Orkidéer
Orkidéerna är en stor familj av blommande växter, Orchidaceae. De är örtartade monokottar.
Det finns mellan 22 000 och 26 000 arter i 880 släkten. De utgör 6-11 % av alla fröväxter. Orkidéer finns i nästan alla länder i världen utom Antarktis.
Människor har odlat orkidéer i många år. De odlar orkidéer för att visa upp dem, för vetenskapen eller för att äta dem (t.ex. vanilj).
Vissa orkidéer har mycket speciella sätt att pollinera. Till exempel kan damtoffeln fånga insekter och få dem att pollinera blomman. Ett annat exempel är den österrikiska orkidén, som växer under jorden och pollineras av myror.
Många orkidéer är mykoheterotrofa: deras rötter behöver svampar för att bryta ner organiskt material som de kan absorbera.
Distribution
I Colombia och Ecuador finns många olika arter. Den brasilianska atlantskogen har över 1 500 arter. Andra platser med stor variation är bergen söder om Himalaya i Indien och Kina. Bergen i Centralamerika och sydöstra Afrika har också olika arter, särskilt ön Madagaskar.
Ecuador har 3459 arter, vilket är det största antalet som har registrerats. Efter Ecuador kommer Colombia med 2723 arter. Efter Colombia kommer Nya Guinea med 2717 arter och Brasilien med totalt 2590 arter.
På varma platser där det finns mycket gräs, eller på platser där det finns torr savann och steniga fält, växer orkidéer i marken. De har fasta underjordiska rötter och har ibland knölar för att skydda sig mot kyla och snö. Knölarna hjälper också till att skydda dem mot långvarig torka eller brand. Kylan skulle frysa rötterna om de inte var skyddade för att lagra de näringsämnen som de behöver för att blomma på våren.
Man tror att vissa arter håller på att dö ut i naturen. Detta beror främst på att människor hugger ner skogar för jordbruk.
Reproduktion
Pollinering
De komplexa korsbefruktningsmekanismerna beskrevs av Charles Darwin i hans bok The Fertilisation of Orchids från 1862. Orkidéer har utvecklat särskilda pollineringssystem. Chanserna att bli pollinerad är ofta knappa, så orkidéblommor förblir vanligtvis mottagliga under mycket långa perioder, och de flesta orkidéer levererar pollen i en enda massa. Varje gång pollineringen lyckas kan tusentals äggceller befruktas. Catasetum, ett släkte som Darwin kort diskuterade, avfyrar faktiskt sina klibbiga pollinier med explosiv kraft när en insekt rör vid en seta (hår) och slår pollinatorn av blomman.
Pollinatörer lockas ofta visuellt av blommans form och färger. Blommorna kan avge attraktiva dofter. I vissa extremt specialiserade orkidéer, t.ex. det eurasiska släktet Ophrys, är labellum anpassat för att ha en färg, form och lukt som lockar till sig manliga insekter genom att efterlikna en mottaglig hona. Pollinering sker när insekten försöker para sig med blommorna.
Många neotropiska orkidéer pollineras av orkidbihannar som besöker blommorna för att samla in flyktiga kemikalier som de behöver för att syntetisera feromonala attraktionsämnen. Varje typ av orkidé placerar pollinierna på en annan kroppsdel hos en annan biart för att säkerställa en korrekt korspollinering. Efter pollineringen bleknar och vissnar sepalerna och kronbladen, men de sitter vanligtvis kvar på äggstocken.
En underjordisk orkidé i Australien, Rhizanthella slateri, utsätts aldrig för ljus och är beroende av myror och andra marklevande insekter som pollinerar den.
Vissa orkidéer är helt eller delvis beroende av självpollinering, särskilt i kallare områden där pollinatörer är sällsynta.
Frukt och frön
Äggstocken utvecklas vanligtvis till en kapsel som delas längs tre eller sex längsgående slitsar, men som är stängd i båda ändarna. Mognaden av en kapsel kan ta två till 18 månader.
Fröna är extremt små och mycket talrika, i vissa arter över en miljon per kapsel. När de mognat blåser de av som dammpartiklar eller sporer. De saknar den födoreserv som kallas endosperm, så de måste ha symbios med svampar för att få näring för att gro. Alla orkidéarter är beroende av svampar för att slutföra sin livscykel. Eftersom chansen att ett frö möter en passande svamp är mycket liten är det bara en liten del av alla frön som släpps ut som växer till vuxna växter.
I odling tar det vanligtvis flera veckor att grodda. Man har utvecklat trädgårdsodlingstekniker för att grodda frön på en näringsinnehållande gel, så att de inte behöver svampen för att gro.
Den viktigaste komponenten för sådd av orkidéer under konstgjorda förhållanden är agar. Ämnet är sammansatt med någon typ av kolhydrat (faktiskt någon typ av glukos) som ger kvalitativt organiskt foder. Ett sådant ämne kan vara banan, ananas, persika eller till och med tomatpuré eller kokosmjölk. Efter "kokningen" av agar agar (den måste kokas under sterila förhållanden) hälls blandningen i provrör eller burkar där ämnet börjar gelera.
Ophrys apifera är på väg att självpollinera.
Tvärsnitt av en orkidékapsel, de längsgående slitsarna.
Närbild av en Phalaenopsis-blomma
Frågor och svar
F: Vad är orkidéer?
S: Orkidéer är en stor familj av blommande växter, Orchidaceae.
F: Vilken typ av växter är orkidéer?
S: Orkidéer är örtartade monokotoper.
F: Hur många arter och släkten av orkidéer finns det?
S: Det finns mellan 22 000 och 26 000 arter i 880 släkten.
F: Var kan man hitta orkidéer?
S: Orkidéer finns i nästan alla länder i världen utom Antarktis.
F: Varför odlar människor orkidéer?
S: Människor odlar orkidéer för att visa upp, för vetenskap eller för mat (till exempel vanilj).
F: Har alla orkidéer samma pollineringssätt?
S: Nej, vissa orkidéer har mycket speciella pollineringssätt.
F: Vad är myko-heterotrofer?
S: Många orkidéer är myko-heterotrofer, vilket innebär att deras rötter behöver svampar för att bryta ner organiskt material så att de kan absorbera det.
