Östlig diamantryggad skallerorm (Crotalus adamanteus) — USA:s största giftorm

Den östra diamondback-rattsnoken (Crotalus adamanteus) är en art av giftiga huggormar som förekommer i sydöstra USA. Den är den största av skallerormar och den tyngsta giftiga ormen i Amerika. För närvarande erkänns inga underarter.

Utseende

Östlig diamondback har ett kraftigt, robust kroppsbyggnad med ett karakteristiskt mönster av mörka, diamantformade fläckar längs ryggen, ofta avgränsade av ljusare kanter. Färgteckningen varierar mellan bruna, grå och gulbruna nyanser som ger god kamouflage i dess naturliga miljö. Vuxna individer är vanligtvis 1–1,8 meter långa, men större exemplar över 2 meter har rapporterats. Individer kan också bli mycket tunga; exemplar över flera kilogram är inte ovanliga.

Utbredning och habitat

Arten är utbredd i kustområden och låglänta skogar i sydöstra USA, inklusive delar av North Carolina, South Carolina, Georgia, Florida och västra till centrala Florida samt delar av Gulfkusten. Den förekommer i miljöer som:

torr och fuktig löv- och barrskog
sandiga sandfält och sanddyner
pinskogar, palmettoplan och kusthedar
våtmarker och mangroveområden i vissa regioner

Beteende och föda

Östlig diamondback är främst marklevande och en effektiv bakhållsjägare. Den brukar ligga stilla kamouflerad och vänta på passerande bytesdjur. Födan består framför allt av små till medelstora däggdjur (t.ex. möss, råttor och kaniner), fåglar och ibland ödlor eller groddjur. Aktiviteten varierar med årstid och temperatur; under varma sommarnätter är arten ofta mer aktiv på natten, medan den under svalare perioder kan vara dagaktiv.

Gift och risk för människor

Arten är kraftigt giftig och kan med ett bett leverera stora mängder gift. Giften innehåller framför allt en blandning som påverkar vävnader och blodets koagulation, vilket kan leda till kraftig lokal vävnadsskada, blodkoagulationsstörningar och systemiska effekter om bettet inte behandlas. Med modern medicinsk vård och snabb tillgång till antiserum (antivenom) är dödsfall sällsynta, men bett kräver alltid omedelbar medicinsk bedömning och behandling.

Fortplantning

Östlig diamondback är vivipar (föder levande ungar). Honor får vanligtvis en kull om flera ungar — ofta mellan cirka 7 och 21, men antalet kan variera. Ungarna är självständiga vid födseln och har omedelbart förmåga att försvara sig.

Hot och bevarande

Arten påverkas negativt av:

habitatförlust och fragmentering genom bebyggelse och jordbruk
direkt förföljelse av människor som ser ormen som ett hot
vägtrafik och dödlighet nära bebyggda områden
insamling för handel eller forskning i vissa områden

Status varierar regionalt; flera lokala populationer har minskat i antal och arten är föremål för bevarandebekymmer i delar av sitt utbredningsområde. Skydd av habitat och information till allmänheten är viktiga åtgärder för att bevara arten.

Relation till människor — säkerhet

Människor och östlig diamondback kommer ibland i kontakt i förorts- och kustnära områden. Följande enkla råd minskar risken för incidenter:

håll avstånd och försök aldrig ta upp eller hantera vilda ormar
undvik att gå barfota i högt gräs och använd skyddande skor
var vaksam i områden med god kamouflage för ormar — titta var du sätter händer och fötter
vid bett: håll personen lugn, sök omedelbart medicinsk hjälp och undvik att försöka suga ut giftet eller göra snitt

I områden där arten finns är det bäst att kontakta lokala viltmyndigheter eller ormkunniga om man hittar en orm som behöver flyttas.

Sammanfattning

Crotalus adamanteus, den östliga diamondback-rattsnoken, är en imponerande och viktig del av de sydöstra USA:s ekosystem. Den är giftig, kraftigt byggd och fungerar som topppredator i många habitat. Samtidigt innebär människans expansion och förändrade landskap betydande utmaningar för artens framtid, vilket gör bevarandeinsatser och respektfull samexistens viktiga.

Beskrivning

Den östra diamondback-råttormen är den tyngsta giftiga ormen i Amerika och den största skallerormen. Den tyngsta diamantkrokskattslangen som någonsin har hittats vägde 15,4 kg och var 2,4 m lång. Den här östra diamondback-råttormen var dock inte den längsta som någonsin hittats, för det har rapporterats om att man sett några som var 8 fot långa. En östlig diamondback-råttorm är vanligtvis omkring 3 till 5 fot lång. De väger vanligtvis 2,3 kg (5,1 Ib), men vissa som har hittats kan väga 5,12 kg (11,3 Ib) eller till och med 6,7 kg (15 Ib). De är vanligtvis bruna, brungula, brungula, brungråa eller olivfärgade i färgen. Deras hud är täckt av 24-35 mörkbruna eller svarta diamantformade fläckar, som har en ljusare mitt. Buken är gul eller gräddfärgad.

Huvudet på en östlig diamondback-skallerorm.

Vanliga namn

Den östra diamondback-råttormen kallas också för "diamantorm", "vanlig råttorm", "diamond rattler", "Florida diamondback-orm", "lozenge-spotted rattlesnake", "southern woodland rattler" och "water rattler".

Livsmiljö

De lever i torra tallskogar, saltkärr, sumpskogar och cypresskärr i USA. De amerikanska delstaterna där den lever är sydöstra North Carolina, Georgia, Florida, södra Alabama och Mississippi.

Beteende

Som de flesta skallerormar lever de på land och är inte bra på att klättra. Det har dock rapporterats om att vissa östliga diamondback-råttormar har befunnit sig i buskar och träd, förmodligen för att leta efter ett byte. Även om de inte är bra klättrare är de mycket goda simmare. Dessa skallerormar har många gånger setts gömma sig i däggdjurs hålor. hökar, örnar och andra ormar äter östra diamondback skallerormar.

Kost

Den östra diamondback-råttormen fångar sitt byte genom att ligga i bakhåll. Den äter små däggdjur som kaniner och råttor, fåglar och ibland ödlor. På grund av den vuxna ormens stora storlek kan den lätt attackera och äta vuxna kaniner, och det har även rapporterats om några som ätit kalkoner. Unga östliga diamantkrokskattormar äter huvudsakligen små gnagare som möss, råttor och ekorrar. Ibland äter de även stora insekter.

Reproduktion

Den östra diamondback-råttormen är, liksom alla andra skallerormar, ovovivipar. En hona är dräktig i cirka fem till sex månader innan hon föder sina ungar. Ungarna stannar hos sin mamma i några timmar (högst några dagar) innan de ger sig av på egen hand för att jaga föda. På grund av detta dör många av de unga ormarna snabbt. Honorna föder mellan 7 och 21 ungar åt gången och de föder sina ungar mellan juli och början av oktober. Ungarna föds för att vara cirka 30 cm långa. När de föds ser de ut som de vuxna, men har en liten knapp på svansen, till skillnad från de vuxna som har en skallra på svansen.

Frågor och svar

F: Vad är den östliga diamantskallerormen?

S: Den östliga diamantskallerormen är en art av giftiga huggormar.

F: Var hittar man den östliga diamantskallerormen?

S: Den östliga diamantskallerormen finns i sydöstra USA.

F: Hur stor är den östliga diamantskallerormen?

S: Den östliga diamantskallerormen är den största skallerormen och även den längsta och tyngsta giftiga ormen i Amerika.

F: Finns det några underarter av den östliga diamantskallerormen?

S: Det finns för närvarande inga underarter av den östliga diamantskallerormen.

F: Är den östliga diamantskallerormen giftig?

S: Ja, den östliga diamantskallerormen är en giftig orm.

F: Varför är den östliga diamantskallerormen viktig?

S: Den östliga diamantskallerormen är viktig på grund av sin stora storlek och giftiga natur.

F: Kan människor dödas av den östliga diamantskallerormen?

S: Ja, om en person blir biten av den östliga diamantskallerormen och lämnas obehandlad kan det orsaka dödsfall.