Franz Sigel – tysk revolutionär och unionsgeneral i amerikanska inbördeskriget
Franz Sigel – tysk revolutionär och unionsgeneral i amerikanska inbördeskriget: från revolution till Lincolns stöd, berömd för att rekrytera tysktalande immigranter och sitt kontroversiella ledarskap.
Franz Sigel (18 november 1824-21 augusti 1902) var en tysk militär, revolutionär och invandrare i USA. I USA var han lärare, tidningsman, politiker och tjänstgjorde som generalmajor för unionen i det amerikanska inbördeskriget. Hans förmåga att rekrytera tysktalande invandrare till unionens arméer gav honom president Abraham Lincolns godkännande. Men han var starkt misshagad av övergeneral Henry Halleck och bedömdes överlag som en dålig ledare.
Tidig bakgrund och 1848–1849
Franz Sigel föddes i dåvarande Preussen och utbildade sig till officer i den badiska militären. Under de europeiska revolutionsåren 1848–1849 tog han aktiv ställning för liberala och republikanska idéer och deltog i de väpnade upproren i Baden. Efter revolutionens nederlag tvingades han i exil — han hör till de så kallade "fyrtioåttisterna" (de tyska revolutionärer som flydde till USA efter 1848).
Ny start i USA
Sigel emigrerade till USA tidigt på 1850‑talet. Där arbetade han som lärare och engagerade sig i tysk‑amerikanska tidningar och politiska nätverk. Han blev en ledande röst bland tyskspråkiga invandrare och byggde upp ett starkt förtroende inom den växande tysk‑amerikanska gemenskapen — ett nätverk som senare blev viktigt för unionens värvning av soldater under inbördeskriget.
Tjänstgöring under inbördeskriget
När kriget bröt ut gick Sigel in i unionens armé och avancerade i rank. Han hyllades för sin förmåga att värva tysktalande rekryter och för sin politiska betydelse: många i Washington såg honom som en viktig länk till tyska väljare och soldater. Han befordrades till generalmajor och fick kommandouppdrag i olika regioner — framför allt i västra och centrala teatrar samt senare i Shenandoah‑dalen.
Samtidigt präglades hans militära karriär av omstridda insatser. Han kritiserades av överordnade som Henry Halleck för brister i taktisk skicklighet och beslutsamhet. Det mest kända nederlaget under hans befäl var i Shenandoah‑dalen 1864, där hans förluster och reträtter motverkade unionens mål i den viktiga dalen. Hans militära rykte försvagades av flera sådana episoder, även om han fortsatt var populär bland många tysktalande soldater.
Efter kriget och arv
Efter kriget återvände Sigel till civilt liv. Han fortsatte att vara aktiv i politiken och i den tysk‑amerikanska samhällskretsen, arbetade bland annat som lärare och tidningsman och innehade även administrativa uppdrag. Hans namn lever kvar i amerikansk historieskrivning främst som en av de mest framträdande "fyrtioåttisterna" i unionens tjänst och som en symbol för det tysk‑amerikanska bidraget till unionens krigsansträngning.
Betydelse och eftermäle: Sigels största bidrag var hans förmåga att föra tysktalande immigranter in i unionens arméer och att mobilisera en valbar grupp inom nordstatsopinionen. Samtidigt gör historiker ofta en avvägning mellan hans politiska nytta och hans militära prestationer — i fält betraktas han vanligtvis som en mindre lyckad fältherre, medan han i etniska och politiska sammanhang hyllas för sitt ledarskap och sin påverkan.
Tidigt liv
Sigel föddes i Sinsheim, Baden (Tyskland). Han gick på gymnasiet i Bruchsal. Han utexaminerades från Karlsruhe militärakademi 1843 och blev utnämnd till löjtnant i den badiska armén. År 1848 var han en del av 1848 års revolutioner i de tyska delstaterna. När revolutionen misslyckades flydde han och emigrerade så småningom till New York. Där arbetade han på ett antal olika arbeten. Bland annat som lärare, musiker, lantmätare och ägare av en cigarrbutik. År 1854 gifte sig Sigel med Elsie Dulon. Tillsammans fick de fem barn. År 1857 flyttade han till St Louis i Missouri där han var en av grundarna av en månadstidning. Han var föreståndare vid det tyska institutet och gick med i det republikanska partiet. Han lockade tyska invandrare till det republikanska partiet på grund av deras starka anti-slaveri känslor.
Inbördeskriget
I början av inbördeskriget anmälde Sigel sig frivilligt för att stödja Abraham Lincoln och unionens sak. På grund av sin militära erfarenhet fick han befälet över det tredje Missouri-infanteriet. Han rekryterade många tysk-amerikaner till unionens sak med sloganen "I goes to fight mit Sigel". Hans utnämning till överste hade ett rangdatum den 4 maj 1861. Eftersom han var en nyckelperson i rekryteringen av invandrare till unionsarmén lät president Lincoln befordra honom till brigadgeneral två veckor senare.
Under tiden var han knuten till brigadgeneral Nathaniel Lyons unionsarmé i väst. Sigel och hans soldater hjälpte till att slå ner ett upplopp i St Louis-området. Händelsen blev känd som Camp Jackson-affären. Han ledde en flankmanöver vid slaget vid Wilson's Creek, där han överraskade och attackerade de konfedererade styrkorna bakifrån medan Lyon attackerade dem framifrån. Den 8 mars 1862, i slaget vid Pea Ridge, ledde Sigel två divisioner (militär) i segern mot generalmajor Earl Van Dorn (CSA).
Sigel befordrades till generalmajor efter slaget vid Pea Ridge. Han tjänstgjorde som divisionschef i Shenandoah Valley och kämpade utan framgång mot generalmajor Thomas J. "Stonewall" Jackson. Han kommenderade en unionskår vid det andra slaget vid Bull Run, där han sårades i handen.
I början av 1863 lobbade Sigel krigsministeriet för att få fler trupper. Men hans begäran avslogs. I början av 1864 fick han befälet över armén i West Virginia. År 1864 besegrades hans armé i slaget vid New Market. Denna förlust och hans misslyckande med att förhindra konfedererade attacker i norra Virginia ledde till att han avsattes från befälet. Även om han stannade kvar i armén till maj 1865 fick han ingen ny befälsställning.
Riverside Drive, New York City
Karriär efter inbördeskriget
Sigel avgick från sin tjänst den 4 maj 1865. Han arbetade en kort tid som redaktör för Baltimore Wecker. Därefter var han tidningsredaktör i New York City. Där innehade han olika politiska positioner, både som demokrat och republikan. År 1869 kandiderade han på den republikanska valsedeln till New Yorks statssekreterare. Han förlorade mot den sittande demokraten Homer Augustus Nelson. I maj 1871 blev han inkassör för intern skatt och sedan i oktober 1871 stadsregistrator. År 1887 utsåg president Grover Cleveland honom till pensionsagent för New York. Han föreläste också, arbetade med reklam och gav ut New York Monthly, en tysk-amerikansk tidskrift, under några år.
Franz Sigel dog i New York 1902 och ligger begravd på Woodlawn Cemetery i Bronx, New York City.
Porträtt från Appleton's Cyclopedia
Frågor och svar
F: Vem var Franz Sigel?
Svar: Franz Sigel var en tysk militär, revolutionär och invandrare till USA som tjänstgjorde som generalmajor i det amerikanska inbördeskriget.
F: Vad hade Franz Sigel för yrke i USA förutom att vara militär?
S: Förutom att vara militär var Franz Sigel också lärare, tidningsman och politiker.
F: Varför godkände president Abraham Lincoln Franz Sigel?
S: President Abraham Lincoln godkände Franz Sigel på grund av hans förmåga att rekrytera tysktalande invandrare till unionsarméerna.
F: Vem ogillade Franz Sigel starkt?
S: Överbefälhavaren Henry Halleck ogillade starkt Franz Sigel.
F: Vad tyckte Henry Halleck om Franz Sigel som ledare?
S: Henry Halleck ansåg att Franz Sigel överlag var en dålig ledare.
F: När föddes Franz Sigel och när dog han?
S: Franz Sigel föddes den 18 november 1824, och han dog den 21 augusti 1902.
F: Vad var Franz Sigels eftermäle i USA?
S: Franz Sigel var i USA en militär, lärare, tidningsman och politiker som rekryterade tysktalande invandrare till unionsarméerna under det amerikanska inbördeskriget. Han godkändes av president Abraham Lincoln men ogillades av överbefälhavaren Henry Halleck, som bedömde honom som en dålig ledare.
Sök