Fred Rogers | Amerikansk tv-personlighet, musiker, dockspelare, författare, producent

Tidigt liv

Rogers föddes i Latrobe, Pennsylvania som son till James Rogers och Nancy McFeely. Hans far var affärsman. Hans mor kom från en rik familj i Pittsburgh och var också frivilligarbetare på sjukhus under och efter andra världskriget. Hans farfar från moderns sida, Fred McFeely, var ordförande för McFeely Brick, ett av Latrobes största företag. Rogers växte upp i en stor tegelvilla på 737 Weldon Street i Latrobe.

Han hade en adopterad syster, Elaine. Rogers tillbringade mycket av sin fritid med sin morfar McFeely, som älskade musik. Rogers började spela piano när han var fem år och sjöng med sin mamma.

Under sin uppväxt var Rogers blyg och överviktig. Han fick hemundervisning många gånger på grund av sin astma. Rogers hade svårt att få vänner och blev ofta mobbad som liten pojke på grund av sin vikt och kallades ofta "Fat Freddy".

Under sina gymnasieår i Latrobe blev Rogers mer självsäker och populär. Rogers var ordförande i elevrådet, medlem i National Honor Society och chefredaktör för årsboken. Han tog sin examen 1946. Han studerade vid Dartmouth College från 1946 till 1948 och fortsatte sedan vid Rollins College i Winter Park, Florida för att få en BA i musikkomposition 1951.

När Rogers studerade vid Rollins träffade han Sara Joanne Byrd från Oakland, Florida. De gifte sig den 9 juni 1952. De fick två söner: James, 1959, och John, 1961. Joanne Rogers dog i januari 2021, 92 år gammal.

Rogers tog examen från Pittsburgh Theological Seminary och blev prästvigd i United Presbyterian Church 1963. Rogers återvände till Pittsburgh på 1960-talet.

 
Rogers med sin fru Joanne 1975  

TV-karriär

Tidig karriär

Rogers började på prästseminarium efter college men ville arbeta med tv. I en intervju med CNN sade Rogers: "Jag började arbeta med tv eftersom jag hatade den så mycket och tänkte att det finns något sätt att använda detta fantastiska instrument för att fostra dem som tittar och lyssnar". Han sökte jobb på NBC i New York 1951. Han arbetade först som biträdande producent och senare som golvchef på musikprogram som Your Hit Parade, The Kate Smith Hour och The Voice of Firestone. Han arbetade också med Gabby Hayes barnprogram.

Rogers lämnade NBC eftersom han inte gillade att byrån använde barn för reklam. Han började arbeta som dockspelare på den lokala barnprogrammet The Children's Corner för Pittsburghs offentliga tv-station WQED 1954. Showen vann ett Sylvania Award för bästa barnprogram och sändes nationellt på NBC.

Rogers studerade teologi vid det närliggande Pittsburgh Theological Seminary under sina lunchraster. Han ville dock inte börja predika och fick veta att han skulle fortsätta att göra barn-tv efter sin prästvigning. Han arbetade med University of Pittsburghs program för barns utveckling och vård.

1963 anlitade Canadian Broadcasting Corporation (CBC) Rogers för att skapa det 15 minuter långa barnprogrammet Misterogers. Rogers flyttade till Toronto och serien pågick i tre säsonger. Tre år senare flyttade Rogers tillbaka till USA.

År 1966 fick Rogers rättigheterna till sitt program från CBC och flyttade programmet till WQED i Pittsburgh, där han hade arbetat med The Children's Corner.

Mister Rogers grannskap

Mister Rogers' Neighborhood började sändas 1968 och hade 895 avsnitt. Det sändes på National Educational Television, som senare blev The Public Broadcasting Service. De sista nya avsnitten spelades in i december 2000 och började sändas i augusti 2001. År 1985 tittade åtta procent av alla som bodde i USA på programmet.

Programmet inleddes alltid med att Rogers kom hem och sjöng sin temalåt "Won't You Be My Neighbor?". Han bytte sedan om till gymnastikskor och en kofta med dragkedja. Tröjorna var alla stickade av hans mamma. I sitt program skulle Rogers alltid åka på resor, lära ut nya saker och visa korta filmer i "Picture, Picture". Varje avsnitt innehöll en resa till Rogers "Neighborhood of Make-Believe" med en vagn, ett slott och rikets invånare, inklusive kung Fredag XIII.

Rogers matade alltid sina akvariefiskar under avsnittet. Han sa alltid detta till sin publik när han matade dem eftersom han fick ett brev från en ung blind flicka som ville veta varje gång han gjorde detta. Programmet avslutades med att Rogers sjöng "It's Such a Good Feeling".

Rogers trodde att han inte skulle agera annorlunda när han filmades än han gjorde normalt. Han sa att "en av de största gåvorna du kan ge någon annan är din ärliga självförmåga. Jag tror också att barn kan upptäcka en bluff på en mils avstånd. Rogers skrev nästan all musik i programmet. Han ville lära barn att älska sig själva och andra, och han talade om vanliga barndomsångest med tröstande sånger. En gång gjorde han en resa till ett barnsjukhus för att visa barnen att ett sjukhus inte är en plats att vara rädd för.

Rogers talade om sociala frågor i sitt program, bland annat om mordet på Robert F. Kennedy, rasism och skilsmässa. I en berömd episod blötlägger Rogers sina fötter tillsammans med den afroamerikanske konstapeln Clemmons (François Clemmons) i en barnpool en varm dag. Scenen var ett budskap om inkludering under en tid då rasåtskillnad var vanligt förekommande i USA.

Rogers var också känd för att ha med barn med funktionshinder i sitt program. I ett avsnitt från 1981 träffade Rogers en ung fyrbent förlamad pojke, Jeff Erlanger, som visade hur hans elektriska rullstol fungerade och förklarade varför han behövde den. Erlanger och Rogers sjöng båda en duett av låten "It's You I Like". Före inspelningen hade Erlanger länge varit ett fan av programmet och hans föräldrar skrev ett brev till Rogers och frågade om de kunde träffas.

Rogers avslutade varje program med att säga till sina tittare,

"Du har gjort den här dagen till en speciell dag genom att bara vara du. Det finns ingen person i hela världen som är som du, och jag gillar dig precis som du är."

Rogers talade aldrig om sin religiösa övertygelse i programmet eftersom han inte ville att någon tittare skulle känna sig ignorerad i programmet. Under Gulfkriget tröstade han sina tittare med att alla barn i grannskapet skulle bli väl omhändertagna. Rogers bad föräldrarna att lova att ta hand om sina barn.

1990 spelade medlemmar av Ku Klux Klan i Missouri rasistiska versioner av Rogers låtar, vilket ledde till att Rogers stämde den vita gruppen. En distriktsdomare i Missouri beordrade Ku Klux Klan att sluta använda Rogers låtar och att ge alla skivor de har till Rogers, eftersom gruppen hade gjort intrång i upphovsrätten.

Efter terroristattackerna den 11 september spelade Rogers in reklamfilmer för föräldrar om hur de ska diskutera tragiska händelser i världen med sina barn. Han uppmanade tittarna att "leta efter hjälparna". Citatet fortsätter att spridas efter tragiska nyhetshändelser. Rogers sade i meddelandet,

"När jag var liten och såg skrämmande saker på nyheterna, sa min mamma till mig: 'Titta efter hjälparna'. Du kommer alltid att hitta människor som hjälper till. Än i dag, särskilt i tider av "katastrofer", kommer jag ihåg min mammas ord och jag blir alltid tröstad av att inse att det fortfarande finns så många hjälpare - så många omtänksamma människor i den här världen."

PBS-finansiering

År 1969 framträdde Rogers inför senatens underkommitté för kommunikation. Hans mål var att be senaten att stödja finansieringen av PBS och Corporation for Public Broadcasting, på grund av föreslagna budgetnedskärningar. Under cirka sex minuters vittnesmål talade Rogers om behovet av social och känslomässig utbildning som den offentliga televisionen gav. Han hävdade att andra TV-program som hans Neighborhood bidrog till att uppmuntra barn att bli lyckliga medborgare.

Ordföranden för underkommittén, John O. Pastore, kände inte till Rogers eller hans arbete och uppgavs ibland vara otålig. Men efter Rogers sade Pastore att vittnesmålet hade gett honom gåshud och sa: "Jag tycker att det är underbart. Det ser ut som om du precis har förtjänat de 20 miljonerna dollar". Senaten skulle snart öka PBS-finansieringen från 9 miljoner dollar till 22 miljoner dollar.

Roll i Sony Corp. of America mot Universal City Studios, Inc.

När hushållen fick möjlighet att spela in tv-program med en videobandspelare ökade frågan om detta, var Rogers aktiv och stöttade videobandspelarföretagen i domstolarna. Hans vittnesmål från 1979, i målet Sony Corp. of America mot Universal City Studios, Inc. sade Rogers att han inte var emot heminspelningar av sina TV-program eftersom familjer kunde titta på dem tillsammans vid en senare tidpunkt.

När fallet nådde Högsta domstolen 1983, tänkte majoritetsbeslutet på Rogers vittnesmål. Domstolen ansåg att Betamax videobandspelare inte begick upphovsrättsbrott. Domstolen menade att hans åsikter var ett viktigt bevis för "att många [TV-]producenter är villiga att tillåta att privat tidsförskjutning fortsätter".

Andra arbeten

Externt ljud

Terry Gross och Fred Rogers, Fresh Air med Terry Gross

När Rogers tog en paus från inspelningen av nya avsnitt av Neighborhood 1978 var han värd för ett intervjuprogram för vuxna på PBS som hette Old Friends...New Friends. I programmet intervjuade Rogers "skådespelare, idrottsstjärnor, politiker och poeter". Programmet varade bara i 20 avsnitt. År 1988 medverkade han i det sovjetiska barn-tv-programmet Good Night, Little Ones! där han tog med sig sin docka Daniel Striped Tiger.

Den enda gången som Rogers dök upp i tv som någon annan än sig själv var 1996 då han spelade en predikant i ett avsnitt av Dr. Quinn, Medicine Woman. Rogers gjorde sin röst i avsnittet "Arthur Meets Mister Rogers" i PBS Kids-serien Arthur.

 
Rogers i Moskva 1988  


Rogers under inspelning av ett avsnitt av Mister Rogers' Neighborhood, 1981.  


Rogers och X the Owl på ett tidningsomslag, 1969  


Rogers visar en banduppspelning med Betty Aberlin och Johnny Costa, december 1969.  


Rogers under sin gymnasietid 1946  

Personligt liv

Rogers hade en lägenhet i New York och ett sommarhus på Nantucket Island i Massachusetts. Rogers var färgblind. Han hade en hälsosam livsstil då han simmade varje morgon och varken rökte eller drack. Han var vegetarian eftersom han ansåg att det var fel att äta kött och sade "Jag vill inte äta något som har en mor". Trots populära rykten tjänstgjorde han aldrig i militären som Navy SEAL under Vietnamkriget och hade aldrig tatueringar.

1991 utsåg Pittsburgh Penguins Rogers till sin kapten, som en del av firandet av National Hockey League's 75-årsjubileum. Kort nr 297 från 1992 års NHL Platinum-kollektion firade händelsen, vilket gjorde Rogers till en av endast tolv kändiskaptener som valts ut för ett sportkort.

Under sin morgonrutin svarade Rogers på varje enskilt beundrarbrev och skickade tillbaka dem till respektive avsändare.

År 1992 tilldelades han Peabody Award. Han blev upptagen i Television Hall of Fame 1999.

I en intervju med Rogers vän William Hirsch sa Rogers att om sexualiteten mättes på en skala, så: Om sexualitet skulle mätas på en skala, om man skulle säga: "Ja, du vet, jag måste ligga mitt i mitten. För jag har funnit kvinnor attraktiva och jag har funnit män attraktiva", vilket fick vissa läsare att beskriva Rogers som bisexuell.

 
Rogers i Chicago, 1994  

Död

Efter Rogers pensionering 2001 fortsatte han att arbeta med studier av religion och andlighet, gjorde offentliga framträdanden, reste och arbetade på ett mediecenter för barn som är uppkallat efter honom vid Saint Vincent College i Latrobe tillsammans med Archabbot Douglas Nowicki, universitetets kansler.

Sommaren 2002 hade hans ständiga magsmärtor blivit så smärtsamma att han sökte läkare och i oktober 2002 fick han diagnosen magcancer. Han opererades den 6 januari 2003, men operationen misslyckades. En vecka tidigare var han grand marshal i Tournament of Roses-paraden tillsammans med Art Linkletter och Bill Cosby.

Rogers dog på morgonen den 27 februari 2003 i sitt hem i Pittsburgh efter att ha hamnat i koma. Hans fru var vid hans sida när han dog. Han dog mindre än en månad innan han skulle ha fyllt 75 år.

Mer än 2 700 personer deltog i hans minnesstund i Heinz Hall. Bland hedersgästerna fanns den tidigare Good Morning America-värden David Hartman, Teresa Heinz Kerry, filantropen Elsie Hillman, PBS-ordföranden Pat Mitchell, Arthur-skaparen Marc Brown och Eric Carle, författare och illustratör av The Very Hungry Caterpillar. Talarna minns Rogers för hans kärlek till barn, hängivenhet till sin religion, kärlek till musik och humor. Teresa Heinz Kerry sade om Rogers: "Han var aldrig nedlåtande, utan bjöd in oss i sitt samtal. Han talade till oss som de människor vi var, inte som de människor som andra önskade att vi skulle vara. Rogers är begravd på Unity Cemetery i Latrobe.

 
Rogers på besök i Vita huset, april 2002  

Arv och utmärkelser

President George W. Bush tilldelade Rogers presidentens frihetsmedalj 2002 för hans arbete för barns utbildning. Han sade att "Fred Rogers har bevisat att tv kan lugna själen, vårda andan och lära de allra yngsta".

År 2003 antog USA:s senat resolution 16 för att fira Rogers liv. Efter Rogers död antog det amerikanska representanthuset 2003 resolution 111 för att hedra Rogers för "hans legendariska insatser för att förbättra barns liv, hans orubbliga engagemang för att visa på medkänslans kraft och hans engagemang för att sprida vänlighet genom att föregå med gott exempel".

På nyårsdagen 2004 var Michael Keaton, som arbetade på scenen i Mister Rogers' Neighborhood innan han blev skådespelare, värd för PBS TV-specialen Fred Rogers: Amerikas favoritgranne. Hans hemstad Latrobe och Pittsburgh är värdar för "Won't You Wear a Sweater Day" för att hedra Rogers. Evenemanget äger rum årligen på hans födelsedag, den 20 mars. År 2003 uppkallades asteroiden 26858 Misterrogers efter Rogers av Internationella astronomiska unionen.

En av Rogers berömda tröjor köptes av Smithsonian Institution, som visar den i sin utställning "Treasure of American History". Fred Rogers Memorial Statue i Pittsburgh invigdes 2009.

Den 25 juni 2016 placerades Fred Rogers Historical Marker nära Latrobe i Pennsylvania till hans minne.

I juni 2018 släpptes dokumentärfilmen Won't You Be My Neighbor? som bygger på Rogers liv och arv och fick positiva recensioner och blev den biografi-dokumentärfilm (biodioc) med högst intäkter genom tiderna. Tom Hanks spelade Rogers i en film baserad på hans senare liv med titeln A Beautiful Day in the Neighborhood (2019) i regi av Marielle Heller. Hanks skulle snart bli nominerad till en Oscar för bästa biroll för sin roll som Rogers.

Rogers hedrades på ett särskilt amerikanskt frimärke i mars 2018. Den 21 september 2018 hedrade Google Doodle honom med en stop-motion-video av Mister Rogers' Neighborhood. Den 23 oktober 2018, under den första matchen i World Series 2018, sändes Rogers första tv-reklam för Googles smartphone Pixel 3. I reklamen sjunger Rogers "Did You Know", vilket är första gången som hans röst eller bilder har använts i en reklam för en produkt på tv.

I december 2019 tillkännagavs att en staty av Rogers skulle placeras i Nantucket Park i Nantucket, Massachusetts.

Vid Oscarsgalan 2020 framförde Janelle Monáe Rogers "Its a Beautiful Day in This Neighborhood" under öppningsceremonin, iklädd en röd koftröja. Under sitt tacktal för Oscars för bästa skådespelerska nämnde Renée Zellweger Rogers som en av de hjältar som människor bör leta efter.

Vid Grammy Awards 2021 fick Rogers postumt Grammy Award för bästa historiska album för It's Such a Good Feeling: The Best of Mister Rogers.

 
Rogers tilldelas president Bushs frihetsmedalj 2002.  

Program

År	Titel
1954-1961	Barnens hörn
1963-1966	Misterogers
1964-1967	Butternut Square
1968-2001	Mister Rogers grannskap
1977-1982	Jul med Mister Rogers
1978-1981	Gamla vänner ... Nya vänner
1981	Sesame Street
1988	God natt, småttingar!
1991	Var i världen finns Carmen Sandiego?
1994	Fred Rogers hjältar
1996	Dr. Quinn, Medicine Woman
1997	Arthur
1998	Lyckohjulet
2003	Den 114:e årliga paraden i Tournament of Roses

 
Rogers berömda röda tröja på Smithsonian i Washington, D.C.  


Daniel "randig" tiger marionett  

Barnböcker

• Vår lilla värld (med Josie Carey, illustrerad av Norb Nathanson), 1954, Reed and Witting, OCLC 236163646
• Älvorna, skomakaren och skomakarens fru (illustrerad av Richard Hefter), 1973, Small World Enterprises, OCLC 969517
• The Matter of the Mittens, 1973, Small World Enterprises, OCLC 983991
• Speedy Delivery (illustrerad av Richard Hefter), 1973, Hubbard, OCLC 11464480
• Henrietta Meets Someone New (illustrerad av Jason Art Studios), 1974, Golden Press, OCLC 950967676
• Mister Rogers Talks About, 1974, Platt & Munk, OCLC 1093164
• Time to Be Friends, 1974, Hallmark Cards, OCLC 1694547
• Alla är speciella (illustrerad av Jason Art Studios), 1975, Western Publishing, OCLC 61280957
• Tell Me, Mister Rogers, 1975, Platt & Munk, OCLC 1525780
• The Costume Party (illustrerad av Jason Art Studios), 1976, Golden Press, OCLC 3357187
• Planet Purple (illustrerad av Dennis Hockerman), 1986, Texas Instruments, ISBN 978-0-89512-092-2
• If We Were All the Same (illustrerad av Pat Sustendal), 1987, Random House, OCLC 15083194
• A Trolley Visit to Make-Believe (illustrerad av Pat Sustendal), 1987, Random House, OCLC 17237650
• Önskningar får inte saker att gå i uppfyllelse (illustrerad av Pat Sustendal), 1987, Random House, OCLC 15196769
• No One Can Ever Take Your Place (illustrerad av Pat Sustendal), 1988, Random House, OCLC 990550735
• When Monsters Seem Real (illustrerad av Pat Sustendal), 1988, Random House, OCLC 762290817
• You Can Never Go Down the Drain (illustrerad av Pat Sustendal), 1988, Random House, ISBN 978-0-394-80430-9
• The Giving Box (illustrerad av Jennifer Herbert), 2000, Running Press, OCLC 45616325
• Good Weather or Not (med Hedda Bluestone Sharapan, illustrerad av James Mellet), 2005, Family Communications, OCLC 31597516
• Josephine the Short Neck-Giraffe, 2006, Family Communications, OCLC 1048459379
• En vacker dag i grannskapet: The Poetry of Mister Rogers Neighborhood (illustrerad av Luke Flowers), 2009, Quirk Books, OCLC 1042097615

 
En vagn i Oak Park, Illinois, dekorerad för att hedra Rogers och hans show.  


Framsidan av monumentet "Tribute to Children" i Pittsburgh där det också finns en staty av Rogers.