Personlighetsstörning – definition, symptom, orsaker och behandling
Personlighetsstörning – lär dig om definition, vanliga symptom, bakomliggande orsaker och effektiva behandlingar. Läs om hjälp, stöd och vägar till förbättring.
En personlighetsstörning (PD) eller karaktärsstörning är en typ av störning där en person tänker, känner och beter sig annorlunda än vad samhället förväntar sig av honom eller henne. Medan dessa egenskaper skulle vara flexibla hos de flesta människor är dessa egenskaper stela och omöjliga att tillämpa hos någon med en personlighetsstörning och skapar bestående mönster och ofta bestående problem. Dessa tankar, känslor och beteenden kan orsaka problem för personen själv och för andra människor i dennes omgivning. I USA, Storbritannien och många andra länder klassas personlighetsstörningar som en typ av psykisk störning och behandlas av sjukvårdspersonal. Ungefär tio procent av de vuxna har personlighetsstörningar. De orsakas ofta av barnmisshandel och trauman.
Vad är en personlighetsstörning?
Personlighetsstörning är ett långvarigt mönster av inre upplevelser och beteenden som avviker markant från den kultur individen tillhör. Mönstren är stabila över tid och leder till problem i relationer, arbete eller andra viktiga livsområden. Till skillnad från många andra psykiatriska tillstånd handlar personlighetsstörningar framför allt om varaktiga personlighetsdrag snarare än en episodisk sjukdomsbild.
Vanliga symptom och tecken
Symtomen varierar beroende på vilken typ av personlighetsstörning det handlar om, men kan inkludera:
- Bestående problem i nära relationer (konflikter, instabilitet, bristande empati).
- Svårigheter med impulskontroll (t.ex. explosiv ilska, självskadande beteende, riskfyllt beteende).
- Stelt eller ovanligt tänkande och beteende (misstro, social isolering, excentriska idéer).
- Överdriven rädsla för separation, kritik eller avvisande.
- Svårigheter att hantera arbete och vardagligt fungera (t.ex. ofta byten av jobb eller oförmåga att fullfölja åtaganden).
- Kronisk tomhetskänsla, låg självkänsla eller överdriven grandiositet.
Orsaker
Orsakerna är ofta flera och samverkande:
- Biologiska faktorer: genetisk sårbarhet, temperament och hjärnans funktion kan bidra.
- Miljö- och uppväxtfaktorer: missbruk, vanvård, trauma i barndomen, bristande anknytning till vårdgivare.
- Psykologiska faktorer: tidiga relationer, inlärda strategier för att hantera stress och känslor.
Det är viktigt att poängtera att inte alla som utsätts för svårigheter i barndomen utvecklar en personlighetsstörning — risknivån påverkas av individens genetiska och psykologiska förutsättningar.
Typer och diagnostik
Diagnostik görs av psykiater eller psykolog enligt internationella klassifikationssystem (DSM eller ICD). I DSM delas personlighetsstörningar ofta in i tre grupper:
- Cluster A (udda/excentriska): Paranoid, Schizoid, Schizotyp.
- Cluster B (dramatiska/impulsiva): Antisocial, Borderline, Histrionisk, Narcissistisk.
- Cluster C (ångestfyllda): Undvikande, Dependent, Two types obsessiv-kompulsiv personlighetsstörning.
Exakta kriterier och indelningar varierar mellan DSM och ICD och modern diagnostik fokuserar mer på funktionsnedsättning och personlighetsdrag än på etikettering.
Behandling
Psykoterapi är förstahandsbehandling och målet är att minska lidande, förbättra fungerande i vardagen och stärka relationella färdigheter. Vanliga terapiformer:
- Kognitiv beteendeterapi (KBT): hjälper till att identifiera och förändra mönster i tankar och beteenden.
- Dialektisk beteendeterapi (DBT): särskilt effektiv vid borderline personlighetsstörning för att hantera impulser och känsloreglering.
- Schemafokuserad terapi: arbetar med tidiga livsmönster och behov som inte blev tillgodosedda.
- Psykodynamisk terapi: utforskar hur tidiga relationer påverkar nuvarande beteenden och känslor.
Läkemedel kan användas för att behandla samtidiga problem (depression, ångest, impulsivitet) men är vanligtvis inte botande för själva personlighetsstörningen. Exempel: antidepressiva, antipsykotiska eller stämningsstabiliserande läkemedel i specifika situationer.
Andra åtgärder: psykoedukation, familjeterapi, sociala insatser (stöd i arbete och boende) samt krisplaner vid självmordsrisk eller svåra emotionella kriser. I akuta situationer kan inläggning bli nödvändig för säkerhet och stabilisering.
Prognos och långsiktig uppföljning
Många personer med personlighetsstörningar upplever förbättring med behandling och med åldern — särskilt impulsivitet och intensiva känsloreaktioner kan minska. Samtidigt kan vissa svårigheter bestå och kräva långsiktigt stöd. Tidig upptäckt, kontinuerlig behandling och socialt stöd förbättrar prognosen.
När söka hjälp och praktiska råd
- Sök professionell hjälp om du eller någon du bryr dig om har svåra relationsproblem, upprepade konflikter, svår ångest eller tankar på att skada sig själv.
- Var tydlig med vilka problem som stör vardagen (arbete, relationer, riskbeteenden) vid kontakt med vården.
- Familj och närstående kan ha stor nytta av information och stöd — psykoedukation och gränssättning är viktiga verktyg.
- Akuta självmordstankar eller våldsamma impulser kräver omedelbar kontakt med sjukvården eller larmnummer.
Sammanfattning
Personlighetsstörningar är varaktiga mönster av tänkande, känslor och beteende som leder till lidande och funktionsnedsättning. Orsakerna är multifaktoriella och behandlingen bygger i första hand på psykoterapi, medibehanling i vissa fall och socialt stöd. Rätt hjälp kan ge betydande förbättringar i livskvalitet och fungering.
Typer
I Diagnostic and Statistical Manual of Mental Disorders, en bok om psykiska sjukdomar som skrivits av American Psychiatric Association, finns det tio personlighetsstörningar. De är uppdelade i tre "kluster" eller grupper.
Kluster A
Kluster A är den udda eller excentriska gruppen av personlighetsstörningar. De har likheter med schizofreni. De är:
- Paranoid personlighetsstörning: Dessa personer litar inte på andra. De tror att andra försöker förstöra deras liv.
- Schizoid personlighetsstörning: De här personerna gillar att vara ensamma. De tycker inte om det mesta och visar inte mycket känslor.
- Schizotypisk personlighetsstörning: Dessa personer har konstiga uppfattningar och är mycket rädda för andra människor.
Kluster B
Kluster B är den dramatiska eller känslomässiga gruppen av personlighetsstörningar. De är:
- Antisocial personlighetsstörning: Dessa personer tenderar att mobba andra. De bryr sig inte om människor eller lagen. Cirka tre procent av männen och en procent av kvinnorna har ASPD.
- Borderline personlighetsstörning: Dessa personer har instabila relationer, självbild och humör. De är mycket impulsiva. Ungefär en procent av männen och tre procent av kvinnorna har BPD.
- Histrionisk personlighetsstörning: Dessa personer är mycket känslosamma och behöver stå i centrum för uppmärksamheten. De är flirtiga och förföriska. Ungefär en procent av männen och fyra procent av kvinnorna har HPD.
- Narcissistisk personlighetsstörning: Dessa personer tror att de är bättre än andra människor. De skryter om sig själva och behöver att andra människor ser upp till dem. De utnyttjar andra människor för att uppnå sina mål. Ungefär en procent av alla människor har NPD.
Alla kluster B-störningar är komorbida med varandra. Det finns saker som finns i mer än en PD. Till exempel är själviskhet och brist på empati stora delar av ASPD och NPD. Behovet av att bli beundrad är en stor del av HPD och NPD.
Kluster C
Kluster C är den ängsliga eller rädda gruppen av personlighetsstörningar. De är:
- Undvikande personlighetsstörning: Dessa personer undviker nära relationer eftersom de känner sig sämre än andra människor. De har en hög grad av social ångest och känner sig hemska när de blir kritiserade.
- Beroende personlighetsstörning: Dessa personer söker andra personers tillgivenhet. De kan ofta inte fatta beslut på egen hand.
- Tvångsmässig personlighetsstörning: Dessa personer slappnar inte av. De är ofta mycket upptagna.
ICD
Världshälsoorganisationen har ett annat sätt att beskriva personlighetsstörningar. Den använder sig av den internationella statistiska klassificeringen av sjukdomar och relaterade hälsoproblem (ICD).
De specifika personlighetsstörningarna är: paranoid, schizoid, dissocial, känslomässigt instabil (borderline-typ och impulsiv typ), histrionisk, anankastisk, ängslig (undvikande) och beroende i den nuvarande versionen. Den nuvarande versionen är ICD-10.
Relaterade sidor
Frågor och svar
F: Vad är en personlighetsstörning?
S: En personlighetsstörning (PD) eller karaktärsstörning är en typ av psykisk störning där en persons tankar, känslor och beteenden är rigida och ogenomförbara i jämförelse med hur samhället förväntar sig att de ska vara.
F: Hur påverkar personlighetsstörningar människor?
S: Personlighetsstörningar kan orsaka bestående problem för den person som lider av en PD och för personer i dennes omgivning.
F: Klassificeras personlighetsstörningar som psykiska störningar?
S: Ja, i USA, Storbritannien och många andra länder klassificeras personlighetsstörningar som en typ av psykisk störning.
F: Vem behandlar personer med personlighetsstörningar?
S: Personer med PD behandlas av sjukvårdspersonal, t.ex. psykiatriker eller psykologer.
F: Hur stor andel av de vuxna har PD?
S: Ungefär tio procent av alla vuxna har PD.
F: Vad orsakar personlighetsstörningar?
S: Personlighetsstörningar orsakas ofta av övergrepp och trauman i barndomen.
Sök