Luigi Pirandello (Agrigento 28 juni 1867 - Rom 10 december 1936) var en italiensk dramatiker, romanförfattare och novellist. Han tilldelades Nobelpriset i litteratur 1934 för sin "djärva och briljanta förnyelse av dramat och scenen". Pirandellos verk omfattar romaner, hundratals noveller och ett 40-tal pjäser, varav några är skrivna på sicilianska. Pirandellos tragiska farser ses ofta som föregångare till den absurda teatern.



 

Biografi i korthet

Luigi Pirandello föddes i Girgenti (nuvarande Agrigento) på Sicilien. Under sin uppväxt kom han i kontakt med både italiensk och europeisk litteratur, och hans studier i filologi och intresse för filosofi och estetik präglade senare författarskapets teman. Han verkade som författare under stora delar av sitt liv och blev en av 1900-talets mest inflytelserika dramatiker och prosaförfattare i Italien. Pirandello avled i Rom 1936.

Viktiga verk

  • Il fu Mattia Pascal (1904) — romanen om en man som antas död och tar chansen att skapa en ny identitet.
  • Sei personaggi in cerca d'autore (1921) — ofta översatt till Sex roller söker en författare, en banbrytande metateaterpjäs där gränsen mellan fiktion och verklighet bryts.
  • Uno, nessuno e centomila (1926) — En, ingen och hundratusen, en roman om identitetens splittring och subjektivitetens villkor.
  • Così è (se vi pare) (1917) — Så är det (om ni tycker så), en pjäs som utforskar sanningens och ryktets natur.
  • Novelle per un anno — en omfattande samling noveller som visar hans berättarkonst och intresse för mänskliga dilemman.

Teman och stil

Pirandello behandlar ofta frågor om identitet, maskspel, personlig och social rolltagning samt gränsen mellan verklighet och illusion. Hans pjäser kombinerar element av komedi och tragik — han kallade många av dem tragiska farser — och de experimenterar med dramatisk form genom meta-teatrala inslag där karaktärer blir medvetna om att de "är på scen". Denna form av självrefererande teater påverkade senare dramatiker inom absurda teatern.

Nobelpriset och betydelse

År 1934 belönades Pirandello med Nobelpriset i litteratur för sin "djärva och briljanta förnyelse av dramat och scenen". Priset erkände hans nyskapande arbete med att öppna dramat för filosofiska frågeställningar om sanning, illusion och människans rollspel. Hans inflytande märks tydligt hos 1900-talets dramatiker, särskilt inom den så kallade teatern av det absurda.

Arv och eftermäle

Pirandellos pjäser spelas fortfarande internationellt och studeras i teater- och litteraturkurser världen över. Han ses som en föregångare till modernistisk dramatik och som en viktig bro mellan naturalism och senare experimentella former. Hans noveller och romaner fortsätter att läsas för sina psykologiska insikter och filosofiska frågeställningar.

Ytterligare lästips

  • Läsningar av Il fu Mattia Pascal och Uno, nessuno e centomila ger god inblick i hans prosakonst.
  • Att se eller läsa Sei personaggi in cerca d'autore visar tydligt hans nyskapande i teatret.
  • Samlingsutgåvor av Novelle per un anno visar bredden i hans novellproduktion.