Hippie

Historia

De första som kallades "hippies" var unga vuxna och tonåringar på 1960-talet som växte fram ur beatnikrörelsen. Dessa människor var anhängare av de medborgerliga rättigheterna för afroamerikaner i södra USA. De utvecklade snart sin egen musikscen i stadsdelar i New York (Greenwich Village) och San Francisco (Haight-Ashbury). De var också starkt emot Vietnamkriget, kärnvapen och vad de kallade "etablissemanget" (detta var ett ord för det etablerade samhället). De var också emot det "militärindustriella komplexet". Denna fras är hämtad från en varning i president Dwight Eisenhowers avskedstal 1961.

Många fler människor började se hippies i nyheterna efter Human Be-In (januari 1967) och "Summer of Love" 1967 i San Francisco. Vid den här tiden hade de utvecklat sin egen livsstil som innefattade psykedeliska stilar, drogbruk, vanligtvis en del resor och mycket längre hår än andra människor. Dessa stilar spreds snabbt över hela landet, särskilt till universitetsområden där studenterna protesterade mot president Lyndon Johnsons politik i Vietnam, mordet på Dr. Martin Luther King Jr. 1968 och andra händelser. De spreds också till bland annat Storbritannien, Nederländerna, Frankrike, Italien, Tyskland, Australien, Nya Zeeland och Kanada.

1968 vände sig fler amerikaner mot kriget efter Tetoffensiven, King sköts och politikerna började förbereda sig för presidentvalet i november. Många högskolor stängdes av studenter och folk brände sina värnpliktskort vid offentliga möten. En grupp radikala hippies som kallades Yippies, ledda av Abbie Hoffman och Jerry Rubin, ledde en stor protest under det demokratiska konventet 1968 i Chicago, där de försökte ställa en gris som hette Pigasus som presidentkandidat. Borgmästaren svarade med att skicka in kravallpoliser som misshandlade folk framför nyhetskameror. Upploppspolisen slog även kameramän, reportrar och andra oskyldiga människor. Detta visades på nyheterna och många program och tv-stationer började känna mer sympati för hippierna för en stund. Detta gjorde hippielivsstilen mycket mer mainstream genom det tidiga sjuttiotalet.

1969 efterträdde Richard Nixon Johnson som president och protesterna fortsatte - inte bara mot kriget, utan också mot rättegångarna och utfrågningarna av Yippie-ledarna som blev kända som "de sju i Chicago" (ursprungligen "Chicago åtta"). Det året hölls också en enorm rockkonsert i Bethel, New York - den tre dagar långa Woodstockfestivalen. Vid denna festival hörde 500 000 hippies och musikfans några av tidens mest kända sångare och grupper. Människorna där gjorde också saker som nakensimning, slamglidning, regndans och massstamsånger. De gjorde detta för att visa sin frihet för världen.

I slutet av samma år mördade en mördare vid namn Charles Manson, som utgav sig för att vara hippie, flera människor. Eftersom en del människor gav hippies skulden för detta började termen falla lite ur mode 1970, även om själva modet inte gjorde det. En ny typ av hårdrock kallad heavy metal höll på att utvecklas ur en stil av hippiemusik. Ett band som hette Led Zeppelin tog 1970 förstaplatsen som årets mest populära band, som Beatles hade haft i åtta år. Också det året, när studenter vid Kent State University i Ohio protesterade mot att Nixon spred bombningar till Laos, sköt nationalgardet mot dem och fyra dödades. Detta hade en skrämmande effekt på hippierna och hela landet, men fredsrörelsen fortsatte. År 1973 upphörde värnplikten och kriget tog slut strax därefter. Den amerikanska allmänhetens uppmärksamhet riktades mot Watergate-skandalen. Efter detta fick hippierna aldrig mer den uppmärksamhet de en gång hade, även om livsstilen fortsatte, särskilt i andra länder. I mitten av sjuttiotalet spreds också trender som punks och disco, vilket gjorde att hippiebilden bleknade i media.