Julirevolutionen

Bakgrund

Den 16 september 1824 kom Karl X till Frankrikes tron. Han var yngre bror till Ludvig XVIII. När Napoléon Bonaparte besegrades hade han blivit Frankrikes kung. Både Ludvig och Karl regerade på grund av sin födelse, inte för att ett stort antal människor ville att de skulle göra det. Detta var den första av två saker som inledde Les Trois Glorieuses, julirevolutionens "tre glorrika dagar".

När Napoleon abdikerade 1814 var Europa, och framför allt Frankrike, i stor förvirring. Wienkongressen sammanträdde för att rita upp kontinentens politiska karta på nytt. Ett stort antal europeiska länder kom till kongressen. Det fanns dock fyra viktigaste makter som kontrollerade beslutet. Dessa makter var Storbritannien, Österrike, Ryssland och Preussen, representerat av kung Fredrik Wilhelm III. En annan mycket viktig person på kongressen var Charles Maurice de Talleyrand. Han var en fransk diplomat under Napoleon. Frankrike betraktades som en fiendestat.

Talleyrand föreslog att Europa skulle gå tillbaka till sin första "legitima" regering. Han menade den regering som fanns före Napoleon. Denna plan accepterades i stort sett av kongressens medlemmar. Frankrike återgick till sina gränser från 1789 och huset Bourbon återvände till tronen. I kongressens ögon var det politiska läget i Frankrike och Europa nu tillbaka till det normala. Den nye kungen, Ludvig XVIII, kände dock att idéer om nationalism och demokrati fortfarande fanns kvar i hans land. Så de gjorde och undertecknade Charte constitutionnelle française, den franska konstitutionen. Den är också känd som La Charte. Detta var det andra som inledde julirevolutionen.

Hertigen av Orléans

De tre härliga dagarna

Måndagen den 26 juli 1830

Folk fick snabbt reda på Saint-Clouds "ordonnanser" från Le Moniteur. Arbetstagare avskedades i ilska och verksamheten stängdes. Arbetslösheten, som hade ökat under försommaren, ökade. "Ett stort antal ... arbetare hade därför inget annat att göra än att protestera."

Tidningar som Journal des débats, Le Moniteur Universel (Le Moniteur) och Le Constitutionnel hade redan upphört att tryckas. Detta berodde på den nya lagen. Nästan 50 journalister från 12 stadstidningar träffades i den liberala Le Nationals lokaler. Där undertecknade de en protest och lovade att deras tidningar skulle fortsätta att ges ut.

På kvällen kom polisen till en tidningspress och tog med sig tidningar som var olagliga. En arg, arbetslös mobb ropade hett: "A bas les Bourbons!". "Vive la Charte!!" Armand Carrel, en republikansk journalist, skrev i Le National:

"Frankrike... faller tillbaka till revolutionen genom regeringens egen handling... den lagliga regimen är nu avbruten, våldets regim har börjat... i den situation som vi nu befinner oss i har lydnad upphört att vara en plikt... Det är upp till Frankrike att bedöma hur långt dess eget motstånd bör sträcka sig."

Som om han levde i en drömvärld skrev polisprefekten i Paris på kvällen: "...det perfekta lugnet (freden) fortsätter att råda i alla delar av huvudstaden. Ingen händelse ... som väcker uppmärksamhet finns registrerad i de rapporter som har kommit till mig."

Scener från juli 1830, en målning av Léon Cogniet. Målningen handlar om julirevolutionen 1830.