Herrens bön är den mest kända bönen i den kristna religionen. Den är också känd som Fader vår (de två första orden i bönen) och Pater noster (som är latin för "Fader vår"). Det var inte förrän under den protestantiska reformationen som den kallades Herrens bön.

Bönen förekommer på två ställen i Bibelns Nya testamente (Matteus 6:9-13 och Lukas 11:1-4). Jesu lärjungar frågade honom hur de skulle be. Jesus gav ett exempel på hur man ska be till Fader Gud.

Bibeln har översatts till engelska flera gånger. Därför finns det lite olika versioner som används. Den traditionella och en av de mest kända versionerna är översättningen från Book of Common Prayer (1662):

Texten i Nya testamentet

I Nya testamentet finns två korta återgivningar av bönen. I Matteus (5–7) ingår bönen i Bergspredikan och lyder i översättningar ofta som en mer fullständig och formell formulering. I Lukas återges bönen i ett sammanhang där lärjungarna ber Jesus lära dem be; Lukas-versionen är kortare och mer koncis. Skillnaderna i ordalydelse beror dels på att evangelierna bygger på olika muntliga och skriftliga traditioner, dels på översättningsval.

Vanliga svenska formuleringar

En vanlig modern svensk översättning (t.ex. Bibel 2000) lyder:

"Fader vår, du som är i himlen! Helgat bli ditt namn. Tillkomme ditt rike. Ske din vilja, såsom i himmelen så ock på jorden. Vårt dagliga bröd giv oss i dag. Och förlåt oss våra skulder, såsom ock vi förlåta dem oss skyldiga äro. Och inled oss icke i frestelse, utan fräls oss ifrån ondo."

I äldre svenska översättningar (t.ex. 1917 års översättning) används ibland formuleringar som "leda oss icke in i frestelse" eller "fräls oss från det onda".

Book of Common Prayer (1662)

Den engelska, liturgiska texten i Book of Common Prayer (1662) är en särskilt inflytelserik version i protestantisk tradition och lyder i sin klassiska form ungefär:

"Our Father, which art in heaven, Hallowed be thy Name. Thy kingdom come. Thy will be done in earth, As it is in heaven. Give us this day our daily bread. And forgive us our trespasses, as we forgive them that trespass against us. And lead us not into temptation; but deliver us from evil."

Observera att vissa engelska och andra översättningar lägger till en avslutande doxologi: "For thine is the kingdom, and the power, and the glory, for ever. Amen." Denna sats finns i vissa handskrifter men saknas i andra, och därför varierar dess förekomst mellan översättningar och kyrkliga bruk.

Betydelsen i teologi och gudstjänst

  • Struktur och innehåll: Bönen är upplagd i två delar: lovprisning och underkastelse inför Gud (inledningen och de första petitionerna) samt konkreta böner om livets bröd, förlåtelse och bevarande från prövning och ondska.
  • Förlåtelse: Att be om och själv ge förlåtelse är centralt i bönen — "som vi förlåter dem" kopplar mottagandet av Guds förlåtelse till den egna viljan att förlåta andra.
  • Frestelse/prövning: Olika översättningar och teologer diskuterar hur frasen om frestelse ska förstås: handlar den om att bli utsatt för prövningar, om att lockas till synd, eller om att be Gud skydda mot farliga prövningar? Nyare översättningar försöker ofta tydliggöra detta med ord som "utsätt oss inte för prövning" eller "led oss inte in i frestelse".
  • Liturgi och personlig bön: Herrens bön används både i offentlig gudstjänst och i personlig bön över hela kristenheten — i katolska, ortodoxa och protestantiska sammanhang, ofta i något anpassad form men med samma grundstruktur.

Ursprung och historisk användning

Bönen tillskrivs Jesus i evangelierna och har tidigt använts som modell för kristen bönsliv. Den förekommer i olika varianter i liturgier, katekeser och bönböcker genom kyrkohistorien. Den latinska formen "Pater noster" blev en standard i västlig liturgi och finns dokumenterad i många medeltida manuskript och bönpraktiker.

Kort om textkritik och variationer

Textkritiker studerar handskrifter för att avgöra vilka ord som ursprungligen ingick i evangeliernas texter. Vissa formuleringar, t.ex. den avslutande doxologin eller exakta ordval i petitionerna, varierar mellan äldre och yngre handskrifter. Därför skiljer sig moderna översättningar åt beroende på vilka källtexter översättaren följt.

Sammanfattning

Herrens bön (Fader vår) är en central och mångbottnad bön i kristen tro och praktik. Den fungerar både som modell för bön och som en kort, komplett bön som omfattar lovprisning, åkallan av Guds rike, böner om det dagliga livet, förlåtelse och skydd. Hur den formuleras i detalj varierar mellan evangelierna, mellan handskrifter och mellan översättningar, men dess kärnbudskap om relationen mellan människa och Gud är detsamma i de flesta kristna traditioner.