Jean Sibelius — Finländsk kompositör och symfoniker (1865–1957)
Jean Sibelius — finländsk kompositör och symfoniker vars nationalistiska, storslagna symfonier formade Finlands musikaliska identitet.
Jean Sibelius (född Tavastehus 8 december 1865, död Järvenpää 20 september 1957) var en finländsk kompositör och dirigent. Han räknas som en av de mest framstående bland symfonikompositörerna och är stor i den finländska och internationella musikhistorien. Sibelius verk spelas ofta vid nationella högtider i Finland och hans musik förknippas starkt med landets kulturella identitet.
Liv och karriär
Sibelius föddes i en tid då Ryssland hade stort politiskt inflytande över Finland. Under hans uppväxt och tidiga vuxenår växte en stark känsla för finsk kultur och språk fram, och många konstnärer deltog i en nationell rörelse som ville bevara och lyfta fram den finska identiteten. Denna rörelse och dess ideal påverkade Sibelius och kan höras i flera av hans verk, särskilt i kör- och orkesterstycken.
Han studerade musik i Helsingfors och senare i Berlin och Wien, där han fördjupade sig i komposition och orkestrering. Efter studierna återvände han till Finland och etablerade sig som kompositör, dirigent och viktig gestalt i det finländska musiklivet. Han var gift med Aino Järnefelt och bosatte sig senare i det hem som kom att kallas Ainola, nära Järvenpää.
Musik och stil
Sibelius stil har sina rötter i den sena romantiken, men han utvecklade ett personligt språk med stark tonmålning och präglad av naturskildring och mytologi. Motivet och den ekonomiska användningen av material — att utveckla korta motiv till större arkitektoniska helheter — är typiskt för hans sätt att komponera. I många verk finns också element av nationalism, både i melodiska drag och i stämningsskapande, vilket speglar längtan efter bevarande av finsk kultur och delvis strävan efter politiskt oberoende.
Viktiga verk
- De sju symfonierna (Nr. 1–7) — central del av hans produktion och viktiga för hans rykte som symfoniker.
- Finlandia — ett av hans mest kända orkesterstycken, ofta betraktat som ett symboliskt uttryck för finsk nationell stolthet.
- Violinconcerto i d-moll — ett virtuost och känslomättat verk, staples i violinrepertoaren.
- Tone poems som Kullervo, En saga, Valse triste samt musik från Lemminkäinen-sviten, inklusive The Swan of Tuonela och Tapiola — dessa visar hans förmåga att måla berättelser och natur med orkesterns klang.
Senare år och arv
Efter omkring 1928 komponerade Sibelius mycket lite offentligt och perioden uppmärksammas ofta som hans sena tystnad. Det finns historiska berättelser om att han förstörde skisser till ytterligare verk, bland annat en eventuell åttonde symfoni, vilket har gett upphov till spekulationer om självkritik och konstnärlig osäkerhet. Han levde sina sista decennier i Ainola som pensionär, omgiven av familj och natur.
Sibelius betydelse för Finland är stor: hans musik bidrog till att forma ett nationellt självförtroende och han är än idag en symbol för finländsk kultur. Internationellt har han haft stort inflytande på orkesterlitteraturen och fortsätter att vara flitigt spelad och inspelad världen över. Hans hem, Ainola, är idag museum och ett mål för många som vill lära sig mer om hans liv och verk.
Hans liv
Tidigt liv
Jean (uttalas på det franska sättet) föddes 100 km norr om Finlands huvudstad Helsingfors. Hans farfar hade ändrat släktnamnet från ett finskt namn till det latinsk klingande "Sibelius". Hans far dog under en koleraepidemi när Jean var mycket ung. Familjen talade svenska hemma, men när han var elva år gick han i en finskspråkig skola. Han lärde sig spela violin och ville bli solist. Han älskade att läsa Kalevala som var en lång episk dikt om de gamla finska legenderna. Han älskade också de svenskspråkiga poeterna som skrev dikter om naturen.
År 1885 åkte han till Helsingfors för att studera juridik, men han gav snart upp juridiken och koncentrerade sig på violinstudier och komposition. Han åkte till Berlin för att fortsätta sina musikstudier. Han blev god vän med pianisten och kompositören Ferruccio Busoni och följde med honom till Leipzig. Vid denna tid hade han främst skrivit kammarmusik. I Wien fick han lektioner av Karl Goldmark och hörde mycket orkestermusik. Han spenderade mycket av sina pengar, mycket av dem på alkohol, vilket skulle bli ett stort problem för honom under många år.
Tidig framgång
Han återvände till Finland 1891. Han tjänade pengar på att undervisa. Han skrev ett stort verk för orkester och sångare som heter Kullervo . Texten var på finska och berättelsen var hämtad från dikten Kalevala. Detta verk gjorde honom berömd.
År 1892 gifte han sig med Aino Järnefelt. Hennes far var general och mycket intresserad av det finska språket. Finländarna försökte vid den här tiden alltmer att frigöra sig från Rysslands styre. Sibelius skrev mer patriotisk musik under 1890-talet, t.ex. tonsättaren En saga och Lemminkäinen-sagorna, till vilka hör den populära Svanen från Tuonela. Hans patriotiska tondikt Finlandia är fortfarande mycket populär i dag. Hans musik vid denna tid var influerad av Wagner och Tjajkovskij. Han hörde också finska folkmelodier och även om han inte använder dem direkt i sin musik blev de en del av hans musikaliska språk. År 1897 fick han en statspension som hjälpte honom ekonomiskt även om han under många år fortfarande mycket ofta hade ont om pengar eftersom han hade en dyr smak.
Mogna år
Mellan 1899 och 1924 komponerade Sibelius de sju symfonier som gjorde honom världsberömd. Hans vän, dirigenten Kajanus, dirigerade Sibelius verk när han tog Helsingfors filharmoniska orkester på turné i Europa. Hans fru började bli orolig för hur mycket alkohol han drack i Helsingfors, så 1903 övertalade hon honom att flytta familjen till en plats som heter Ainola på den finska landsbygden. De lät bygga ett hus i Järvenpää. Bortsett från några korta perioder i Helsingfors tillbringade han resten av sitt liv där. De första verken han skrev där var Symfoni nr 2 och Violinkonserten . Han blev allvarligt sjuk 1908 och under flera år var han tvungen att sluta röka cigarrer och dricka alkohol. Han fortsatte att resa och besökte England flera gånger och 1914 USA där han var mycket populär. Efter kriget fortsatte han att skriva fler symfonier samt några korta, lätta stycken. Det sista stora verket som han skrev var tondiktningen Tapiola 1926. Han försökte skriva ännu en symfoni (nr 8) men gav upp och förstörde den. Han skrev aldrig mer musik. Han fortsatte att leva som pensionär i sitt hus på den finska landsbygden i ytterligare 30 år. Han dog av en hjärnblödning. Huset är numera ett Sibeliusmuseum.
Familjeliv
Sibelius hustru Aino kom från en mycket respektabel familj. Även om hennes far var general i armén fanns det ett mycket stort kulturintresse i familjen Järnefeld, som bestod av musiker, målare och poeter. Jean blev förälskad i Aino vid sitt första besök i hennes hem. Aino skulle bli en trogen hustru för honom hela hans liv, även om hon led mycket svårt på grund av hans alkoholproblem och hans skulder. De fick fem döttrar.
Hans verk
Sibelius är mest känd för sina symfonier och tonsatta dikter. Hans symfonier skiljer sig mycket från varandra, och ingen av dem kan beskrivas som "typisk" för hans stil. De tidiga symfonierna är romantiska till sin karaktär, i de senare symfonierna prövar han många nya idéer och klanger. Hans violinkonsert spelas av alla stora violinister. Sibelius skrev många sånger för röst och piano. Dessa är oftast tonsättningar av svenska dikter. Han skrev också många körverk, mestadels på finska. Dessa vokalverk är inte så kända utanför Finland eftersom språket inte är bekant utomlands, men det finns några mycket bra sånger, särskilt Luonnotar. Vid sidan av sina viktiga verk skrev han också många korta verk för att tjäna tillräckligt med pengar för att kunna leva. Bland dessa finns sånger samt många korta pianostycken.
Sibelius musik är idag mycket populär. Hans musik har också påverkat nya kompositörer.
Sök