Boeing 377 Stratocruiser var ett stort, efterkrigsutvecklat passagerarflygplan som togs fram av Boeing efter andra världskriget. Konstruktionen baserades på militära transportkonstruktionen C‑97 Stratofreighter, som i sin tur härstammade från bombplanet Boeing B-29 Superfortress. Stratocruiser genomförde sin jungfruflygning den 8 juli 1947 och var avsedd för långdistansflygningar över oceanerna.

Flygplanet drevs av fyra kraftiga kolvmotorer, Pratt & Whitney R‑4360 Wasp Major, och hade en trycksatt dubbelkabinskonstruktion med två däck. Den unika layouten gav möjlighet till en lyxigare inredning än de flesta samtidiga flygplan: en huvudpassagerarkabin på övre däcket och en underliggande salong/mötesyta på nedre däcket. På vissa rutterna inreddes kabinerna med sovplatser eller vilstolar, vilket gjorde Stratocruiser populär bland affärsresenärer och långdistansresenärer.

Stratocruiser hade betydande räckvidd och möjliggjorde direktrutter som tidigare varit svåra—till exempel transoceaniska flygningar till Hawaii och andra avlägsna destinationer. Den höga komfortnivån och trycksatta kabinen var viktiga försäljningsargument i en tid då interkontinentalt luftfart ännu var i snabb utveckling.

Trots sina fördelar var Stratocruiser dyr att köpa och driva. Hög bränsleförbrukning, avancerad mekanik och omfattande underhållsbehov gjorde att driftkostnaderna blev betydligt högre än för konkurrenter som Douglas DC‑6 och Lockheed Constellation. Som resultat beställde flygbolagen sparsamt: endast 55 Stratocruiser tillverkades för civil luftfart.

Stratocruiser användes av flera stora flygbolag på 1940‑ och 1950‑talen, bland dem interkontinentala operatörer som satsade på komfort och långdistanskapacitet. Med framväxten av mer ekonomiska turboprops och framför allt jetflygplan under 1950‑ och 1960‑talen blev Stratocruiser snabbt omodern och fasades ut ur reguljär trafik.

Tekniskt och estetiskt bidrog Stratocruiser med viktiga erfarenheter i övergången från krigsproduktion till civil luftfart: pressurering, långdistanslayout och fokusering på passagerarkomfort. Flera exemplar finns bevarade i museer eller som restaurerade flygplan, och modellen har ett särskilt intresse bland flyghistoriker och entusiaster för sin kombination av efterkrigstidens ingenjörskonst och lyxiga passagerarinredning.