Mare Nostrum – betydelse: romerskt namn på Medelhavet och italiensk nationalism
Mare Nostrum: ursprung och betydelse — romerskt namn på Medelhavet och dess återupplivning i italiensk nationalism efter 1861. Historia, politik och symbolik.
Mare Nostrum (latin för "vårt hav") var ett romerskt namn på Medelhavet. Under åren efter Italiens enande 1861 användes begreppet på nytt av italienska nationalister. De ansåg att Italien skulle följa upp det romerska imperiet.
Ursprung och betydelse i Romarriket
Uttrycket mare nostrum användes av romarna för att markera Medelhavet som en sjö under romersk kontroll, särskilt efter de avgörande segrarna i de puniska krigen och erövringarna under 200‑ och 100‑talen f.Kr. Begreppet hade både praktisk och symbolisk betydelse: det beskrev en dominerande maritim maktställning och uttryckte också en känsla av rätt eller anspråk över handelsleder, sjöfart och kustområden runt havet.
Återupplivning under italiensk nationalism och fascism
Efter Italiens enande i mitten av 1800‑talet togs termen upp igen av delar av den nationalistiska rörelsen som ville knyta den nybildade staten till det gamla romerska arvet. Under 1900‑talets första hälft kom uttrycket att användas i politiska diskurser som förespråkade italiensk expansion och inflytande i Medelhavsområdet. Under fascistperioden framställde Benito Mussolinis regim ambitionen att göra Medelhavet till ett italienskt "innenhav" som en del av en större imperialistisk vision.
Modern användning och kritik
Uttrycket lever vidare i olika sammanhang och kan ha både neutral och laddad innebörd. För vissa är det en historisk referens till ett delat kulturarv runt Medelhavet; för andra förkroppsligar det idéer om imperialism och kontroll som kritiserats för att legitimera aggression och koloniala ambitioner.
Ett nyare och konkret exempel på modern användning är den italienska räddningsoperationen som döptes till Mare Nostrum och som bedrevs av den italienska marinen mellan oktober 2013 och oktober 2014. Operationen inleddes efter flera svåra fartygskatastrofer utanför Lampedusa och syftade till att söka efter och rädda migranter i centrala Medelhavet. Operationen avslutades 2014 och följdes av andra EU‑ledda initiativ i regionen.
Sammanfattningsvis är "Mare Nostrum" ett mångfacetterat begrepp: ett historiskt romerskt namn för Medelhavet, ett symboliskt verktyg för nationalistiska och politiska projekt, och ett namn som också använts i moderna humanitära och militära sammanhang — ofta med starka konnotationer av makt, rättigheter och ansvar över havet.
Romarriket år 117 e.Kr., när det var som störst.
Användning av begreppet under romartiden
Termen mare nostrum användes för första gången av romarna för att beteckna Tyrrenska havet. Detta var efter att de hade tagit över länderna runtomkring. Dessa var Sicilien, Sardinien och Korsika. Det skedde under de puniska krigen med Karthago. När de kontrollerade Hispania utvidgade de termen till att gälla hela västra Medelhavet. År 30 f.Kr. hade romarna tagit över länderna runt Medelhavet från Iberiska halvön till Egypten. Så de började använda namnet mare nostrum för hela Medelhavet. De använde även andra namn, till exempel Mare Internum ("det inre havet"). De använde dock inte namnet "Medelhavet" (Mellanhavet), eftersom det namnet kom senare.
Användning av italienska nationalister
På 1880-talet började en del italienare intressera sig för nationalism. Andra europeiska länder hade skapat kolonier i Afrika (det så kallade "Scramble for Africa"). De ville att Italien också skulle ha afrikanska kolonier. Termen mare nostrum användes återigen av den italienske poeten Emilio Lipi.
Även om Tripolis kust vore en öken, även om den inte skulle kunna försörja en enda bonde eller ett enda italienskt företag, måste vi ändå ta den för att inte kvävas i mare nostrum.
- Emilio Lupi,
Användning av Mussolini och de italienska fascisterna
Benito Mussolini använde återigen begreppet i fascistisk propaganda. Han använde det på samma sätt som Adolf Hitler använde ordet lebensraum (tyska för "livsrum"). Det betydde att de ville ta över andra länder för att få mer för sig själva. Mussolini ville att Italien skulle bli stort som romarriket. Han ansåg att Italien var det mäktigaste Medelhavslandet efter första världskriget. Han sa att "det tjugonde århundradet kommer att bli ett århundrade av italiensk makt". Mussolini byggde upp en mäktig flotta så att han kunde kontrollera Medelhavet.
När andra världskriget inleddes kontrollerade Italien redan norra och södra kusten i den mellersta delen av Medelhavet. Den västra delen kontrollerades av Spanien och Frankrike. Den östra delen kontrollerades av Grekland, Turkiet och det brittiska imperiet. Frankrikes fall 1940 undanröjde det största hotet från väst. Samtidigt invaderade Italien Grekland och Egypten och anföll ön Malta. Mussolini talade om att göra Medelhavet till "en italiensk sjö". Axeln (Italien och Tyskland tillsammans) besegrade Grekland, men kunde inte besegra britterna i Egypten. Under de kommande tre åren utkämpade de många strider där (kallade Western Desert Campaign). De brittiska och italienska flottorna slogs också till sjöss (detta kallas slaget om Medelhavet). År 1943 hade axeln i Nordafrika besegrats och i september 1943 invaderades Italien och tvingades kapitulera.
Användning av begreppet idag
Namnet "Mare Nostrum" valdes för en konferens av Society for Mediterranean Law and Culture. Den hölls i juni 2012 vid universitetet i Cagliari på Sardinien. Vad de menade med begreppet var Medelhavskulturernas fulla mångfald, särskilt när det gäller utbyte och samarbete mellan Medelhavsnationer.
Efter ett skeppsbrott 2013 nära Lampedusa då många migranter från Afrika måste räddas. Den italienska regeringen ökade sin patrullering av Medelhavet. Den kallade detta för "Operation Mare Nostrum", som var en militär och humanitär operation för att rädda migranter och gripa smugglare av invandrare.
Sök