Pteranodon – stor pterosaurie från övre kritan i Nordamerika: fakta & fynd

Upptäck Pteranodon — fakta, fynd och forskning om denna stora övre-kritas pterosaurie i Nordamerika: skelett, utbredning och viktiga fynd.

Författare: Leandro Alegsa

Pteranodon var en stor pterosaurie från den övre kritperioden, närmare bestämt under Campanian-stadiet för cirka 86–84 miljoner år sedan. Omkring 1 200 partiella skelett har hittats — fler än för någon annan pterosaurie — vilket gör Pteranodon till ett av de bäst kända flygande kräldjuren från krita. Den levde framför allt i området kring den västra inre sjövägen, en stor havsarm som delade Nordamerika.

Utseende

Pteranodon kännetecknas av en tandlös, långsmal näbb och en tydlig kraniumskam (crest) som varierade i form och storlek mellan individer och troligen mellan könen. Vingarna var uppbyggda av hudmembran som spändes ut mellan en kraftigt förlängd fjärde finger och kroppen. Vingspannet hos de största individerna uppskattas ofta till omkring 5–7 meter, medan vanliga exemplar låg runt 5–6 meter. Skelettet var lätt och ihåligt, anpassat för flygning.

Sexuell dimorfism och variation

Materialet visar tydliga skillnader mellan hanar och honor (sexuell dimorfism). Hannarna var generellt större och hade längre, ibland mer spektakulära kraniekammar än honorna, vilket tyder på att kammarna användes för synlig display eller parningsbeteenden. Skillnader i bäckenkonstruktion hos vissa exemplar har också tolkats som tecken på könsskillnader och reproduktionsstrategier.

Ekologi och föda

Pteranodon var förmodligen huvudsakligen piscivor (fiskätare) och livnärde sig på fiskar och andra smådjur i havet. Den långa näbben och flygförmågan passar väl för plockande av fisk från vattenytan eller för att dyka lätt ned efter byten. Vissa forskare menar också att Pteranodon kan ha varit opportunistisk och ibland ätit kadaver eller andra tillgängliga byten.

Fynd och utbredning

Fossila Pteranodon-skelett har hittats framför allt i sediment som avsattes i samband med den västra inre sjövägen. Exempel på delstater där fynd gjorts är Kansas, Alabama, Nebraska, Wyoming och South Dakota. Många av de mest kompletta kvarlevorna kommer från kalkstenslagren i Niobrara- och Pierre-formationerna, som bevarade djur som levde nära eller ovanför den forna havsytan.

Vetenskaplig historia och arter

Pteranodon beskrevs första gången under 1800-talet och har sedan dess studerats omfattande tack vare det stora fyndmaterialet. Flera arter har namngetts, där P. longiceps är en av de mest kända, men taxonomin har varit föremål för omarbetningar när fler fynd och bättre analyser blivit tillgängliga. Tack vare det rika materialet har forskare kunnat studera variation, tillväxt och skillnader mellan individer på ett detaljerat sätt.

Betydelse

Pteranodon är ett viktigt fönster in i pterosaurernas mångfald och ekologi under krita — särskilt i kustnära och marina miljöer i Nordamerika. De många fossilen har bidragit stort till vår förståelse av hur stora flygande kräldjur var byggda, hur de flög och hur de levde i samspel med samtida fiskar, marina reptiler och dinosaurier.

Populärkulturellt är Pteranodon ofta igenkännbar tack vare sin stora vingbredd och karakteristiska kraniekam, och arten figurerar frekvent i museiutställningar och populärvetenskapliga framställningar om forna flygande reptiler.

Utseende

Med vingarna öppna var den upp till 6,25 meter i diameter. Pteranodon kan ha levt ungefär som en albatross och tillbringat mycket tid över havet för att leta efter fisk. Den hade inga tänder i sin långa mun, och den hade en liten påse som en pelikan i bakre delen av käken. Pteranodon hade en stor kam på baksidan av huvudet. Pteranodon longiceps hade en rak kam som gick bakåt, och Pteranodon sternbergi hade en större, plattare kam som gick uppåt.

 

Livsstil

Pteranodon levde huvudsakligen på havsbaserade rokokor. De flesta fossil från Pteranodon har hittats i områden där de på den tiden befann sig hundratals kilometer från kusten.

De åt säkert fisk. Fossila fiskben har hittats i magen på en Pteranodon. Andra exemplar har fragment av fiskfjäll och ryggkotor nära bålen.

Honorna av båda arterna var mindre än hanarna och hade små, rundade kammar. Kammarna användes troligen för att visa upp sig, även om de kan ha haft andra funktioner också.

 


Sök
AlegsaOnline.com - 2020 / 2025 - License CC3