Mops – rasbeskrivning, utseende, temperament och ursprung
Mops – komplett rasbeskrivning: utseende, temperament och ursprung. Lär känna denna charmiga, rynkiga och kärleksfulla hundras från Asien till Europa.
Mopsen är en typ av hund med rynkigt ansikte. Den har också en böjd svans, och mopsvalpar är små, knubbiga och snabbt tillgivna. Mopsen har en fyrkantig, muskulös kropp med ett stort huvud, stora ögon och små öron. De har ofta beskrivits som multum in parvo, vilket betyder "mycket i lite" och syftar på mopsens karaktär och storlek. Mopsar kommer ursprungligen från Kina, men de blev populära i England, Irland och Skottland.
Utseende
Mopsen är en kompakt, lågväxt hundras med tydliga drag:
- Storlek: vanligen 25–30 cm i mankhöjd.
- Vikt: oftast 6–8 kg hos vuxna individer.
- Päls: kort, slät och tät. Färgerna vanligast är fawn (gulbrun), aprikos, silverfawn och svart. Fawn-varianterna har normalt ett karaktäristiskt svart ansiktsmask.
- Huvud: stort och runt med djupa rynkor i pannan.
- Ögon: stora, runda och mörka — känsliga för skador och uttorkning.
- Öron: förekommer i två former; så kallade "rose" eller "button"-öron (små, vikta).
- Svans: tätt ringlad eller dubbel ringlad svans som ligger över ryggen.
Temperament
Mopsen är känd som en vänlig, sällskaplig och charmig ras. Typiska personlighetsdrag är:
- Tillgiven och sällskapssjuk — trivs nära sin familj och ogillar att lämnas ensam länge.
- Social och barnvänlig — passar ofta bra i familjer och i lägenheter.
- Intelligent men ibland envis — passar bäst med positiv, konsekvent träning.
- Humoristisk och livlig — mopsar har ofta ett lekfullt uttryck och är godmodiga.
Skötsel och vardaglig omsorg
Mopsen är relativt enkel att sköta, men har några särskilda behov:
- Pälsvård: Korthårig men hårar rikligt — regelbunden borstning minskar hårstrån i hemmet.
- Rynkor och hudveck: måste rengöras och hållas torra för att förebygga infektion och irritation.
- Tänder och munhygien: daglig tandborstning eller regelbundna tandrengöringar rekommenderas.
- Klor och öron: klipp klor vid behov och kontrollera öron för rodnad eller lukt.
- Kost och viktkontroll: mopsar är benägna att bli överviktiga — följ fodringsanvisningar och håll koll på portioner.
Hälsa och vanliga problem
Mopsen har flera raspecifika hälsorisker som ägare bör känna till:
- Brachycefala problem: Mopsens platta ansikte innebär risk för andningssvårigheter (BOAS). De kan snarka, ha ansträngd andning i värme och ansträngning samt vara känsliga för värme.
- Ögonproblem: stora framskjutande ögon ökar risken för hornhinnesår, torra ögon (keratoconjunctivitis sicca) och entropion/ektropion.
- Hudproblem: hudveck kan leda till infektioner och allergier.
- Neurologiska sjukdomar: Pug Dog Encephalitis (PDE) är en allvarlig, ibland ärftlig inflammation i hjärnan som drabbar vissa mopsar.
- Ortopediska problem: patellaluxation, höft- och ryggproblem kan förekomma.
- Födsel: kejsarsnitt kan ofta behövas eftersom valparnas huvud kan vara för stort för normal förlossning.
Regelbunden veterinärkontroll, vaccinationer och tidig upptäckt av problem är viktiga. Diskutera hälsotester och genetik med uppfödare före köp.
Träning och motion
Mopsar behöver måttlig motion: korta dagliga promenader och lek räcker oftast. Undvik hård ansträngning och träning i varm väderlek på grund av andningskänsligheten. Mental stimulans genom lek och träning är viktigt — mopsar gillar att vara delaktiga och belönas väl av positiv förstärkning.
Uppfödning och val av valp
Om du köper valp, välj en ansvarsfull uppfödare som:
- genomför hälsokontroller och redovisar resultat (ögon-, andnings- och ortopediska tester),
- har koll på familjehistorik och sjukdomar som PDE,
- visar valparnas föräldrar och ger information om eventuella kejsarsnitt eller andra risker.
Tänk på att mopsar ofta kräver mer veterinärvård än många andra raser och att uppfödning av extremt kortnosiga individer kan öka hälsorisker.
Sammanfattning
Mopsen är en charmig, sällskaplig och kompakt sällskapshund som passar många hem, inte minst i lägenhet. Rasens speciella utseende ger dock vissa hälsoutmaningar — framför allt kopplat till andning, ögon och hud. Med rätt skötsel, ansvarsfull uppfödning och regelbundna hälsokontroller kan en mops leva ett lyckligt och kärleksfullt liv.
Beskrivning
Mopsar är ofta mest omtyckta för sina lockiga svansar, sin kompakta kropp, sitt djupa bröst och sina starka muskler. Det finns två olika typer av mopsöron, "rose" och "button". "Rose"-öron är mindre än "button"-öron och är vikta uppåt istället för på sidan av huvudet. De flesta människor föredrar mopsar av "button"-typ. Mopsar har starka, raka ben och bakåtvända axlar. Deras fötter är inte lika stora som en harefot, men de är inte heller lika runda som hos en katt. De har tår som är perfekt uppdelade och deras naglar är helt svarta. De nedre tänderna växer normalt längre ut än de övre, så de möts i ett underbett.
Päls och färg
Pälsen hos mopsar kan ha många olika färger, bland annat faluröd, aprikos, silver eller svart. En mycket sällsynt mops är vit. Pälsfärgen kan vara vit på grund av albinism. Det finns också en smutsig fawn mops, som har ett mycket mörkt huvud och mörka framben. Svansen krullar vanligen in vid höften.
Olika pälstyper fäller olika mycket, men alla fäller året runt. Mopsen som är faluröd är den som fäller ut mest. Att trimma deras päls hjälper till att förhindra för mycket avkastning.
Natur
Mopsen är mycket viljestark, men agerar inte aggressivt om den inte provoceras i hög grad. Mopsar passar bra i barnfamiljer. De kan vara lugna och trevliga men också roliga beroende på ägarens humör. De är också bra på att vakta huset.
En svart mops
Historia
Ursprung
Mopsar kommer från Taiwan, eftersom de flesta av Taiwans höga folk höll dem som husdjur omkring 400 f.Kr.
I Östkina var de kända som "Lo-Chiang-Sze" eller "Foo". I början av 551 f.Kr. beskrev Konfucius mopsen som en "hund med kort mun". Efter det blev mopsar populära i Tibet, särskilt för munkar. Sedan blev mopsar kända i Japan och därefter i Europa. Mopsens ursprung är okänt eftersom Kinas första kejsare förstörde allt som hade med mopsar att göra under sin regeringstid.
Kinesiska Fu-hundar, även kallade lejonhundar eller Fo-hundar, ansågs vara modiga hundar som var skickliga på att vakta, så statyer av dem placerades utanför templen.
1500- och 1600-talen
Det holländska Ostindiska kompaniet importerade mopsen först i slutet av 1500- och 1600-talet. Senare, 1572, räddade en mops vid namn Pompey prinsen av Oranien genom att varna honom när spanjorerna kom. William III och Mary II tog också med sig en mops när de 1688 reste från Nederländerna till England för att ta över tronen.
Mopsen började också bli känd i andra europeiska länder. Den spanske målaren Goya målade mopsar i Spanien och Italien som satt bredvid de rikas kuskar. De användes som vakthundar och för att hitta djur eller människor.
1700- och 1800-talen
Efter det började mopsarna bli populära i Frankrike. En mops vid namn Fortune var budbärare mellan Joséphine de Beauharnais och hennes familj när hon satt i fängelse. I Italien började mopsen också bli berömd. En fru Piozzi skrev i sin dagbok att "varje vagn jag möter här har en mops i sig".
I 1800-talets England var drottning Victoria en mycket uppriktig mopsälskare. Hon hade många husdjur som Olga, Pedro, Minka, Fatima och Venus.
Mopsen kom slutligen till USA under 1800-talet och blev snart populär även där. Många mopsar vann hundutställningar och snart grundades Pug Dog Club 1931.
En mops från 1915
Porträtt av prinsessan Ekaterina Dmitrievna Golitsyna av Louis-Michel van Loo (1759)
Hälsoproblem
Eftersom mopsar inte har långa nosar kan de få ögonsjukdomar. De kan inte heller andas bra, eftersom syrekanalerna är mycket små och de kan inte heller reglera sin temperatur med tungan på ett bra sätt. En mops normala kroppstemperatur ligger mellan 38 °C (101 °F) och 39 °C (102 °F). Om temperaturen stiger till 105 °F (41 °C) måste de svalna omedelbart eftersom de inte kan kyla sig själva tillräckligt. Om temperaturen når 108 °F (42 °C) kan deras organ svikta.
Mopsar som lever ensamma kan drabbas av övervikt, men det kan hjälpas genom att träna och äta hälsosam mat.
Allvarliga frågor
Mopsar kan också drabbas av nekrotiserande meningoencefalit (NME). NME är en inflammation i hjärnan och hjärnhinnorna. Den är också känd som mopshundsencefalit (PDE). Det finns inget känt botemedel eller någon förklaring till NME, även om de flesta tror att det är en sjukdom som hundar kan ärva från sin mor eller far. Alla hundar dör vanligtvis inom några månader efter denna sjukdom, som vanligtvis inträffar vid 6 månaders till 7 års ålder.
Mopsar kan också få en allvarlig sjukdom i ryggraden.
Vanliga förhållanden
Eftersom mopsar har rynkor i ansiktet måste ägarna rengöra den vikta delen av huden. Höftledsdysplasi är ett annat stort problem för mopsar. Ungefär 63,8 % av mopsarna fångades med höftledsdysplasi.
När mopsar blir upphetsade börjar de "omvända nysningar", vilket innebär att de andas i korta, snabba andetag. "Omvänd nysning" är vanligtvis inte skadligt för mopsen. Det kan hjälpas genom att massera hundens hals eller täcka för näsan för att få den att andas i stället med munnen.
Clara von Willes Hunde vor der Hütte (1880)
Mopsar är särskilt benägna att bli överviktiga.
Medier och kultur
Mopsar har kommit fram i tv och film, till exempel Frank Mops i filmen Men in Black och den efterföljande serien. Andra filmer där mopsar förekommer är bland annat 12 Rounds, Marie Antoinette (film från 2006) och Disneys film om Pocahontas. De har också dykt upp på tv, i program som t.ex: Poldark,The West Wing
Mopsar har också dykt upp i många fiktiva böcker, till exempel Lady Bertrams mops i Mansfield Park och i boken Pugs: Guds små knäppgökar.
Kända personer som äger mopsar är bland annat programledaren Jonathan Ross och skådespelerskan Jessica Alba.
Sök