Kärnspionage

Kärnvapenspionage innebär att ett lands hemligheter om kärnvapen delas med andra länder utan tillstånd. Sedan kärnvapnen uppfanns har det funnits många fall av känt kärnvapenspionage, och även många fall där man har trott att det har förekommit, men där det inte har kunnat bevisas. Eftersom kärnvapen vanligtvis anses vara den viktigaste av statshemligheter har alla nationer med kärnvapen strikta regler mot att dela information om hur kärnvapen utformas, var de förvaras och andra saker om dem. Det finns också regler som hindrar länder som har undertecknat icke-spridningsavtal (som är avsedda att stoppa spridningen av kärnvapen) från att dela information om sådana vapen med allmänheten.

Manhattanprojektet

Under Manhattanprojektet, när USA, Storbritannien och Kanada samarbetade under andra världskriget för att tillverka de första kärnvapnen, förekom det mycket kärnvapenspionage där forskare och tekniker som arbetade för projektet skickade information om bombutveckling och design till Sovjetunionen. Dessa personer kallas ofta för atomspioner, och deras arbete fortsatte under det tidiga kalla kriget. Det har rått stor oenighet om de exakta detaljerna i dessa fall, även om en del av detta löstes när VENONA-projektets utskrifter offentliggjordes. Dessa var hemliga meddelanden mellan sovjetiska agenter och den sovjetiska regeringen som upptäcktes och avkodades. Vissa frågor är dock fortfarande oklara.

Några av de mest kända av dessa var :

Klaus Fuchs - En fysiker som flydde från Tyskland och som arbetade med britterna i Los Alamos under Manhattanprojektet. Han upptäcktes så småningom. Han erkände och dömdes till fängelse i Storbritannien. Han släpptes senare och flyttade till Östtyskland. På grund av sin nära koppling till många delar av projektet och sina djupa tekniska kunskaper anses han ha varit den mest värdefulla av "atomspionerna" när det gäller den information han gav Sovjetunionen om det amerikanska fissionsbombs-programmet. Han gav också tidig information om det amerikanska vätebomprogrammet, men eftersom han inte var på plats när den framgångsrika Teller-Ulam-konstruktionen upptäcktes, anses hans information om detta inte ha varit av särskilt stort värde.
Theodore Hall - en ung amerikansk fysiker vid Los Alamos, vars spionage inte avslöjades förrän mycket sent på 1900-talet. Han arresterades aldrig på grund av sitt spioneri och erkände det aldrig helt och hållet.
David Greenglass - en amerikansk maskinarbetare vid Los Alamos National Laboratory under Manhattanprojektet. Greenglass erkände att han gav grova diagram av laboratorieexperiment till Sovjetunionen under andra världskriget. Vissa delar av hans vittnesmål mot sin syster och svåger (Rosenbergs, se nedan) tros nu vara påhittade för att försöka hålla sin egen hustru ur knipa. Greenglass erkände spionage och fick ett långt fängelsestraff.
George Koval - amerikansk son i en vitrysk familj. Han flyttade till Sovjetunionen där han anslöt sig till Röda armén och underrättelsetjänsten GRU. Han hittade sin väg in i den amerikanska armén och blev strålningshälsovårdsofficer. Han fick information om Urchin-detonatorn som användes på plutoniumbomben som släpptes över Nagasaki i Japan. Hans arbete var inte känt i USA förrän 2007, då han efter sin död erkändes som en hjälte i Ryska federationen av Vladimir Putin.
Ethel och Julius Rosenberg - amerikaner som påstås ha varit inblandade i samordningen och rekryteringen av ett nätverk av fångar som inkluderade David Greenglass. Medan de flesta forskare anser att Julius troligen var inblandad i något slags nätverk, är det fortfarande omtvistat huruvida Ethel var inblandad eller medveten om verksamheten. Julius och Ethel vägrade att erkänna några anklagelser och dömdes och avrättades i Sing-Sing-fängelset.
Harry Gold - amerikan, erkände att han arbetade för Greenglass och Fuchs.

Sovjetunionen testade sin första atombomb 1949. Det råder oenighet om huruvida detta spionage hjälpte Sovjetunionen att göra en atombomb snabbare. Även om en del av den information som gavs, till exempel den information som gavs av Klaus Fuchs, förmodligen kunde ha varit till stor hjälp, har det sätt på vilket de ansvariga för det sovjetiska bombprojektet faktiskt använde informationen lett till att senare forskare anser att det faktiskt inte påskyndade Sovjetunionens process att tillverka bomber särskilt mycket. Enligt denna redogörelse användes informationen mest som en "kontroll" mot Sovjetunionens egna forskares arbete, och mycket lite av den delades faktiskt med de sovjetiska forskarna eftersom varken deras forskare eller spioner litade särskilt mycket på dem. Senare forskning har också visat att det största problemet med Sovjets tidiga utveckling inte var problem med att konstruera vapnen, utan snarare problem med att få tag på material.

Klaus Fuchs anses ha varit den mest värdefulla av atomspionerna under Manhattanprojektet.

En ritning av en kärnvapenkonstruktion av David Greenglass, som visar vad han påstås ha gett Rosenbergs för att ge till Sovjetunionen.

Israel

1986 gav Mordechai Vanunu, som hade arbetat vid en kärnkraftsanläggning i Israel, information om Israels kärnvapenprogram till den brittiska pressen. Folk hade tidigare trott att Israel hade ett avancerat och hemligt kärnvapenprogram och en samling av kärnvapen, men nu visste de det med säkerhet. Israel har aldrig sagt att de har eller inte har ett kärnvapenprogram, och Vanunu kidnappades och smugglades till Israel, där han dömdes för förräderi och spionage.

Huruvida Vanunu var tekniskt sett inblandad i spionage är omdiskuterat: Vanunu och hans anhängare menar att han borde kallas en visselblåsare (någon som avslöjade något hemligt och olagligt), medan hans motståndare anser att han är en förrädare och att det han gjorde hjälpte Israels fiender. När Vanunu lämnade Israel gav han inte ut sin information direkt. Han reste i ungefär ett år innan han gjorde det.

Folkrepubliken Kina

I en rapport från 1999 från Förenta staternas representanthus, Select Committee on U.S. National Security and Military/Commercial Concerns with the People's Republic of China, med Christopher Cox som ordförande (kallad Cox-rapporten), avslöjades att amerikanska säkerhetsorgan trodde att Folkrepubliken Kina (Kina) bedrev kärnvapenspionage vid amerikanska laboratorier för konstruktion av kärnvapen. Enligt rapporten hade Kina "stulit hemlig information om alla USA:s mest avancerade termonukleära stridsspetsar" sedan 1970-talet, inklusive utformningen av avancerade stridsspetsar, neutronbomben och "vapenkoder" som gör det möjligt att göra datorsimuleringar av kärnvapentester (och som gör det möjligt för Kina att gå vidare med sin vapenutveckling utan att göra egna tester). Förenta staterna kände tydligen inte till detta förrän 1995.

De undersökningar som beskrivs i rapporten ledde till slut till att Wen Ho Lee, en forskare vid Los Alamos, arresterades, som först anklagades för att ha gett vapeninformation till Kina. Fallet mot Lee föll dock så småningom isär och han anklagades till slut endast för felaktig hantering av uppgifter. Andra personer och grupper som arresterades eller dömdes till böter var forskaren Peter Lee (inte släkt med Wen Ho Lee), som arresterades för att han påstods ha lämnat hemligheter om ubåtsradar till Kina, samt Loral Space & Communications och Hughes Electronics, som lämnade missilhemligheter till Kina. Inga andra gripanden med anledning av stölden av kärnvapenkonstruktioner har gjorts.

Pakistan

I januari 2004 erkände Abdul Qadeer Khan, en pakistansk kärnkraftsforskare, att han sålt begränsad kärnvapenteknik till Libyen, Iran och Nordkorea. Enligt hans vittnesmål och rapporter från underrättelsetjänster sålde Khan konstruktioner för centrifuger som används för att berika uran och kinesiska konstruktioner för en kärnvapenstridsspets, samt sålde själva centrifugerna till dessa tre länder. Khan hade tidigare sagts ha tagit emot konstruktioner för gascentrifuger från ett företag för anrikning av uran i Nederländerna (URENCO) som han använde för att hjälpa Pakistans eget kärnvapenprogram att komma igång. Den 5 februari 2004 sade Pakistans president, general Pervez Musharraf, att han hade benådat Khan. Pakistans regering säger att de inte hade någon del i spionaget, men vägrar att överlämna Khan för förhör till Internationella atomenergiorganet.