Djungelkatt (Felis chaus) – vildkattens utbredning, utseende och beteende

Djungelkatt (Felis chaus), läs om utbredning, utseende och beteende — fakta om habitat, storlek och anpassningar hos denna vilda katt från Egypten till Kina.

Författare: Leandro Alegsa

23-02-2026 21:12

Djungelkatten (Felis chaus) är en framgångsrik och utbredd vildkatt. Den förekommer från Egypten i väster till Kina i öster och är vanlig i Indien. Djungelkatten är den största kvarvarande arten i släktet Felis.

Utseende

Kroppslängden varierar normalt mellan cirka 50 och 97 cm och svansen är 20–31 cm lång. Vikten varierar med geografisk förekomst; individer i tropiska områden är oftast lättare medan de i kallare, norra områden kan bli större. Pälsen är kort och tät, vanligtvis sand- till gråbrun till olivbrun. Mönstret kan vara svagt prickigt eller streckat, men många individer saknar tydliga teckningar och har en jämn färg. Svansen är ofta mörkare med en mörk spets, och benens nedre delar kan vara ljusare. Pälsen blir tjockare under vintern i de norra populationerna.

Utbredning och habitat

Arten följer ett vidsträckt band genom södra Asien och delar av Nordafrika. Enligt Bergmanns regel tenderar individer vid den norra gränsen av utbredningsområdet att bli större än de som lever närmare ekvatorn.

Djungelkatten lever framför allt i fuktiga miljöer: savanner, tropiska torrskogar och i vassbälten längs floder och sjöar. Trots namnet förekommer den vanligtvis inte i tät regnskog. Den klarar även torrare marker som stäpp, men föredrar områden med högt gräs, vass och buskage där den kan gömma sig och jaga.

Beteende och ekologi

Djungelkatten är i huvudsak ensamlevande och markerar revir med urin och klösning. Aktiviteten varierar med habitat och mänsklig påverkan; i många områden är arten mest aktiv under skymning och natt, men i mindre störda områden kan den även vara dagaktiv. Den är duktig på att röra sig i hög vegetation och är också en god simmare, vilket skiljer den från flera andra små katter.

Jakt och föda: Djungelkatten jagar gärna nära vatten och tar små till medelstora byten såsom gnagare, fåglar, groddjur, fisk och små reptiler. Den använder både smygjakt och spaning från gömställen.
Socialt: Sociala interaktioner begränsas till parning och föräldravård. Hanar kan överlappa flera honors revir under parningssäsongen.
Kommunikation: Den kommunicerar med ljud (morrande, jamande och fräsande), kroppsspråk och doftmarkeringar.

Fortplantning

Parningstid varierar beroende på region, men ofta finns parningar under vissa säsonger eller spridda över året i tropiska områden. Dräktigheten varar ungefär 60–70 dygn. Honor får vanligen 2–4 ungar per kull, som föds i skyddade bon i tät vegetation, klippsprickor eller mellan rötter. Ungarna öppnar ögonen efter drygt en vecka, avvänjs under de första månaderna och börjar följa med modern ut på jakt efter några månaders ålder. Könsmognad nås ofta inom det första levnadsåret, men full självständighet kan ta längre tid.

Hot och bevarande

Djungelkatten betraktas generellt som relativt anpassningsbar, men populationer påverkas negativt av flera mänskliga påverkansfaktorer:

Dränering och förstöring av våtmarker och vassbälten för jordbruk och bebyggelse.
Förföljelse som skadedjur eller på grund av jakt för päls.
Vägtrafik och fragmentering av habitat som leder till isolerade populationer.
Lokala konflikter med boskapsägare och konkurrens med hundar samt risk för sjukdomar överförda från tama djur.

Den internationella bevarandestatusen varierar mellan länder och regioner. I vissa områden uppskattas arten som least concern globalt, men lokalt kan bestånd vara hotade eller minskande. Bevarandeinsatser fokuserar på att skydda vattendrag och våtmarker, minska olovlig jakt och förbättra samexistens mellan människor och vilda katter.

Taxonomi och variation

Flera underarter har historiskt beskrivits över artens stora utbredningsområde, men uppdelningen är föremål för revisioner allt eftersom genetiska studier ger ny information. Variation i storlek, pälsfärg och teckning är tydlig mellan populationer i olika miljöer.

Sammanfattning

Djungelkatten (Felis chaus) är en fuktighetsälskande, men anpassningsbar vildkatt som fyller en viktig nisch som småviltjägare i flodnära landskap och vassbälten från Egypten till Kina och i Indien. Trots arten lokala motståndskraft hotas den av förlust av våtmarker och mänsklig påverkan, vilket gör bevarandeåtgärder i känsliga områden viktiga.

Distribution

Djungelkatten lever i Mellanöstern, den indiska subkontinenten, Central- och Sydostasien, Sri Lanka och södra Kina. Djungelkatten lever på platser med mycket vatten och tät vegetation, t.ex. träsk, våtmarker, strand- och flodområden, gräsmarker och buskmarker. Den lever vanligen på jordbruksmark, till exempel på fält med bönor och sockerrör, i sitt utbredningsområde. Den har ofta setts i närheten av människor. Den kan även leva på platser med lite vegetation. Den är sällsynt på platser med mycket snö. Historiska uppgifter visar att den lever på höjder på 2 310 m i Himalaya. Den tycker inte om att leva i regnskogar och skogsmarker.

I Turkiet har den noterats i våtmarker nära Manavgat, i Akyatanlagunen på sydkusten och nära Eğirdirsjön. I Palestina har den noterats i Nablus, Ramallah, Jericho och Jerusalem.

I Iran lever den i många olika livsmiljöer. Den lever från slätter och jordbruksmarker till berg på höjder mellan 45 och 4 178 meter i minst 23 av Irans 31 provinser. I Pakistan har den fotograferats i distrikten Haripur, Dera Ismail Khan, Sialkot och Langh Lake Wildlife Sanctuary.

I Indien är den den vanligaste lilla vilda katten. I Nepal har den noterats i alpina miljöer på 3 000-3 300 meters höjd i Annapurna Conservation Area.

Några mumier av djungelkatter hittades bland katterna i det gamla Egypten.

Utfodring

Djungelkatten är huvudsakligen en köttätare. Den äter gärna små däggdjur som gerbilar, harar och gnagare. Den jagar också fåglar, fiskar, grodor, insekter och små ormar. Dess byte väger vanligtvis mindre än 1 kg. Ibland äter den däggdjur som är lika stora som unga gaseller. Djungelkatten är delvis allätare. Den äter frukt, särskilt på vintern.

Djungelkatten jagar genom att förfölja sitt byte. Därefter jagar den sitt byte. Djungelkattens öron hjälper djungelkatten att veta var bytet befinner sig. Den använder sig av olika sätt att fånga byten. Liksom karakalen kan djungelkatten hoppa högt upp i luften för att fånga fåglar. Den är en fantastisk klättrare. Djungelkatten kan springa i upp till 32 km/h (20 mph). Den är en bra simmare. Den kan simma upp till 1,5 km i vatten. Den kan hoppa ner i vattnet för att fånga fisk.

Frågor och svar

F: Vad är det vetenskapliga namnet på djungelkatten?

S: Det vetenskapliga namnet på djungelkatten är Felis chaus.

F: Hur lång är en typisk djungelkatt?

S: En typisk djungelkatt har en kroppslängd på mellan 50 och 97 cm och en svans på mellan 20 och 31 cm.

F: Var bor djungelkatten?

S: Djungelkatten lever i savanner, tropiska torrskogar och vassbälten längs floder och sjöar i låglandet, men inte i regnskogar. De är också anpassningsbara djur och kan hittas även i torra stäppmiljöer.

F: Varierar storleken beroende på plats?

S: Ja, storleken varierar beroende på plats på grund av Bergmanns regel - de är störst vid den norra gränsen av sitt utbredningsområde och blir mindre kroppsliga närmare tropikerna.

F: Vilken typ av miljö föredrar de?

S: Djungelkatter föredrar våtmarksmiljöer med höga gräs eller vass som de kan gömma sig i.

F: Finns det några andra arter inom dess släkte?

S: Ja, det är den största kvarvarande arten av vilda katter inom sitt släkte Felis.

Sök