Nathaniel Lyon – unionsgeneralens roll i Missouris tidiga konflikt

Lyon föddes den 14 juli 1818 i Ashford, Connecticut. Han var det sjunde av nio barn till Amasa och Kezia Knowlton Lyon. Hans far var jordbrukare och även fredsdomare. Han växte upp på familjens gård. När hans äldre bror dog blev Lyon föremål för faderns ilska. Lyon hatade jordbruket och ville bli som sina förfäder som kämpade i det amerikanska revolutionskriget.

Tidig karriär

Den 1 juli 1837 började Lyon vid Förenta staternas militärakademi i West Point. William Tecumseh Sherman, som var klasskamrat och gick ett år före Lyon, beskrev honom som en "lymfatisk pojke, som inte verkade ha energi nog för att bli en man". Men Lyon trivdes bra på akademin. Han tog examen 1841, som elfte i en klass på 52 elever. Lyon stred i det andra seminolkriget i Florida och i det mexikansk-amerikanska kriget. Under kriget mot Mexiko fick han flera befordringar för tapperhet under eldgivning i slagen vid Mexico City, Contreras och Churubusco. Han skickades sedan till Kalifornien där han utvecklade ett rykte som indianbekämpare. Lyon skickades därefter till Fort Riley i Kansas. Där började han utveckla ett starkt stöd för unionen som ett resultat av det politiska klimat som utvecklades i delstaten.

St. Louis arsenal

När inbördeskriget inleddes den 12 april 1861 var hela Missouri delat mellan konfederationsvänliga och unionsvänliga krafter. Genom politiska kontakter, och trots att han var kapten, fick Lyon befälet över St Louis arsenal. Han skickade nästan allt krut och alla vapen i säkerhet i Illinois. Förenta staternas krigsminister Simon Cameron hade skickat ett brev till Lyon, den tillfälliga chefen för arsenalen, där han gav honom tillstånd att samla in fler kompanier med unionssoldater. Brevet godkändes av president Abraham Lincoln och generallöjtnant Winfield Scott. Lyon rekryterade därefter tusentals outbildade frivilliga bland den tyska befolkningen i St Louis. De flesta tyska invandrare var emot slaveriet, vilket gjorde dem impopulära bland många av stadens pro-konfederativa medborgare.

Spänningarna växte mellan de unionssoldater som var stationerade där och delstatens guvernör Claiborne Jackson som var separatist. När inbördeskriget bröt ut vägrade Jackson att skicka frivilliga från delstaten för att slåss för Abraham Lincoln. Istället lät guvernören delstatens milis samlas utanför staden för att börja träna som förberedelse för att ansluta sig till de konfedererade styrkorna. Guvernören visste att den viktigaste resursen i delstaten var den federala arsenalen i St Louis. Lyon insåg vad guvernören höll på att göra. Den 10 maj 1861 omringade Lyon och hans trupper den federationsvänliga Missourimilisen och tvingade dem att kapitulera. Medan han marscherade sina tillfångatagna fångar genom St Louis började pro-konfedererade medborgare att göra uppror. När hans tyska frivilliga sköt mot mobben dödades 28 personer. Händelsen kallades Camp Jackson-affären. Den 17 maj befordrades Lyon till brigadgeneral. Han fick befälet över unionens armé i väst.

Missouri i kriget

Den 13 juni 1861, efter misslyckade förhandlingar med guvernör Jackson, flyttade Lyon snabbt sin armé för att attackera de förbundsstatliga styrkorna i Jefferson City, Missouri, delstatens huvudstad. Han rörde sig tillräckligt snabbt för att fånga dem oförberedda. Den 15 juni ockuperade västarmén Jefferson City. Lyon installerade en unionsvänlig regering efter att Jackson och de flesta av hans milis dragit sig tillbaka till Missouris sydvästra hörn. Lyon flyttade sin armé för att ge sig på rebellerna. Den 17 juni utkämpade de båda sidorna slaget vid Boonville som bara varade i ungefär 30 minuter. Unionsstyrkorna slog helt och hållet ut de pro-konfedererade styrkorna. Han ledde sedan sina trupper i en rad skärmytslingar med Missouris statsgarde och den konfedererade armén.

Därefter flyttade han till Springfield, Missouri, där armén slog läger. Den 10 augusti besegrades Lyons armé i väst av en kombinerad styrka av Missourimilisen och konfedererade trupper under befäl av Benjamin McCulloch nära Springfield, Missouri. Detta kallades det första slaget vid Wilson's Creek. Lyon dödades när han försökte samla sina underlägsna soldater. Lyons insatser förhindrade dock att delstaten Missouri anslöt sig till konfederationen.

När unionsarmén drog sig tillbaka från Wilson's Creek lämnades Lyons kropp av misstag kvar på slagfältet. Konfedererade soldater hittade honom och tog hans kropp till Springfield. Där undersöktes han av dr Melcher, en kirurg i den konfedererade Missourimilisen. Läkaren beskrev Lyon:

"Vid den här tiden hade han en mörkblå, enkelknäppt kaptensrock på sig, med de knappar som används i USA:s reguljära armé. Det var samma uniformsrock som jag ofta hade sett honom bära i arsenalen i St Louis, och den var betydligt sliten och blek. Han hade inga axelband, hans byxor var mörkblå, den bredbrättade filthatt han hade burit under kampanjen fanns inte med honom, och det fanns inget svärd eller andra bevis på rang."

Lyon begravdes sedan på en gård utanför Springfield. Senare återfann unionens styrkor kroppen. Den skickades hem till Connecticut. Han begravdes i familjegraven i Phoenixville, numera Eastford, Connecticut. Uppskattningsvis 15 000 personer deltog i hans begravning. Som den första general som dödades i kriget betraktades han som en hjälte.