta lokala namn. Till exempel kallas en tempererad gräs- eller buskbiom vanligtvis för stäpp i Centralasien, savanna eller veld i södra Afrika, prärie i Nordamerika, pampa i Sydamerika och outback eller scrub i Australien. Ibland kan en hel biom vara föremål för skydd, särskilt inom ramen för en enskild nations handlingsplan för biologisk mångfald.
Jordiska biomes
Klimatet är en viktig faktor som bestämmer fördelningen av markbundna biomes. Bland de viktiga klimatfaktorerna finns följande:
- latitud: arktisk, boreal, tempererad, subtropisk, tropisk.
- Luftfuktighet: fuktig, halvfuktig, halvtorr och torr.
- Säsongsvariation: nederbörden kan vara jämnt fördelad över året eller präglas av säsongsvariationer.
- Torr sommar, blöt vinter: De flesta regioner på jorden får mest nederbörd under sommarmånaderna, medan Medelhavsklimatet får mest nederbörd under vintermånaderna.
- Höjd: Ökad höjd leder till en fördelning av livsmiljötyper som liknar den som sker vid ökad latitud.
Den biologiska mångfalden ökar i allmänhet från polerna till ekvatorn och ökar med luftfuktigheten.
De mest använda systemen för att klassificera biomes motsvarar latitud (eller temperaturzonering) och luftfuktighet.
Udvardy-system
1975 publicerade Miklos Udvardy ett system med biogeografiska provinser som var indelade i 12 terrestriska biomes.
Bailey-system
Robert G. Bailey utvecklade ett biogeografiskt klassificeringssystem för USA i en karta som publicerades 1975. Bailey utvidgade senare systemet till att omfatta resten av Nordamerika 1981 och världen 1989. Baileys system bygger på klimatet och är indelat i fyra områden (polärt, fuktigt tempererat, torrt och fuktigt tropiskt), med ytterligare indelningar baserade på andra klimategenskaper (subarktiskt, varmt tempererat, varmt tempererat och subtropiskt, marint och kontinentalt, lågland och berg).
WWF-systemet
En grupp biologer utvecklade ett ekologiskt landklassificeringssystem för Världsnaturfonden (WWF) som identifierade 14 biom, så kallade större livsmiljötyper, och delade in världens landyta i 867 ekoregioner. Denna klassificering används för att fastställa den globala 200-listan över ekoregioner som WWF har identifierat som prioriterade för bevarande. WWF:s viktigaste livsmiljötyper är följande:
- Skogar ("lövträd" = träd från angiospermer).
- Tropiska och subtropiska fuktiga lövskogar (tropiska och subtropiska, fuktiga)
- Tropiska och subtropiska torra lövskogar (tropiska och subtropiska, semihumida)
- Tropiska och subtropiska barrskogar (tropiska och subtropiska, semihumida)
- Tempererade lövskogar och blandskogar (tempererade, fuktiga)
- Tempererade barrskogar (tempererade, fuktiga till halvfuktiga)
- Boreala skogar/taiga (subarktiska, fuktiga)
- Medelhavsskogar, skogar, buskskogar och sklerofyllskogar (tempererat varmt, halvfuktigt till halvfuktigt med vinterregn).
- Gräsmarker
- Tropiska och subtropiska gräsmarker, savanner och buskmarker (tropiska och subtropiska, halvtorra)
- Tempererade gräsmarker, savanner och buskmarker (tempererade, halvtorra)
- Översvämmade gräsmarker och savanner (tempererade till tropiska, översvämmade av söt- eller bräckt vatten).
- Montana gräs- och buskmarker: alpina (ovanför trädgränsen) eller montana (under trädgränsen och därmed med träd).
- Tundra (Arktis)
- Öknar och xeriska buskmarker (tempererade till tropiska, torra)
- Mangrove (subtropisk och tropisk, saltvattensinventerad)
Vattenbiomiljöer
- Kontinentalsockeln.
- Litoral-/intertidalzonen.
- strandområden
- damm
- korallrev
- tångskog
- packis.
- hydrotermiska skorstenar
- Kalla vattendrag.
- bentiska zonen.
- pelagisk zon
- Neritisk zon.
Andra biomes
Den endolitiska biomet, som helt och hållet består av mikroskopiskt liv i bergets porer och sprickor, kilometer under ytan, har upptäckts först nyligen och passar inte in i de flesta klassificeringssystem.
Frågor och svar
F: Vad är ett biom?
S: En biom är en större regional grupp av distinkta växt- och djursamhällen som är bäst anpassade till regionens fysiska naturmiljö, latitud, höjd och terräng.
F: Hur består en biotop?
S: En biom består av ekoregioner eller bosättningar i stabilt stabilt tillstånd och all tillhörande övergångsvegetation, störd eller försämrad vegetation, fauna och jordmån.
F: Vad avgör den biologiska mångfalden i varje biom?
S: Den biologiska mångfalden i varje biom bestäms av abiotiska faktorer som nettoprimärproduktivitet, fukttillgång och temperatur samt den dominerande vegetationens biomassaproduktivitet.
F: Finns det två huvudtyper av biom?
S: Ja, det finns två huvudtyper av biomes - terrestriska (land) biomes och akvatiska (vatten) biomes.
F: Har biomes lokala namn i olika delar av världen?
S: Ja, biomes får ofta lokala namn beroende på var i världen de finns. Till exempel kan en tempererad gräs- eller buskbiom kallas stäpp i Centralasien eller savanna eller fält i södra Afrika.
F: Är det möjligt att skydda en hel biotop?
S: Ja, det är möjligt att en hel biotop ska skyddas inom ramen för en enskild nations handlingsplan för biologisk mångfald.
