Opeth

Bildning (1990-1993)

Opeth bildades 1990 av David Isberg. Isberg bad Mikael Åkerfeldt att spela basgitarr i Opeth utan att berätta det för någon av de andra medlemmarna i Opeth. När Åkerfeldt dök upp för att spela med bandet nästa dag vägrade bandmedlemmarna att kasta ut sin basist för Åkerfeldt och alla bandmedlemmar utom Isberg och Åkerfeldt lämnade bandet för att bilda ett nytt band. Massor av nya bandmedlemmar anslöt sig till och lämnade bandet. Anders Nordin anslöt sig till Opeth för att spela trummor, Nick Döring för att spela basgitarr och Andreas Dimeo för att spela elgitarr. Döring och Dimeo lämnade bandet efter en spelning och ersattes av Kim Pettersson på elgitarr och Johan DeFarfalla på basgitarr. DeFarfalla och Pettersson lämnade Opeth efter de två följande spelningarna och Peter Lindgren anslöt sig till dem för att spela elgitarr.

Isberg slutade 1992 och gick med i bandet Liars in Wait. Nu hade Opeth bara Åkerfeldt som sångare, Nordin på basgitarr och Lindgren på elgitarr. Dessa tre medlemmar började skriva nya låtar som lät mindre som typisk death metal och började använda akustiska gitarrer och gitarrharmonier, vilket gjorde Opeth till ett mer progressivt death metal-band. Johan DeFarfalla började spela basgitarr igen för Opeth och dessa fyra medlemmar spelade in sitt första album Orchid.

Orchid, Morningrise och My Arms, Your Hearse (1994-1998)

Efter att ha turnerat i Storbritannien började Opeth spela in sitt andra album Morningrise. Albumet hade endast fem låtar men var 66 minuter långt. Morningrise blev en stor framgång och bandet turnerade i Storbritannien och Skandinavien och spelade låtar från båda albumen. De skrev kontrakt med Century Media som återutgav de två albumen igen 1997. Efter turnén sparkade Åkerfeldt och Lindgren DeFarfalla av personliga skäl, vilket fick Nordin, som var på semester i Brasilien, att lämna bandet och stanna i Brasilien. Martin Lopez, som spelat för Amon Amarth, anslöt sig till Opeth 1997 liksom basisten Martin Mendez strax före inspelningen av deras tredje album My Arms, Your Hearse. Åkerfeldt fick dock spela bas på några låtar från My Arms, Your Hearse. Albumet släpptes den 18 augusti 1998 och blev ännu en stor succé. Albumet fokuserade mindre på gitarrharmonier och mer på progressiva metalriffs.

Stilleben och Blackwater Park (1999-2001)

1999 skrev Opeth kontrakt med det brittiska skivbolaget Peaceville Records i Europa, som distribuerades av Music For Nations. Opeth påbörjade arbetet med sitt nästa album, men på grund av förseningar kunde bandet bara repetera två gånger innan de spelade in albumet. Till slut släpptes Still Life den 18 oktober 1999 (inte i USA förrän i februari 2001)). Still Life var det första albumet som spelades in med Mendez, och var också det första Opeth-albumet som hade bandets logotyp på framsidan. Still Life är ett konceptalbum, och Åkerfeldt förklarar att albumet handlar om någon som "är liksom förvisad från sin hemstad eftersom han inte har samma tro som resten av invånarna där. Skivan börjar i stort sett med att han återvänder efter flera år för att träffa sin gamla "babe". De stora bossarna i staden vet att han är tillbaka ... En massa dåliga saker börjar hända."

Efter några livespelningar i Europa återvände Opeth till arbetet med nästa album, med Porcupine Tree's Steven Wilson som producent. "Den här gången var det tufft", säger Åkerfeldt, "Jag känner mig dock positivt överväldigad av det enorma resultatet. Det var verkligen värt ansträngningen." Wilson pressade också bandet att använda nya ljud och produktionstekniker. "Steve guidade oss in i sfären av 'konstiga' ljud för gitarrer och röst", sade Åkerfeldt. Opeth släppte sitt femte studioalbum, Blackwater Park, den 21 februari 2001. Detta släpp uppmuntrade Opeth att ge sig ut på sin första världsturné, med huvudattraktion i Europa och med spel inför 60 000 åskådare på Wacken Open Air-festivalen 2001 i Tyskland.

Befrielse och fördömelse (2002-2004)

Efter att ha turnerat för Blackwater Park återvände Opeth hem och började skriva på nästa album, men Åkerfeldt hade svårt att komma på nytt material: "Jag ville skriva något tyngre än vad vi någonsin gjort, men jag hade ändå alla dessa fantastiska mjuka partier och arrangemang som jag inte ville låta gå till spillo." Jonas Renkse från Katatonia, en långvarig vän till Åkerfeldt, föreslog att man skulle skriva musik för två separata album - ett tungt och ett mjukt. Åkerfeldt var upphetsad över idén och gick med på det utan att fråga sina bandkamrater eller skivbolag. Medan hans bandkamrater gillade idén att spela in två separata album måste Åkerfeldt övertyga skivbolaget: "Jag var tvungen att ljuga lite... och säga att vi kan göra den här inspelningen mycket snart och att den inte kommer att kosta mer än ett vanligt album". När det mesta av materialet var skrivet repeterade bandet bara en gång innan de gick in i studion, återigen med producenten Steven Wilson i Studio Fredman. Under press att färdigställa båda albumen samtidigt sa Åkerfeldt att inspelningsprocessen var "det tuffaste testet i vår historia". Efter att ha spelat in grundspår flyttade bandet produktionen till England för att mixa det tunga albumet, Deliverance, med Andy Sneap i Backstage Studios. "Deliverance var så dåligt inspelad, utan någon som helst organisation", hävdade Åkerfeldt, att Sneap "krediteras som en 'räddare' på omslaget, eftersom han säkert räddade mycket av inspelningen".

Deliverance släpptes den 4 november 2002 och debuterade på plats 19 på den amerikanska topplistan över oberoende album, vilket var bandets första framträdande på den amerikanska listan. Allmusic konstaterade: "Deliverance är helt enkelt mer subtil än någon av sina föregångare och närmar sig lyssnarna med hemska nyanser och mästerlig dynamik snarare än att överväldiga dem med ren massa och komplexitet." Opeth spelade en enda konsert i Stockholm och återvände sedan till Storbritannien för att avsluta inspelningen av sång till det andra av de två albumen, Damnation, i Steve Wilsons No Man's Land Studios. Även om Åkerfeldt först trodde att bandet inte skulle kunna avsluta båda albumen, slutförde Opeth Deliverance och Damnation på bara sju veckors studiotid, vilket var lika mycket som användes enbart till Blackwater Park. Damnation släpptes den 14 april 2003 och gav bandet sitt första framträdande på US Billboard200 på plats 192. Albumet gav också bandet en svensk Grammy Award 2003 för "Bästa hårdrocksframträdande". Bandet inledde sin största turné hittills och spelade nästan 200 spelningar under 2003 och 2004. Opeth genomförde tre specialspelningar i Europa med två låtlistor vardera - ett akustiskt set och ett tungt set. Bandet spelade in sin första DVD, Lamentations: Live at Shepherd's Bush Empire 2003, på Shepherd's Bush Empire i London. DVD:n innehöll en två timmar lång föreställning med hela Damnation-albumet samt flera låtar från Deliverance och Blackwater Park, och en en timmes dokumentär om inspelningen av Deliverance och Damnation. DVD:n blev guldcertifierad i Kanada.

Opeth skulle uppträda i Jordanien i slutet av 2003 utan besättning på grund av rädslan för terroristattacker i Mellanöstern. Opeths turnémanager delade ut 6 000 biljetter till konserten, men innan bandet åkte till Jordanien ringde Lopez till Åkerfeldt och sa att han fick en ångestattack och inte kunde uppträda, vilket tvingade bandet att ställa in spelningen. I början av 2004 skickades Lopez hem från Kanada efter fler ångestattacker under turnén. Opeth beslutade att inte ställa in resten av turnén och Lopez trumtekniker hoppade in under två konserter. Opeth bad trummisen Gene Hoglan från Strapping Young Lad att hoppa in. Lopez återvände så småningom till Opeth för spelningen i Seattle på den sista etappen av Deliverance and Damnation-turnén. Per Wiberg anslöt sig också till bandet på keyboard, och efter mer än ett år på turné åkte Opeth hem för att börja skriva fler nya låtar 2004.

Spöken i drömmar (2005-2007)

Opeths europeiska bolag Music for Nations stängde sina dörrar 2005 och bandet skrev kontrakt med Roadrunner Records. Efter att ha skrivit material till sitt åttonde album i slutet av 2004 repeterade bandet i tre veckor innan de gick in i studion, vilket var första gången de repeterade sedan 1998 års album My Arms, Your Hearse. Opeth spelade in i Fascination Street Studios i Örebro, Sverige, från den 18 mars till den 1 juni 2005 och släppte albumet Ghost Reveries den 30 augusti 2005, återigen till kritisk och kommersiell framgång. Albumet debuterade som nummer 64 i USA och nummer nio i Sverige, högre än någon annan Opethutgåva. Keith Bergman från Blabbermouth.net gav albumet 10 av 10, ett av endast 17 album som fått ett perfekt betyg av sajten.

Den 12 maj 2006 meddelade Martin Lopez att han officiellt hade lämnat Opeth på grund av hälsoproblem, och han ersattes av Martin Axenrot. Opeth turnerade på huvudscenen av Gigantour 2006, tillsammans med Megadeth. Ghost Reveries återutgavs den 31 oktober 2006, med en bonuscoverversion av Deep Purples "Soldier of Fortune" och en dvd om hur albumet gjordes. En inspelning av Opeths liveframträdande på Camden Roundhouse i London den 9 november 2006 släpptes senare som det dubbla livealbumet The Roundhouse Tapes. Den 17 maj 2007 meddelade Peter Lindgren att han lämnade Opeth efter 16 år. "Beslutet har varit det tuffaste jag någonsin gjort, men det är rätt beslut att ta vid denna tidpunkt i mitt liv", sade Lindgren. "Jag känner att jag helt enkelt har förlorat en del av den entusiasm och inspiration som behövs för att delta i ett band som har vuxit från några få killar som spelar den musik vi älskar till en världsomspännande industri." Ex-Arch Enemy-gitarristen Fredrik Åkesson ersatte Lindgren, vilket Åkerfeldt förklarade: "Fredrik var det enda namn som dök upp när man tänkte på en ersättare för Peter. Enligt min åsikt är han en av de tre bästa gitarristerna från Sverige. Vi kommer alla bra överens eftersom vi har känt varandra i kanske fyra år och han har redan erfarenhet för att ta sig an den cirkusliknande livsstil vi lever som medlemmar i Opeth".

Watershed (2008-nuvarande)

I november 2007, efter nästan 200 spelningar för Ghost Reveries, gick Opeth in i Fascination Street Studios med Åkerfeldt som producent. I januari 2008 hade Opeth spelat in 13 låtar, inklusive tre coverlåtar. Det färdiga albumet, Watershed, släpptes den 3 juni 2008 och har sju spår med coverlåtar som ingår som bonusspår på vissa versioner. Albumet har sedan dess debuterat på plats 23 på US Billboard 200, vilket gör det till deras högst rankade album hittills. Albumet har också haft framgång i många andra länder, det gick in på den australiska ARIA-albumlistan på plats sju och debuterade på plats ett på Finlands officiella albumlista. Opeth planerade omfattande turnéer som stöd för Watershed, men några spelningar i Europa fick ställas in på grund av att några musikfestivaler ställdes in och att Åkerfeldt insjuknade i vattkoppor. Den 25 januari 2009 spelade Opeth sin första spelning i Indien på IIT Madras kulturfestival Saarang. Den 06 mars 2009 spelade bandet i Mellanöstern på den årliga Dubai Desert Rock Festival i Dubai. Den 26 mars 2009 tillkännagavs att Opeth skulle delta i den första europeiska Progressive Nation-turnén tillsammans med banden Dream Theater, Bigelf och Unexpect. Den 24 april 2009 var Opeth huvudnummer på den första dagen av Metal Hammer Magazines första brittiska metalmusikfestival HammerFest.

Kulturarv

Mikael Åkerfeldt började skriva för Opeths tionde studioalbum någon gång i september 2010 tillsammans med Fredrik Åkesson (som skrev en låt tillsammans). Bandet spelade in albumet med titeln "Heritage" mellan 31 januari-21 februari 2011 och släpptes den 14 september 2011 i Japan, efter andra releasedatum i olika delar av världen.

Även om han inte var bandets grundare är Mikael Åkerfeldt den enda medlemmen som medverkar på alla bandutgivningar. Han är Opeths främsta låtskrivare och textförfattare och har definierat mycket av bandets sound. Åkerfeldt påverkades i unga år av heavy metalband som Slayer, Death, Black Sabbath, Celtic Frost, King Diamond och Morbid Angel. Åkerfeldt påverkades senare av progressiv rock och folkmusik, som båda hade en stark inverkan på bandets sound. Opeths distinkta sound kombinerar element av heavy metal med akustiska passager och element av progressiv metal och progressiv rock. Åkerfeldt kommenterade mångfalden i Opeths musik:

Jag ser inte poängen med att spela i ett band och bara gå åt ett håll när man kan göra allting. Det skulle vara omöjligt för oss att bara spela death metal; det är våra rötter, men vi är nu en blandning av allting, och inte purister till någon form av musik. Det är omöjligt för oss att göra det, och uppriktigt sagt skulle jag tycka att det vore tråkigt att vara med i ett band som bara spelar metalmusik. Vi är inte rädda för att experimentera, eller att bli tagna med byxorna nere, så att säga. Det är det som håller oss igång.

Opeths tidigare verk använde sig ofta av dubbla gitarrharmonier, men de övergavs i bandets senare verk. "Jag tröttnade på det, hela harmonigitarrgrejen", säger Åkerfeldt. "Det gick överstyr i mitten av 90-talet. Alla band gjorde den där grejen." De flesta av bandets låtar överstiger 10 minuter i längd, vilket Aaron Burgess från tidningen Alternative Press kritiserade och konstaterade att "man kan inte riktigt vara ett avslappnat Opeth-fan". Det krävs tillräckligt mycket som lyssnare bara för att komma förbi bandets episka låtlängder". Vokalt skiftar Åkerfeldt mellan growlande death metal-vokal för tunga avsnitt och ren, ibland viskad, sång över akustiska passager. Medan death growls var dominerande på de tidiga albumen använde senare släpp mer ren sång, till exempel 2003 års släpp Damnation som endast hade ren sång. Bandets texter speglar ofta en dyster syn på livet, med ämnen som misslyckade relationer, natur, död och depression. Vissa av bandets album har också ett genomgående tema eller koncept genomgående, såsom Still Life och My Arms, Your Hearse. Låtarna sattes ihop som ett kontinuerligt stycke, där det sista ordet eller frasen i varje låt blir titeln på nästa.

Nuvarande medlemmar

• Mikael Åkerfeldt: sång, gitarr, gitarr, bas (1990-nutid)
• Martin Mendez: bas (1997-nutid)
• Martin "Axe" Axenrot: trummor, slagverk (2006-nutid)
• Fredrik Åkesson: rytm- och blygitarrer (2007-nu)
• Joakim Svalberg: keyboards, mellotron, bakgrundssång (2011-nu)

Tidigare medlemmar

• Nick Döring: bas (1991)
• Andreas Dimeo: rytmiska gitarrer (1990)
• Kim Pettersson: rytmiska gitarrer (1990)
• David Isberg: sång (1990-1992)
• Mattias Ander: bas (1992)
• Stefan Guteklint: bas (1992-1993)
• Johan DeFarfalla: bas, bakgrundssång (1990, 1994-1996)
• Anders Nordin: trummor, slagverk (1990-1997)
• Martin Lopez: trummor, slagverk (1997-2006)
• Peter Lindgren: bas vid första liveframträdandet, gitarr och rytmiska gitarr (1991-2007)
• Per Wiberg: keyboards (2005-2011) sessionsmedlem (2003-2004)

Studioalbum

• Orkidé (1995)
• Morningrise (1996)
• Mina armar, din bil (1998)
• Stilleben (1999)
• Blackwater Park (2001)
• Deliverance (2002)
• Fördömelse (2003)
• Spöken och drömmar (2005)
• Vattenområde (2008)
• Heritage (2011)
• Pale Communion (2014)
• Sorceress (2016)
• I Cauda Venenum (2019)

Live-album

• Klagovisorna: Live at Shepherd Bush Empire 2003 (2006)
• Roundhouse Tapes (2007)
• The Devil's Orchard (Live At Rock Hard Festival 2009) (2011)
• Lamentations Live på Shepherd's Bush Empire (2016)
• Titanernas trädgård: Live at Red Rocks Amphitheatre (2018)

DVD:er

• Klagovisorna: Live at Shepherd's Bush (2003)
• Roundhouse Tapes (2008)
• Livekonsert i Royal Albert Hall (2010)
• Live på Enmore Theatre Sidney Australien (2011)

Musikvideor

• "Windowpane" (2003)
• "Den stora besvärjelsen" (2005)
• "Bleak" (2008)
• "Porcelain Heart" (2008)
• "Burden" (2008)

Lådor

• Opeth Box Set (2006)
• Ljusåren (2008)
• Trälådan (2009)
• Samlingen (2014)
• Befrielse och fördömelse (2014)